Vincent van Gogh

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Van Gogh” leder hit. För andra betydelser, se Van Gogh (olika betydelser).
Vincent van Gogh
VincentVanGoghFoto.jpg
Vincent van Gogh som artonåring.
Född 30 mars 1853
Zundert, Noord-Brabant, Nederländerna
Död 29 juli 1890 (37 år)
Auvers-sur-Oise, Val-d'Oise, Frankrike
Nationalitet Nederländsk
Fält Måleri
Rörelse Expressionismen
Mecenater Theo van Gogh
Signatur
Vincent van Gogh signature.png

Vincent Willem van Gogh, född 30 mars 1853 i Zundert i Noord-Brabant i Nederländerna, död 29 juli 1890 i Auvers-sur-Oise i Val-d'Oise i Frankrike, var en nederländsk konstnär. Han tillhör den moderna konstens och expressionismens främsta föregångare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Vincent van Gogh – Stjärnenatt (1889).
Självporträtt av Vincent van Gogh (1888).

Vincents föräldrar var den protestantiske prästen Theodorus van Gogh och Anna Cornelia Carbentus, dotter till en hovbokbindare i Haag. År 1864 gick Vincent ut skolan i Zundert och fortsatte på ett internat i Zevenbergen och därefter i en protestantisk skola i Tilburg. Hans syster Elisabeth du Quesne-van Gogh berättade senare om den unge Vincent i en minnesbok, där han beskrevs som en världsfrånvänd och butter yngling vars käraste sysselsättning var att gå på upptäcktsfärd i naturen för att samla växter, djur och fågelbon. Den 30 juli 1869 anställdes han i den holländska filialen av den franska konstfirman Goupil & Co i Haag, där han efterhand lärdd känna den samtida konsten: Haagskolan med Israels, Maris o.a., Fontainebleauskolan med framför allt Corot och Millet och bland de franska koloristerna Delacroix och Monticelli, vilka han beundrade stort.

År 1872 började Vincent brevväxla med brodern Theo. I denna brevväxling kan man, med undantag för Paristiden då han bodde hos Theo, följa honom fram till hans död. Den berättar för om hans konst; motiv, arbetssätt och teorier. På sommaren 1873 flyttade Vincent över till Goupils Londonkontor och blev förälskad i en ung kvinna, Ursula, dotter till hans hyresvärdinna. Brodern Theo hade vid årets början inträtt i yrket vid filialen i Bryssel. Två år senare fick Vincent avslag på sitt frieri till Ursula, vilket framkallar en långvarig depression. Han förflyttades till Goupils huvudkontor i Paris, men återkom till London i december.

Vincent blev i mars 1876 avskedad från Goupil. Han sökte då och fick platsen som extralärare i en skola i Ramsgate i England. Något senare blev han extralärare och hjälppredikant vid Jones metodistskola i Isleworth, en förstad till London, där han visade sig vara en bra predikant. År 1877 flyttade han tillbaka till Holland, där han från januari till april arbetade i en bokhandel i Dordrecht. Efter faderns exempel och med erfarenheterna från London mognade nu hans beslut att bli präst. Vincent flyttade i maj till Amsterdam för att studera, där han fick bo hos en farbror som var konteramiral. Han läste latin och grekiska för inträdesexamen till teologiska fakultet vid universitet. I juli 1878 efter 14 månaders studier gav han dock upp. Planen var för långsiktig, och Vincent var för otålig.

Efter att under sex månader ha arbetat som lekmannapredikant i Le Boringe, samt genomlidit sin så kallade "ruggningstid", beslutade han sig i juli 1880 för att bli konstnär. Från oktober 1880 till på våren 1881 studerade han teckning för Anton Mauve i Bryssel. Han flyttade därefter hem till föräldrarna i Etten, i närheten av hans födelseby i Holland. Vincent bröt med föräldrarna i december 1881 och flyttade till Haag där han träffat en kvinna han ville leva med. Åren 1882-1883 fick han i början på "Haagperioden" undervisning av sin kusin Anton Mauve, en välkänd målare ur den så kallade Haagskolan. Den kvinna han levde tillsammans med hette Sien; hon var en sliten och förfallen kvinna i 30-årsåldern. När Vincent lärde känna henne var hon havande. Sien och hennes barn blev dock hans käraste modeller. Han sa sig då ha fått "en ateljé med en vagga och en barnstol där det inte finns något som står stilla utan där allting inbjuder och eggar till verksamhet."

Vincent flyttade till Frankrike i mars 1886, där han bodde och hade sin ateljé i brodern Theos våning i Paris, uppe på Montmartre. Han var verksam i Paris fram till 1888 och påverkades där starkt av den nya impressionismen. År 1886 studerade han vid konstakademin i Antwerpen. Därefter flyttade han in hos sin bror Theo i Paris, där han i fyra månader arbetade i Fernand Cormons ateljé.

I Paris blev Vincent bekant med konstnärerna Émile Bernard, Paul Gauguin, Henri de Toulouse-Lautrec, Paul Signac och Camille Pissarro och kom i kontakt med pointillismen. Från 1888 verkade han i Arles i södra Frankrike, där han utvecklade en personlig, färgstark konst med kraftig, rörlig penselteknik och ofta stark känsloladdning, en stil som förebådar expressionismen. Här tillkom bland annat de välkända solrosmålningarna och en rad självporträtt och porträtt av andra.[1] År 1888 drabbades Vimcent av ett psykiskt sammanbrott och skar av en bit av sitt vänstra öra, som han slog in i tidningspapper och gav till en prostituerad kallad Rachel. Kort därefter blev han intagen på ett sinnessjukhus i Saint-Rémy-de-Provence. De sista två månaderna i sitt liv bodde van Vincent i Auvers-sur-Oise och här begick han också självmord den 29 juli 1890. Att han begick självmord har dock på senare år ifrågasatts då inget vapen har hittats.[2]

Vincents tidiga målningar skildrar proletär- och bondeliv, till exempel Potatisätarna (1885). Senare inspirerades han av impressionismen och hans konst utvecklades i en riktning som förebådade expressionismen, däribland de kända solrosmålningarna.

Vincent van Goghs liv är ett gripande livsöde, som kan följas tack vare all brevkorrespondens som han och hans bror Theo hade med varandra. Den bevarade korrespondensen till Theo, målarkamraterna och släkten omfattar 750 brev. Ett urval, Brev till Theo, i översättning av Karin Alin utgavs 1939. Korrenspondensen från de sista 70 dagarna finns på svenska (De sista sjuttio dagarna, översättning: Ingar Gadd) gavs 2004 ut av Bakhåll. Författaren Carl Nordenfalk har skrivit en bok om Vincent och hans liv, Vincent van Gogh: en livsväg (1943).

Vincent om ett självporträtt (i ett brev till systern Wilhelmina): "Det är inte någon enkel sak att måla av sig själv - i varje fall om det ska bli olikt ett fotografi. Och ser du - detta är enligt min mening den fördel impressionismen har framför allt: att den inte bara är banal, den kommer en att söka en djupare likhet än den fotografiska."

Vincent van Gogh ligger begravd i Auvers-sur-Oise i Val-d'Oise i Frankrike.

Målningar i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ 1988 utkom den franske författaren Pierre Michon med romanen Vie de Joseph Roulin, i vilken han levandegör brevbäraren Joseph Roulin som ett flertal gånger satt modell åt Vincent i Arles.
  2. ^ Vincent Van Gogh expert doubts 'accidental death' theory” (på engelska). The Daily Telegraph. 17 oktober 2011. http://www.telegraph.co.uk/culture/art/art-news/8832202/Vincent-Van-Gogh-expert-doubts-accidental-death-theory.html. Läst 8 februari 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vincent van Gogh : Målningar/akvareller/teckningar, [Biografi], V. W. van Gogh, Carlo Derkert, Göteborgs konstmuseum 1965-66

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Walther, Ingo F.: Vincent Van Gogh, 1853-1890: Vision and Reality. Köln: Taschen 2000. ISBN 3-8228-9630-6
  • Gogh, Vincent van: De sista sjuttio dagarna (översättning: Ingar Gadd). Lund: Bakhåll, 2004. ISBN 91-7742-215-5

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]