Vesslemakier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vesslemakier
Lepilemur aeeclis a.PNG
Arten Lepilemur aeeclis
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Strepsirrhini
Familj Vesslemakier
Lepilemuridae
Gray, 1870
Släkte Vesslemakier
Lepilemur
Vetenskapligt namn
§ Lepilemur
Auktor I. Geoffroy, 1851
Utbredning
Utbredningsområde enligt IUCN (2015)
Utbredningsområde enligt IUCN (2015)
Hitta fler artiklar om djur med

Vesslemakier eller lepilemurer (Lepilemur) är ett släkte i ordningen primater som räknas som en egen familj.[1] I släktet ingår 7[2] till 26[3] arter. De närmaste släktingarna är de utdöda jättelemurerna (Megaladapis).[2]

Utbredningsområde[redigera | redigera wikitext]

Detta släkte finns bara på ön Madagaskar och på tillhörande mindre öar.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vesslemakier är medelstora djur i underordningen Strepsirrhini. Pälsen är på ovansidan gråbrun eller rödaktig och på undersidan vitaktig eller gul. Typiskt är huvudet som är litet och de stora, avrundade öronen. Kroppslängden (huvud och bål) ligger mellan 30 och 35 cm och vikten uppgår till ungefär 900 gram. Svansen är ungefär av kroppens längd eller lite kortare. Vid bakfötterna förekommer fem tår och den fjärde samt den femte tån är störst. Den första tån är utrustad med en stor platt nagel. Naglarna på de andra tårna har en uppåtriktad köl och liknar klor.[2]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vesslemakier är uteslutande aktiva under natten. De lever i träd och rör sig hoppande med de starka bakre extremiteterna framåt. På marken skuttar de på samma sätt som kängurudjur. Under dagen vilar de i håligheter i träd eller i träd med mycket löv. Vesslemakier utanför parningstiden lever ensamma och försvarar sitt territorium mot individer från samma släkte. Mellan hannar och honor är det möjligt att territorierna överlappar varandra. Ibland syns två honor tillsammans som är nära släkt med varandra (till exempel moder och en äldre dotter). Reviret försvaras med hotfulla läten och rörelser eller ibland genom strider.[2]

Födan[redigera | redigera wikitext]

Arterna i detta släkte livnär sig huvudsakligen av växtämnen och däribland företrädesvis av löv samt några blommor. Liksom hardjur äter de sin avföring en gång till för att utnyttja födan så bra som möjligt.[2] I deras stort utformade blindtarm finns mikroorganismer som hjälper vid nedbrytningen av cellulosa.[4]

Fortplantningen[redigera | redigera wikitext]

Det enda ungdjuret föds mellan september och december efter en dräktighet av 120 till 150 dagar. En hålighet i ett träd tjänstgör oftast som bo. Efter cirka fyra månader slutar modern att ge di. Ungarna stannar ungefär ett år hos modern och är efter ett och ett halvt år könsmogna.[2] Enskilda exemplar i fångenskap levde 8 eller 12 år.[5][2]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Som för de flesta primater på Madagaskar består den största faran för vesslemakier i avverkningen av de skogar där de bor. En mindre del av populationens minskning beror också på jakten. IUCN listar 26 arter och av dessa 5 som akut hotad (CR), 15 som starkt hotad (EN), 5 som sårbar (VU) och en som nära hotad (NT).[3]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Ibland räknas släktet vesslemakier tillsammans med det utdöda släktet jättelemurer till en familj med det vetenskapliga namnet Megaladapidae men oftast står de som sin egen familj. Fram till 2005 räknades åtta arter till släktet.[1]

Efter en undersökning från 2006 ökade släktet med ytterligare 3 arter.[6]

Ytterligare 15 arter listas av IUCN (2017).[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie, Springer-Verlag 2003, ISBN 3-540-43645-6
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  • D. E. Wilson & D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, 2005. ISBN 0-8018-8221-4

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] enligt Wilson & Reeder (2995), Lepilemur
  2. ^ [a b c d e f g h] Nowak (1999) sid. 521-523
  3. ^ [a b c] Lepilemur på IUCN:s rödlista, läst 3 september 2017.
  4. ^ Fleagle, John G. (2013). ”Digestive Tract Adaptations”. Primate Adaptation and Evolution. Academic Press. sid. 188-189 
  5. ^ Lepilemur ruficaudatus, The Animal Ageing and Longevity Database, läst 3 september 2017.
  6. ^ N. Andriaholinirina, J. Fausser, C. Roos, Y. Rumpler, Y. et al.: Molecular phylogeny and taxonomic revision of the sportive lemurs (Lepilemur, Primates). In: BMC Evolutionary Biology 6 (17), 2006 PDF

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]