Vilhelm Assarsson
Per Vilhelm Gustaf Assarsson, född 22 april 1889 i Lund, död 11 oktober 1974 i Stockholm,[1] var en svensk diplomat. Han var chef vid Sveriges beskickning i Moskva 1940–1944.
Biografi
Assarsson var son till professorn i juridik Pehr Assarsson och Gustafva Flensburg samt bror till David Assarsson. Vid universitetet i hemstaden bedrev han sina studier och blev jur.kand. där 1911 varefter han gjorde tingstjänstgöring. 1916 värvades han av Utrikesdepartementet (UD) som attaché, och blev två år senare placerad i Berlin som tillförordnad legationssekreterare. 1919 var han tillbaka på UD och 1921 utsågs han till tillförordnad chef vid 1:a politiska byrån, legationsråd och chef för den juridiska byrån på UD. I egenskap av legationsråd fick han sin tjänst 1923 förlagd i Washington, men sändes 1929 som chargé d'affaires till Mexiko. 1930 var han i Moskva som legationsråd, 1933 generalkonsul i Leningrad. Assarsson blev envoyé i Peru, Bolivia, Ecuador, Colombia och Venezuela 1935, Mexiko, Costa Rica, Kuba, Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua och Panama 1938.[2]
1940 år utsågs Assarsson till envoyé och beskickningschef i Moskva, och ingick därför i delegationen vid förhandlingarna om de svenska handelsförbindelserna med Sovjetunionen samma år.[2] När tyskarna 1941 gick in i Sovjet, flyttade legationen till Kujbysjev, där den var kvar till 1943.[3] I december 1943 förklarades Assarsson persona non grata av den sovjetiska regeringen och han tvingades lämna landet i början av 1944. Sovjet motiverade sitt beslut med att en svensk militärattaché, kapten Hans Nygren, hade vidarebefordrat sovjetiska militära hemligheter till Tyskland. Från svenskt håll hade man svårt att tolka det sovjetiska agerandet och vid hemkomsten utsågs Assarsson till biträdande kabinettssekreterare, en tjänst som inrättats speciellt för Assarsson då man från svensk sida var angelägen om att visa att regeringen hade fortsatt förtroende för honom.[4] Första hälften av 1945 tjänstgjorde Assarsson periodvis som tillförordnad kabinettssekreterare, eftersom ordinarie kabinettssekreterare Erik Boheman uppehöll posten samtidigt som han var svenskt sändebud i Paris. Han efterträddes som biträdande kabinettssekreterare av Leif Belfrage som blev ordinarie kabinettssekreterare 1953.
Assarsson gick i pension 1955. Vid sidan av den ordinarie tjänsten var han styrelseledamot i bland annat Tessinsällskapet (till 1959)[2], AB Bahco och Contactor Co.[5]
Utmärkelser
Assarssons utmärkelser:[5]
- Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden (KmstkNO)
- Storkorset av Argentinska förtjänstorden Al Merito (StkArgAM)
- Storkorset av Belgiska Leopold II:s orden (StkBLeopILsO)
- Storkorset av Brasilianska Södra korsets orden (StkBrasSKO)
- Storkorset av Chilenska förtjänsttecknet Al Mérito (StkChilAM)
- Storkorset av Danska Dannebrogsorden (StkDDO)
- Storkorset av Etiopiska Menelik II:s orden (StkEtMenO)
- Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden (StkFinlVRO)
- Storkorset av Finlands Lejons orden (StkFinlLO)
- Storkorset av Franska Svarta Stjärnorden (StkFrSvSO)
- Storkorset av Grekiska Fenixorden (StkGrFenO)
- Storkorset av Grekiska Georg I:s orden (StkGrGO)
- Storkorset av Kinesiska Gyllene Stjärnorden (StkKinGStjO)
- Storkorset av Mexikanska Örnorden (StkMexÖO1kl)
- Storkorset av Nederländska Oranien-Nassauorden (StkNedONO)
- Storkorset av Norska Sankt Olavsorden (StkNS:tOO)
- Storkorset av Peruanska Solorden (StkPeruSO)
- 1. klass av Siamesiska Kronorden (SiamKrO1kl)
- Storkorset av Spanska Isabel la catolicas orden (StkSpICO)
- Storkorset av Tjeckoslovakiska Vita Lejonets orden (StkTjslVLO)
- Storkorset av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (StkTyskRFO)
- Storofficer av Bolivianska Kondororden (StOffBolKO)
- Storofficer av Colombianska Boyacáorden (StOffColBO)
- Storofficer av Cubanska Carlos Manuel de Céspedesorden (StOffCubCespO)
- Storofficer av Franska Hederslegionen (StOffFrHL)
- Storofficer av Tunisiska orden Nichan-Iftikhar (StOffTunNI)
- Storofficer av Venezuelas Bolivarorden (StOffVenBO)
- Officer av Belgiska Kronorden (OffBKrO)
- Officer av Storbritanniska Empireorden (OffStbEmpO)
Bibliografi
Referenser
Noter
- ^ Sveriges dödbok 1947-2003 Swedish death index 1947-2003 (Version 3.0). Sundbyberg: Sveriges släktforskarförbund. 2005. Libris 9854744
- ^ [a b c] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. 1968. sid. 50. Libris 3681519. http://runeberg.org/vemardet/1969/0066.html
- ^ Strandell, Monica (2003). ”Under kristallkronorna” (PDF). Kulturvärden (Statens fastighetsverk) (4): sid. 37. http://www.sfv.se/Documents/Kulturvarlden/2003_04/under_kristallkronorna.pdf. Läst 8 maj 2013.[död länk]
- ^ Kommissionen om den svenska utrikesledningens agerande i fallet Raoul Wallenberg (2003). Ett diplomatiskt misslyckande: fallet Raoul Wallenberg och den svenska utrikesledningen. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2003:18. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. sid. 59, 149. Libris 8866559. ISBN 91-38-21955-7. http://www.regeringen.se/content/1/c4/14/55/eea4918e.pdf
- ^ [a b] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 73. Libris 53509. http://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0097.html
Tryckta källor
- Män
- Födda 1889
- Avlidna 1974
- Svenska jurister
- Personer från Lund
- Alumner från Lunds universitet
- Sveriges ambassadörer i Peru
- Sveriges ambassadörer i Bolivia
- Sveriges ambassadörer i Ecuador
- Sveriges ambassadörer i Colombia
- Sveriges ambassadörer i Venezuela
- Sveriges ambassadörer i Mexiko
- Sveriges ambassadörer i Costa Rica
- Sveriges ambassadörer i Kuba
- Sveriges ambassadörer i Guatemala
- Sveriges ambassadörer i El Salvador
- Sveriges ambassadörer i Honduras
- Sveriges ambassadörer i Nicaragua
- Sveriges ambassadörer i Panama
- Sveriges ambassadörer i Ryssland och Sovjetunionen
- Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden
- KmstkNO
- Mottagare av Svarta stjärnorden
- Officerare av Belgiska Kronorden
- Mottagare av Thailändska kronorden
- Storofficerare av Hederslegionen
- Mottagare av Leopold II:s orden
- Mottagare av Vita lejonets orden