Viktor Lennstrand

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Victor Lennstrand)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Viktor Lennstrand
Viktor Lennstrand.jpg
Född30 januari 1861[1]
Gefle församlingSverige[1]
Död1 november 1895[1] (34 år)
Gefle församlingSverige[1]
BegravdGamla kyrkogården, Gävle[2][3]
kartor
MedborgarskapSvenskt
Utbildad vidUppsala universitet[1] Arbcom ru editing.svg
SysselsättningAgitator
Politiskt partiSocialdemokraterna[1]
Redigera Wikidata

Viktor Emanuel Lennstrand, född 30 januari 1861 i Gävle, död 31 oktober 1895 i Gävle, var en svensk utilistisk agitator. Hans föräldrar var kopparslagaren Claes Johan Lennstrand och hans hustru Eva.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Född och uppfödd i ett frikyrkligt hem, tog Lennstrand under studietiden intryck av sin lärare, lektor Waldenström, och lovade sin döende mor att utbilda sig till missionär. Så blev det också, men i en helt annan riktning än han tänkt sig. När han som student i Uppsala 1881 började läsa Channings skrifter till tvivel om Kristi gudom och andra av kristendomens grundläror förvandlades han snart till en svuren fiende till kristendomen. Under sin följande vistelse i Uppsala till 1887 utgav han en tidning som hette Sveriges Ungdom och höll den 27 september 1887 i Uppsala ett religionskritiskt föredrag, som våldsamt retade det religiösa etablissemanget. Stadens polismästare, friherren Raab, sökte förgäves få till stånd ett åtal mot Lennstrand, som därmed blev känd i vidare kretsar.

Han reste nu landet omkring med föredrag, överallt mötande kristendomsförkunnarna på deras egen mark, och blev en sorts ateistisk bibeluttolkare med lättvunnen seger mot alla motståndare, som inte ville eller kunde lägga den historiska synpunkten på de kristna urkunderna. Han fann sin publik företrädesvis inom folkets djupa led, och den av honom startade rörelsen var på god väg att bli en verklig folkrörelse, när Lennstrands hälsa bröts av den nervslitande kampen. Med stigande oro såg också myndigheterna på det – sedan den 1 april 1888 i Stockholm stiftade – "Utilistiska samfundet" med Lennstrand som självskriven ledare. Sällskapet, som i sitt program förklarade, "att detta livet vore det enda, om vilket vi veta någonting", angav som sitt mål att bekämpa all tro på något övernaturligt och agitera för statskyrkans avskaffande. Det skaffade sig också 1889 ett eget organ, Fritänkaren, som redigerades av Lennstrand till dess nedläggande 1894.

Som medel i kampen mot Lennstrand försökte motståndarna först hindra honom att få hyra lokaler. När detta inte lyckades, började man se sig om efter det gamla medlet mot obekväma sanningssökare: lagens straff, varvid man först drog fram "hädelse"-paragrafen. Där denna inte kunde tillämpas åberopade man straffbestämmelsen för "förnekande av den rena evangeliska läran", vilken inte använts sedan 1821. Efter den sistnämnda dömdes Lennstrand hösten 1888 av Svea hovrätt till tre månaders fängelse och liknande straff blev också under den närmaste framtiden honom tillmätt av åtskilliga domstolar. Under föga mer än ett år blev han sju gånger åtalad runt om i landet, under vilken tid han visade växande mod och hänförelse.

Då han kom ut ur ett fängelse, nästan på väg till ett annat, höll han dessa nya föredrag, vilka inbragte honom ytterligare åtal: Föredragen titulerades med "Hvarför uppträder jag mot kristendomen?", "Hvad har myndigheterna uträttat med sitt straff?", "Vad jag sagt och vad jag inte sagt". Hösten 1889 insattes han på Långholmens centralfängelse, med en lång fängelsesejour framför sig, men befriades redan våren 1890 genom "kunglig nåd" på grund av ohälsa. Han fortsatte dock att i huvudstaden hålla föredrag som alltmer började omfatta politiska ämnen, i vilka Lennstrand ställde sig på yttersta vänsterns ståndpunkt. Han valdes också till medlem i den första folkriksdagen 1893.

En ovanlig sjukdom, svampbildning i höften, förlamade under hans sista år fullständigt hans krafter och lade honom slutligen i graven – 34 år gammal – i Gävle den 31 oktober 1895. Lennstrand är begravd på Gamla kyrkogården i Gävle.[4]

Av Lennstrand utgivna periodika[redigera | redigera wikitext]

  • Fritänkaren: organ för Sveriges utilister. S. l.. 1889-1894. Libris 2058573 
  • Ljus och frihet: kalender för Sveriges fritt tänkande medborgare. Stockholm: G. Walfr. Wilhelmssons boktr. 1890. Libris 1624403 
  • Tänk sjelf!: utilistiskt flygblad. Stockholm. 1890-1894. Libris 8849887 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Viktor E Lennstrand, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 11234, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenska gravar, omnämnd som: Lennstrand, Wiktor Emanuel, läs online, läst: 16 mars 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gravstensinventeringen: 402292, omnämnd som: Viktor Emanuel Lennstrand, läst: 22 mars 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ SvenskaGravar

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Björklund, Carl Johan (1926). En fritänkares levnadssaga: Viktor Lennstrand, banbrytare för den fria tanken bland Sveriges folk : nordens apostel för avkristning. Frihetens banbrytare ; 1. Stockholm. Libris 2039695 
  • Bosdotter, Kjersti (2012). ”Kameler ock kristna tar emot sina bördor knäböjande”. Faror för staten av svåraste slag : politiska fångar på Långholmen 1880-1950 (Stockholm): sid. 54-61.  Libris 12731984
  • Branting, Hjalmar (1929). Tal och skrifter. 10, Stridskamrater och vänner. Stockholm: Tiden. sid. 27-34. Libris 7684 
  • Gyllene Ord: Sentenser och maximer till själens och sinnets förädling. Stockholm: C. E. Fritzes bokh. 1883. Libris 1599483. http://runeberg.org/gyllene/  - Redaktör: Viktor E. Lengstrand
  • Kogeus, Iris (1974). Viktor Lennstrand och religionsdebatten. Uppsala: Univ. Libris 12545083 
  • Norling, Nils (1945). När Per Nymansson och Viktor Lennstrand disputerade om religionen.. Kristianstad. Libris 2940163 
  • Sanningar om Lennstrand: hans ställning till kristendomen och socialdemokratien. 1. Stockholm: Frihetsförb:s förl. 1908. Libris 1617217 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]