Vilhelm Carlheim-Gyllensköld
| Vilhelm Carlheim-Gyllensköld | |
| Född | 17 oktober 1859[1][2] Stockholms stad, Sverige[1] |
|---|---|
| Död | 13 december 1934[1][2] (75 år) Hedvig Eleonora församling[2] |
| Begravd | Norra begravningsplatsen[3] kartor |
| Medborgarskap | Svenskt |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[1]  |
| Sysselsättning | Fysiker[1] |
| Arbetsgivare | Stockholms universitet[1] |
| Make/maka | Lall Bergling (g. 1898–1904)[1] |
| Barn | Haqvin Carlheim-Gyllensköld (f. 1899) |
| Föräldrar | Henrik Carlheim-Gyllensköld[1] Ida Wachtmeister af Johannishus[1] |
| Redigera Wikidata | |
Vilhelm Carlheim-Gyllensköld, född 17 oktober 1859 i Stockholm, död 13 december 1934, var en svensk fysiker.
Han var son till byråchef Henrik Carlheim-Gyllensköld och grevinnan Ida Carlheim-Gyllensköld, född Wachtmeister af Johannishus.
Carlheim-Gyllensköld blev 1877 student och 1896 filosofie doktor i Uppsala, deltog i 1882-83 års svenska polarexpedition till Spetsbergen, där han särskilt studerade norrskensfenomenen, tjänstgjorde 1894-97 vid astronomiska observatoriet i Stockholm, deltog i den förberedande resan inför den Svensk-ryska gradmätningsexpeditionen till Svalbard 1898 och blev samma år sekreterare i kommittén för svensk-ryska gradmätningen. Han var 1907-11 docent i fysik vid Stockholms högskola och 1907-10 tillförordnad professor i ämnet samt föreståndare för högskolans fysiska institut, till vars moderna utrustning han verksamt bidrog. Han blev 1907 ledamot av Vetenskapsakademien, fick 1911 professors namn och var från 1910 ledamot av Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för fysik. Han var sekreterare i solförmörkelsekommittén 1914.
Carlheim-Gyllensköld är främst känd för sina jordmagnetiska undersökningar. Han utforskade bland annat magnetiskt södra Sverige och uppmätte magnetiskt järnmalmsfälten vid Kiruna samt publicerade flera artiklar på franska i bland annat "Vetenskapsakademiens handlingar". Han blev 1897 ledamot av Internationella permanenta kommittén för jordmagnetism i Paris. Bland hans skrifter märks vidare den populärt hållna På åttionde breddgraden (1900) och Beskrifning öfver Stockholms högskolas nya fysiska institut (1911). Han utgav även August Strindbergs "Samlade otryckta skrifter" (två band, 1918-19).
Han var 1898–1904 gift med Lall Bergling och fick med henne sonen Haqvin Carlheim-Gyllensköld.[4] Vilhelm Carlheim-Gyllensköld ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Carlheim-Gyllensköld, Vilhelm, 1904–1926.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i] Vilhelm Carlheim-Gyllensköld, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 16415, läs online, läst: 2 september 2017, (Källa från Wikidata)
- ^ [a b c] Hedvig Eleonora kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0006/F I/25 (1931-1937), bildid: 00012495_00156, sida 117, död- och begravningsbok, läs online, läst: 5 december 2020, (Källa från Wikidata)
- ^ Carlheim-Gyllensköld, VILHELM, Svenska gravar, läs online, läst: 2 september 2017, (Källa från Wikidata)
- ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok 1925, red. fil dr Göran Lindblad, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1924 s. 125
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|
- Svenska fysiker under 1800-talet
- Svenska innehavare av professors namn
- Personer verksamma vid Stockholms universitet
- Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien
- Svenska polarforskare (Arktis)
- Födda 1859
- Avlidna 1934
- Män
- Forskare från Stockholm
- Gravsatta på Norra begravningsplatsen i Stockholm
- Svenska fysiker under 1900-talet