Vattenaktivitet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Vattenaktivitet, betecknas ofta aw, är en fysikalisk storhet som bland annat används inom livsmedelsteknik och byggnadsfysik vid bedömning av risk för bakterie- och mögelbefall.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Vattenaktiviteten anges som förhållandet mellan ångtrycket över materialet (pm) och ångtrycket över rent vatten (p0), vid samma temperatur och tryck.[1][2]

En annan definition är:
den relativa luftfuktigheten, angett som decimalbråk, som ett material står i jämvikt med.
Ett material med vattenaktiviteten 0.75 kommer att ta upp vatten från luft med högre relativ fuktighet (Φ) än 75% och avge vatten till luft med Φ lägre än 75%.[3]

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Ett sätt att förlänga en produkts hållbarhet är genom att sänka vattenaktiviteten, dvs. genom att ta bort (torkning) eller binda vatten (saltning och sockerkonservering). 

I oljor beror vattenaktiviteten av mängden vatten som redan lösts i oljan. Mätning av vattenaktivitet ger därför en bild av oljans fukthalt i förhållande till mättnadshalten.[2]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Oljefukthaltsbestämning med vattenaktivitetsmätning”. Vaisala applikationsdokument. http://www.vaisala.com/Vaisala%20Documents/Application%20notes/OilMoistureExpressedasWaterActivity_B210806SV-A.pdf. Läst 26 december 2013. 
  2. ^ Mattson, Johan (2004). Mögelsvamp i Byggnader. Mycoteam. sid. 8. ISBN 82-91070-10-5