Vaxholms grenadjärregemente

Vaxholms grenadjärregemente
(I 26)
Vapensköld för Vaxholms grenadjärregemente
Information
Officiellt namnKungl. Vaxholms grenadjärregemente
Datum1902–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
Del avIV. arméfördelningen [a]
FöregångareHallands bataljon,
Värmlands fältjägarkår
EfterföljareGöta livgardes detachement i Vaxholm
StorlekRegemente
HögkvarterVaxholms garnison
FörläggningsortRindö
FärgerMellanblå     
Marsch"Schneidige Truppe" (Lehnhardt) [b]
Befälhavare
RegementschefOlof Thörnell [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Vaxholms grenadjärregemente (I 26) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1902–1927. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnisonRindö.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Genom 1901 års härordning beslutades att Värmlands fältjägarkår och Hallands bataljon skulle avvecklas, och istället skulle de två förbanden bilda 1902 ett nytt regemente, Vaxholms grenadjärregemente. Regementet tilldelades beteckningen № 26 och utgjordes till en början av två bataljoner, men ökades genom 1914 års härordning med en tredje. Det erhöll sitt värnpliktiga manskap från Stockholms inskrivningsområde. Regementet ingick i Vaxholms fästnings besättning.[5] I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Vaxholms grenadjärregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 26. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.[6]

Som ett led i försvarsbeslutet 1925 kom regementet att avvecklas den 31 december 1927. Dock kom det uppstå den 1 januari 1928 som en reducerad skärgårdsinfanteribataljon ingående i Göta livgarde (I 2) under namnet Göta livgardes fästningsbataljon (I 2 V). Bataljonen bibehöll sin förläggning i Vaxholm och kom att bestå av en bataljonstab samt tre kompanier (Livkompaniet, 2. kompaniet och Ksp-kompaniet).[7] Bataljonen lydde under två myndigheter, där administration och utbildning låg under Göta livgardes ansvar. För krigsplanläggning och mobilisering lydde bataljonen under kommendanten i Vaxholms fästning, vilken var en officer från Marinen. Genom försvarsbeslutet 1936 kom bataljonen att avvecklas tillsammans med Göta livgarde den 30 september 1939.[7]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet var inledningsvis samgrupperade med Positionsartilleriregementet i Kvarteret Krubban, ett kasernområde Storgatan i Stockholm som ursprungligen uppförts till Livgardet till häst. Vaxholms grenadjärregemente var förlagda till den västra flygeln. Den 1 september 1906 förlades regementet till Rindön öster om Vaxholm.[4] Regementsbebyggelsen för I 26 på Rindö stod klar 1907 och uppfördes efter Erik Josephsons typritningar för infanteriet. År 1941 blev det före detta Vaxholms grenadjärregementes byggnader en del av Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1).[8]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets färg var mellanblå och det förde både Värmlands fältjägarkårs och Hallands bataljons fanor.[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1902–1927.[3]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Vaxholms grenadjärregemente 1902-01-01 1927-12-31
Beteckningar
№ 26 1902-01-01 1914-09-30
I 26 1914-10-01 1927-12-31
Förläggningsort(er) och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1902-01-01 1906-08-31
Vaxholms garnison (F) 1906-09-01 1927-12-31
Myttinge skjutfält (Ö) 1906-09-01 1927-12-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1902–1927 var regementet underställt chefen för IV. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs runt 1910. Marschen användes av Bergslagens artilleriregemente åren 1944–1952.[1]
  3. ^ Olof Thörnell blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 46
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 109-110
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 324
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 16
  5. ^ Westrin (1921), s. 929
  6. ^ von Konow (1987), s. 18
  7. ^ [a b] Östlund (1980), s. 83-89
  8. ^ Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm, s. 10

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]