Vasamuseet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vasamuseet
Vasamuseet 2008.jpg
Vasamuseets fasader mot norr, 2008
Information
Etablerat 15 juni 1990
Plats Stockholm,  Sverige
Typ av museum Sjöfartshistoriskt museum
Besökare per år 1 088 136 (2013)[1]
Museichef Lisa Månsson

Vasamuseet är ett svenskt statligt museum vid GalärvarvetSödra Djurgården i Stockholm. Museet härbärgerar sedan den 15 juni 1990 regalskeppet Vasa och är en del av Statens maritima museer.

Regalskeppet och museifartygen[redigera | redigera wikitext]

Museihamnen med alla fyra fartyg.
Huvudartikel: Regalskeppet Vasa

På Vasamuseet finns 1600-talsskeppet Regalskeppet Vasa, vilket bärgades 1961 efter det att vraket upptäckts av Anders Franzén och denne drivit en långvarig kampanj för att det skulle bärgas. Till en början visades Vasa i en provisorisk byggnad, kallad "Wasavarvet", en bit söder om den nuvarande museibyggnaden.

Utanför museet, vid Jagarpiren, ligger fyra museifartyg förtöjda:

Wasavarvet[redigera | redigera wikitext]

Wasavarvet, 1960-talet.

Vasamuseets tidigare lokal kallades "Wasavarvet" och var en provisorisk väster om Liljevalchs konsthall, cirka 300 meter söder om nuvarande museibyggnad. Redan 1959, två år före Vasas slutgiltiga bärgning, började projektering av den av Hans Åkerblad ritade byggnaden, vilken stod klar 1961. På land uppfördes två parallella låga byggnader som innehöll lokaler för utställningar och för personal. På tvären på en ponton i Saltsjön var själva höljet för regalskeppet Vasa.

Interiör 1965

Wasavarvet byggdes i glas och betong med ytterväggar i blåskimrande korrugerad aluminiumplåt. Taket bärs upp av prefabricerade betongbalkar och har ljusinsläpp, liksom fasaderna. Taket har en markant bågformig siluett, som höjdes i omgångar i takt med att allt fler detaljer på skeppet kom på plats och skeppets ökade i höjd.[2]

Under de första åren var fartyget utan master och saknade däck. Åskådarna hade tillgång till en våt ställning runt skeppet, samtidigt som detta var insvept i en dimma av konserveringsmedel.[3] Denna första anläggning revs i huvudsak i slutet av år 1988, efter det att Vasa gjort sin sista resa till nuvarande museibyggnad.

År 1991 öppnade på Vasa tidigare museiplats Aquaria vattenmuseum och Alkärrshallen, vilka inkluderar vissa delar av den tidigare temporär museibyggnaden.

Vasamuseet[redigera | redigera wikitext]

Den nuvarande museibyggnaden uppfördes efter en nordisk arkitekttävling, vilken vanns av Månsson & Dahlbäck Arkitektkontor (delat första pris med ett danskt förslag). Byggnaden placerades tvärs över Stockholms örlogsvarvs stora torrdocka från 1878. Vasa ligger i själva dockan. Museet byggdes av NCC och invigdes den 15 juni 1990 av kung Carl XVI Gustaf. Samma år tilldelades byggnaden Kasper Salinpriset.

Inför bygget av museet var många kritiska till dess placering, bland andra riksdagsmannen Henrik S. Järrel, som menade att det var olyckligt att strandlinjen skulle brytas, att museet skulle störa friden på Galärvarvskyrkogården och att det nya museet borde ligga på Beckholmen. Husets högsta mast når samma höjd som Vasas stormast skulle ha haft, 52,5 meter från kölen.

Exteriört uppvisar byggnaden en blandning av träpaneler i olika riktningar, vilka är färgsatta i falurött, svart, blått, brunt och gult. Det koppartäckt består av sammansatta pulpettak med olika höjd och riktning. Tvärs över ingången finns en spetsig betongkonstruktion som skall påminna om skeppets stäv.

Invändigt fortsätter användningen av naturmaterial, såsom golvplank av såpat trä. Den utvändiga färgsättningen återkommer inne i huset, målade på träpanel eller direkt på betongen. Stora väggpartier och hela taket är av obehandlad betong. Belysningen är dämpad, och det tar en stund att vänja sig vid dunklet. Fartyget kan betraktas från sex olika plan. Utställningshallens invändiga höjd är 34 meter, vilket gjorde det möjligt att återplacera Vasas stående rigg. Den sammanlagda arean är 12 700 m².

Projektets utveckling[redigera | redigera wikitext]

  • 1961 - ett provisoriskt museum tas i bruk.
    Vasa lyfts upp ur vattnet i Beckholmen, 1961
  • 1964-73 - lokaliseringsalternativen utreds. Alkärret, Beckholmen, galärvarvsområdet, Hundudden, Skeppsholmen.
  • 1971 - staten och kommunen kommer överens om att reservera en tomt i galärvarvsområdet.
  • 1973 - hos regeringen ansökes om att museets byggnadsfråga prioriteras.
  • 1976 - från regeringen kommer ett uppdrag om att redovisa byggnadsprogram, placering i Alkärret samt två stycken alternativ till höjd på skeppshallen.
  • 1979 - programskisserna redovisas, och förslag om allmän arkitekttävling samt remissbehandling.
  • 1981 - redovisning av reviderat byggnadsprogram, samt genomförandet av arkitekttävling med placering i galärvarvsdockan bemyndigas.
  • 1981 - allmän nordisk arkitekttävling utlyses för hela galärvarvsområdet.
  • 1982 - offentliggörande av tävlingsresultat samt utställning för allmänheten.
  • 1982-83 - de två tävlingsförslagen bearbetas: "Ask" i galärvarvsdockan och "Om hundra år är priset glömt" vid Alkärret.
  • 1983 - Juryarbetet fortskrider och remissbehandlas.
  • 1984 - projekteringen fortsätter, pengar avsätts för byggstart 1985-86, program bearbetning, projekteringsstart.
  • 1985 - en utställning anordnas för allmänheten i kulturhuset och kommunen godkänner projektet.
  • 1986 - byggstart.
  • 1990 - Vasamuseet invigs.
    [4]
  • 2013 - Museet byggs om, och utökas med en ny utställningshall.

Exteriörbilder[redigera | redigera wikitext]

Interiörbilder[redigera | redigera wikitext]

Besökare[redigera | redigera wikitext]

Kö till Vasamuseet, juli 2015.

Vasamuseet är en av Sveriges största turistattraktioner med över 1 220 000 personer 2014. Den 26 april 2008 blev en turist från Belgien besökare nummer 15 000 000 sedan museets öppnande. Vasamuseet ligger därmed besöksmässigt på plats två i Sverige efter Skansen.[5][6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Riksförbundet Sveriges museer (7 januari 2014). ”Landets museer behöll sin starka roll under 2013”. Pressmeddelande. Läst 15 juni 2014.
  2. ^ Stockholms byggnader, sida 221
  3. ^ http://www.vasamuseet.se/sv/Forskning-och-bevarande/Konserveringen/Skrovet/
  4. ^ Vasamuseet : regalskeppet i sitt nya hus, Karl Anders Adrup, Bengt Nordell, Kungliga Byggnadsstyrelsen/Statens fastighetsverk, Bra böcker, Stockholm 1990 ISBN 91-86670-06-9, s. 134f
  5. ^ Uppgifter enligt Vasamuseet
  6. ^ Landets museer lockar fler besökare.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]