Vildmarksvägen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vildmarksvägen nära gränsen mellan Lappland och Jämtland med utsikt mot fjället Sipmehke vars topp ligger på gränsen mot Norge.
Vägdelen StekenjokkKlimpfjäll.
Hällingsåfallet – nära Vildmarksvägen.
En av flera bunkrar från Andra världskriget efter Vildmarksvägen.


Vildmarksvägen (delvis även kallad Stekenjokkvägenfjällvägsträckan vid Stekenjokk) är en 36 mil lång turistväg i norra Jämtland och södra Lappland.

Sträckning[redigera | redigera wikitext]

Från Strömsund till GäddedeLänsväg 342, sedan längs Länsväg Z 819 via Jormvattnet och Stora Blåsjön, sedan längs Länsväg Z 824 över kalfjället och Stekenjokk och längs Länsväg AC 1067 till Klimpfjäll. Därefter följer vägen Kultsjöns strand till Saxnäs vidare via Stalon till nästa stora sjö, Malgomaj och längs dess södra strand till Vilhelmina.

Sträckan över kalfjället vid Stekenjokk är en av Sveriges högst belägna vägar, 876 m ö.h., och den stängs vintertid.[1]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Vägen över kalfjället byggdes 1969 främst för transporter till och från Stekenjokks koppargruva, nedlagd 1989. Stekenjokk har aldrig varit ett samhälle för permanentboende, utan gruvarbetarna bodde i huvudsak i Klimpfjäll och Stora Blåsjön.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Under Andra världskriget byggde den svenska militären en serie försvarsverk/skansar efter Vildmarksvägen mellan Gäddede och Strömsund. Dessa har nu markerats med skyltar som historiska besöksmål, med markerade promenadstigar till skyddsrum, bunkrar, skyttegropar, kanonvärn, insprängda bergrum med mera.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wallin, Bertil (21 maj 2012). ”Ingen risk för avåkning”. Västerbottens-Kuriren. http://www.vk.se/635064/ingen-risk-for-avakning. Läst 2 december 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]