Vildsvin i Sverige

Från Wikipedia
En flock vildsvin i naturreservatet Eriksberg i Blekinge.

Vildsvinet (Sus scrofa) har förekommit i Sverige från mesolitikum. Successivt utrotades vildsvinet i landet, samtidigt som en successiv domesticering till tamsvin (som tillhör samma art) skedde av övriga vildsvinsgrupper. Sedan mitten av 1900-talet förekommer vildsvinet åter i Sverige, och det är numera ett vanligt däggdjur söder om Dalälven.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Äldre tid[redigera | redigera wikitext]

Genom arkeologiska fynd (ben) kan man konstatera att det har funnits vildsvin i Sverige från mesolitikum (mellanstenålder) till och med neolitikum (yngre stenålder). Under neolitikum kan man iaktta att tandstorleken (längden på visdomständerna i nedre käken) hos grisarna har minskat, vilket tolkas som att korsning med tamsvin varit förekommande, liksom domesticering.[1]

Det är oklart när man ska betrakta vildsvinen som fullständigt utrotade eller domesticerade i Sverige. Inom det nuvarande Sveriges gränser finns det inga bevis för att det har funnits vildsvin efter neolitikum. Det finns även oklarheter kring graden av domesticering redan under mellanneolitikum. De ben efter svin på Gotland från denna period, som viss forskning hänför till vildsvin, kan i själva verket röra sig om domesticerade djur.[2]

Utrotning, vildsvin i hägn[redigera | redigera wikitext]

Skriftliga belägg för förekomst av vildsvin i Sverige under vikinga- och medeltid saknas helt, om man med Sverige avser nuvarande Sveriges gränser – i Svenska Pommern fanns det däremot vildsvin.[3] Den utrotning av vildsvin i Sverige som skedde under 1600-talet,[4][5][6] och som ofta refereras till,[7][8][9] avser vildsvinen på Öland som från 1500-talet avsatts som "kunglig djurgårdsinrättning" – det vill säga jaktpark.

Fredrik I återinplanterade 1723 vildsvin på Öland, vilka dock väckte starkt missnöje bland bönderna på ön, och efter riksdagsbeslut utrotades vildsvinen på ön åter 1752. Oscar Dickson lät på 1870-talet återinplantera vildsvin på sitt gods Skeppsta i Södermanland.[10]

Återetablering i naturen[redigera | redigera wikitext]

Från 1940-talet förekom det rymningar från olika hägn, och 1976 rymde vildsvin från ett hägn vid Åda gods i Trosa i Sörmland.[11] De flydde åt Tullgarns slott, där de ansvariga jägarna markerade att rymlingarna nu var kungens vilt. Därefter etablerade sig vildsvinet i naturen runt sörmländska trakter som Trosa, Björkvik och Kiladalen.[6] I början av 1980-talet fanns uppskattningsvis färre än 100 fritt strövande vildsvin i Sverige.[12] Ett antal år senare (1987) upptäcktes en frilevande hjord på 100 djur runt Tullgarn-Mörkö.[12] Samma år rev Sveriges riksdag upp ett tidigare beslut från 1980, som hade kungjort att vildsvinen var oönskade i Sverige. Man beslutade istället att vildsvinet åter skulle betraktas som en naturlig del av den svenska faunan.

I början av 1990-talet fanns cirka 500 vilt levande vildsvin i Sverige, varefter expansionen ökade relativt snabbt.[12]

Under 2010-talet fanns det gott om vildsvin i stora delar av Götaland och Svealand. Dalälven kan historiskt ses som en nordgräns för arten. Enligt olika bedömare fanns det 2006 mellan 50 000 och 80 000 individer, och 2009–2010 uppgav olika källor en stam på 150 000–300 000 vildsvin i Sverige.[13][14] 2014 angavs bland annat siffran 175 000.[6] 2021 beräknades det finnas cirka 300 000 vilt levande vildsvin i Sverige,[15] med en årlig avskjutning på mellan 100 000 och 150 000 (per år under 2010-talet).[16] Det förekommer misstankar hos myndigheter om att den snabba spridningen i delar av Sverige har skett på grund av illegal utplantering av vildsvin, bland annat i sydvästra Leksand i Dalarna,[17][18] och på Öland,[18] där det första bekräftade fyndet av vildsvin i nutid inträffade 2007.[19]

Jakt[redigera | redigera wikitext]

Vildsvin får jagas med klass 1-vapen och med enpipigt hagelgevär med slugg- eller med brennekeammunition. Vildsvinet är lovligt att skjuta året runt, förutom perioden 1 februari till 31 mars då endast årskultingar är lovliga – detta då de flesta suggor föder vid denna tid.[20] Viktigt att notera är att kultingförande sugga alltid är fredad året runt. Kultingarna klarar sig inte utan suggans ledarskap och svälter ofta ihjäl om modern försvinner.

Enligt en utredning från Naturvårdsverket bör vildsvinen jagas hårdare. Detta har stött på debatt då flera anser det oetiskt att jaga med belysning, fällor och övriga hjälpmedel som föreslås i utredningen. Jakt med fast belysning är dock tillåten sedan februari 2009 och har välkomnats av många jägare, då det medger en bättre möjlighet att identifiera vilket djur som ska fällas. Flera argument mot fällfångsten har kommit fram. Ett av dem är suggans och kultingarnas nära förhållande. Detta medför att svinen utsätts för stor plåga när kulting/sugga är fångad och de andra är utanför. Samtidigt välkomnar stora delar av lantbrukskåren detta, eftersom vildsvinen kan orsaka stora skador på grödor och gödslade vallar.[21]

Jakt är idag den helt dominerande dödsorsaken för vildsvin, och den svarar för cirka 90 procent av dödsfallen.[22]

I trafiken[redigera | redigera wikitext]

Vildsvinet är en av de viltslag som regleras i 40 § jaktförordningen, vilket innebär att förare som kolliderat med vildsvin har lagstadgad skyldighet att märka ut platsen och rapportera händelsen till polisen.[23] Älgskadefondsföreningen rekommenderar att man inte ska gå ur bilen om man har kört på ett vildsvin, eftersom de kan vara farliga för människan – särskilt om de är arga eller skadade. Man bör istället köra iväg 100 meter och sedan ringa nödnumret 112.

Antalet vildsvin som var inblandade i trafikkollisioner hade under många år legat runt 1 000, men år 2007 rusade siffran upp till 1 583 viltolyckor med vildsvin.[24] I början av oktober 2009 beräknades viltolyckorna med vildsvin inblandade bli över 3 280 stycken det året.[25][24] Till november 2012 hade det rapporterats 3 869 vildsvinsolyckor.[24] Vildsvinen stod 2008 för drygt 6 procent av de rapporterade viltolyckorna.[24]

Som jämförelse kan nämnas att rådjur är inblandade i cirka 29 000 viltolyckor årligen, och älgar i knappt 5 000 olyckor.[24]

Radioaktivt cesium i vildsvin[redigera | redigera wikitext]

Vid Tjernobylolyckan 1986 spreds betydande mängder cesium-137 över stora områden i mellersta och norra Sverige. Vid denna tidpunkt var vildsvinsstammen i stort sett obefintlig i de nedfallsdrabbade områdena.[26] Då halveringstiden för denna isotop är cirka 30 år innebär det att aktiviteten i dagsläget (2020) alltjämt är ungefär hälften av den ursprungliga, och kombinerat med låg rörlighet i mark hos cesium finns betydande andelar av det ursprungliga nedfallet kvar strax under markytan. I och med utbredningen av vildsvinsstammen och deras livsmönster att böka i vegetationen har delar av detta "gamla" orörda något djupare liggande cesium kommit upp i dagen och tagits upp av vildsvin.

Vid en analys som företogs vintern 2017/2018 av Strålsäkerhetsmyndigheten av 245 vildsvin som skjutits i nedfallsdrabbade områden i Uppsala, Gävleborgs och Västmanlands län hade 30 procent av vildsvinen halter över 1 500 Bq/kg, med en högsta halt på 40 000 Bq/kg.[27]

Livsmedelsverket ger följande råd vid bedömning av cesium-halten i vildsvin och annat vilt som till exempel älg eller rådjur och deras tjänlighet som föda för människor:[26]

  • Under 300 Bq/kg – ingen begränsning
  • 300 – 1 500 Bq/kg bör inte ätas oftare än några gånger i veckan
  • 1 500 – 10 000 Bq/kg bör inte ätas oftare än några gånger per år
  • Över 10 000 Bq/kg bör inte ätas alls

För människor gäller att cesium utsöndras ur kroppen i månadsskala,[28] vilket gör att enstaka intag inte ackumuleras i kroppen trots den långa halveringstiden på 30 år. Möjliga hälsorisker uppstår därför först vid återkommande intag av cesium över en längre tid. Även för renar är den biologiska halveringstiden betydligt kortare än den fysikaliska, varför cesiummängder i djurens kroppar avtar relativt snabbt om intaget av cesium upphör.[29]

För vildsvin är situationen delvis annorlunda, och de anges vara ”hyperaccumulators of radiocesium ... and the levels remain almost constant over long periods of time”, där den låga biologiska utsöndringen gör att nivåerna av cesium i vildsvin förblir höga långt efter att intaget av cesium upphört.[30] Förhållandet med höga cesiumhalter i vildsvin kommer därför med stor säkerhet att kvarstå under åtskilliga decennier och kräva uppmärksamhet och provtagning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jonsson, Leif (1986). L.-K. Königsson. red. ”From wild boar to domestic pig - a reassessment of neolithic swine of northwestern Europe” (på engelska). Nordic Late Quaternary Biology and Ecology 24: sid. 125-129. ISBN 91-7388-051-5. ISSN 0345-0074. https://www.academia.edu/16686877/From_wild_boar_to_domestic_pig_-_a_reassessment_of_neolithic_swine_of_northwestern_Europe. Läst 31 oktober 2015. 
  2. ^ Jonsson, Leif (1986). L.-K. Königsson. red. ”From wild boar to domestic pig - a reassessment of neolithic swine of northwestern Europe” (på engelska). Nordic Late Quaternary Biology and Ecology 24: sid. 125. ISBN 91-7388-051-5. ISSN 0345-0074. https://www.academia.edu/16686877/From_wild_boar_to_domestic_pig_-_a_reassessment_of_neolithic_swine_of_northwestern_Europe. Läst 31 oktober 2015. 
  3. ^ ”Annotationer öfwer Karbow – 5. Jacht”. Annotationer öfwer Karbow. 1694. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151031071413/http://www.gis.uni-greifswald.de/svea/files/xhtml-Edition/11_ksp_hanshagen/transkript/karbow_trans.htm. Läst 31 oktober 2015. ”Wilddiur finna sig och under tijden här i skogen aff een och annan art, som hiortar och hinnar, wildswijn, rådiur och harar [...]” 
  4. ^ Jakt- och viltvårdsberedningen (1980). ”Vildsvin i Sverige : Betänkande av Jakt- och viltvårdsberedningen”. SOU - Statens offentliga utredningar (Jordbruksdepartementet) 1980:11: sid. 7. https://data.kb.se/datasets/2015/02/sou/1980/1980_11%28librisid_14776611%29.pdf. ”Det är sannolikt att den ursprungliga vilda stammen till en början höll sig kvar vid sidan av den tama, allra längst på Öland, där Erik XIV jagade dem på 1500-talet och varifrån Carl IX nämner dem i sin dagbok år 1688. Sedan utrotades de där men återinfördes på befallning av Fredrik I år 1723 och förökade sig kraftigt. De öländska bönderna bad år 1752 att få bli kvitt dem. Detta bifölls men det dröjde ända till omkring 1770 innan utrotningen var slutförd.”. 
  5. ^ Nilsson, Bengt. ”De öländska vildsvinen”. http://members.tripod.com/Bengt_Nilsson/Marinhistoria/vildsvinen.htm. Läst 25 februari 2018. ”I slutet av 1600-talet utrotades vildsvinen på Öland, men Fredrik I lät 1723 inplantera dem på nytt.” 
  6. ^ [a b c] ”vildsvin - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vildsvin. Läst 28 november 2021. 
  7. ^ Liljegren, Ronnie & Lagerås, Per (1993). Från mammutstäpp till kohage: Djurens historia i Sverige. sid. 43. ”Även vildsvinet försvann från vårt land under Subatlantisk kronozon. De sista fanns troligen på Öland på 1600-talet.” 
  8. ^ ”SLU-studie: Vildsvinsskador på grödor i södra och mellersta Sverige”. SLU - Sveriges lantbruksuniversitet. 22 mars 2013. Arkiverad från originalet den 26 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180226032615/https://www.slu.se/ew-nyheter/nyhetsarkiv/2013/3/slu-studie-vildsvinsskador-pa-grodor-i-sodra-och-mellersta-sverige/. Läst 25 februari 2018. ”Historiskt sett har vildsvinet tidigare funnits i Sverige sedan stenåldern fram till den senare delen av 1600-talet då det utrotades.” 
  9. ^ Viltförvaltningsdelegationen i Södermanlands län (2013). Vildsvin i Södermanlands län och målsättning för stammarnas skötsel 2014-2016. "15". Länsstyrelsen i Södermanlands län. sid. 4. ISSN 1400-0792. https://krets.jagareforbundet.se/norrasormland/files/2013/12/rapport-2013-15-vildsvin.pdf. ”För cirka 5 000 år sedan började människan hålla tamsvin och odla sin mark vilket resulterade i en kraftig minskning av vildsvinsstammen i anslutning till jordbruksområden. Under 1600-talet utrotades vildsvinen i Sverige.”. 
  10. ^ Handbok för jägare och jagtvänner, Th. Hahr
  11. ^ Moilanen, Mikael (14 maj 2019). ”Åda gods kan vara en vagga för vildsvinsstammen”. www.jaktjournalen.se. https://www.jaktjournalen.se/ada-gods-kan-vara-en-vagga-for-vildsvinsstammen/. Läst 28 november 2021. 
  12. ^ [a b c] ”Vildsvin”. www.lansstyrelsen.se. Länsstyrelsen Södermanland. https://www.lansstyrelsen.se/sodermanland/djur/jakt-och-vilt/vildsvin.html. Läst 28 november 2021. 
  13. ^ Klas Ingesson (10 okt 2010) Skjut rätt svin, Expressen, läst 2011-03-17
  14. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525140137/http://nlt.se/startsidan/essunga/1.583292-sverige-har-fler-vildsvin-an-algar. Läst 17 mars 2011. 
  15. ^ ”Hur många vildsvin tål egentligen Sverige?”. DN.SE. 22 maj 2021. https://www.dn.se/sverige/hur-manga-vildsvin-tal-egentligen-sverige/. Läst 28 november 2021. 
  16. ^ Einarsson, Jesper (14 oktober 2020). ”Vildsvinsavskjutningen ökade med 30 procent” (på engelska). jagareforbundet.se. https://jagareforbundet.se/aktuellt/press/pressmeddelanden/2020/10/vildsvinsavskjutningen-okade-med-30-procent/. Läst 28 november 2021. 
  17. ^ Jakt & Jägare (2007-04-25) Efterlyser tips om utplanterade vildsvin Arkiverad 20 december 2016 hämtat från the Wayback Machine., www.jaktojagare.se, läst 2011-03-17
  18. ^ [a b] Jakt & Jägare (2008-01-03) Ölandspolisen misstänker illegal utsättning av vildsvin, www.jaktojagare.se, läst 2011-03-17
  19. ^ Vildsvin skjutet på Öland Arkiverad 11 september 2013 hämtat från the Wayback Machine., barometern.se, läst 20140316
  20. ^ ”Vuxna vildsvin fredade under februari och mars”. Svenska Jägareförbundet. 1 februari 2024. https://jagareforbundet.se/jakt/jaktnyheter/2024/01/vuxna-vildsvin-fredade-under-februari-och-mars/. Läst 18 april 2024. 
  21. ^ Marin Gustafsson (1 november 2019). ”Orsakar skador för över en miljard – så ska vildsvinen stoppas”. DN. https://www.dn.se/nyheter/sverige/orsakar-skador-for-over-an-en-miljard-sa-ska-vildsvinen-stoppas/. Läst 19 november 2019. 
  22. ^ ”Vildsvin-stammen”. Jägareförbundet. 13 september 2008. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081006230639/http://www.jagareforbundet.se/viltvetande/artpresentation/vildsvinstammen.asp. 
  23. ^ ”Älgskadefondsföreningen - På olycksplatsen”. Arkiverad från originalet den 10 juli 2014. https://archive.is/20140710080224/http://www.algen.se/se/pa-olycksplatsen. Läst 10 juli 2014. 
  24. ^ [a b c d e] Älgskadefondsföreningen - Viltolycksstatistik
  25. ^ Älgskadefondsföreningens viltolycksprognos 2009-10-05.
  26. ^ [a b] Pål Andersson (21 februari 2019). ”Cesium-137 i vildsvinskött”. SSM - Strålsäkerhetsmyndigheten. https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/omraden/miljoovervakning/radioaktiva-amnen/kostnadsfri-matning-av-cesium-137-i-vildsvinskott/. Läst 2 mars 2019. 
  27. ^ ”Radioaktivt cesium i vildsvin”. Livsmedelsverket. 13 februari 2019. https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/radioaktivitet-och-bestralning/radioaktivt-cesium-i-vildsvin-fragor-och-svar. Läst 2 mars 2019. 
  28. ^ ”Half lives explained”. Alaska Department of Environmental Conservation - Division of Environmental Health. 2020. https://dec.alaska.gov/eh/radiation/half-lives-explained/. Läst 11 maj 2020. 
  29. ^ Birgitta Åhman (2011). ”Tjernobylolyckan - läget efter 25 år”. Livsmedelsverket. https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/livsmedel-innehall/oonskade-amnen/radioaktivitet/tjernobylolyckan--laget-efter-25-ar.pdf?AspxAutoDetectCookieSupport=1. Läst 26 januari 2021. 
  30. ^ Steinhauser, Georg; Saey, Paul R. J. (2016-03). ”137Cs in the meat of wild boars: a comparison of the impacts of Chernobyl and Fukushima” (på engelska). Journal of Radioanalytical and Nuclear Chemistry 307 (3): sid. 1801–1806. doi:10.1007/s10967-015-4417-6. ISSN 0236-5731. PMID 27003955. PMC: PMC4779459. http://link.springer.com/10.1007/s10967-015-4417-6. Läst 11 maj 2020.