Hoppa till innehållet

Vindbron, Jönköping

Vindbron, Jönköping
Vindbron.JPG
Vindbron, 2012. Vid västra brofästet, till höger på bilden, ses huset för klaffmanövrering.
PlatsMellan Vättern och Munksjön i Jönköping
KorsarHamnkanalen
Koordinater57°46′58″N 14°10′07″Ö / 57.782777777778°N 14.168611111111°Ö / 57.782777777778; 14.168611111111
Konstruktionsdata
KonstruktionstypTidigare öppningsbar bro
ÖppningsmekanismEn klaff
Antal brospannEtt
Datum
Färdigställd19..
Trafik
TrafikslagVägfordon, fotgängare, tidigare också spårvagnar
Antal vägbanorTvå körfält
Två gångbanor
Karta

Vindbron, tidigare officiellt benämnd Klaffbron, är en av fem fordonsbroar över Hamnkanalen och Munksjön mellan Väster och Öster i Jönköping. Den, och dess föregångare, var länge den enda bron mellan de områden som nu är stadsdelarna Väster och Öster. Den nuvarande bron tillkom 1961, men det har funnits en rad broar i samma broläge dessförinnan. Sannolikt har det funnits en bro åtminstone senast på 1500-talet, då Jönköpings slott anlades på den västra sidan av den korta å som förband Munksjön och Vättern. Ån gjordes så småningom om till en kanal med träskoning, vilket underlättade fartygstrafik till den skyddade Munksjön.

Under Medeltiden hade Tabergsån och Munksjön sitt utlopp i Vättern i en kort å, som senare vidgades till Hamnkanalen. Den första kända bron var en klaffbro i trä av okänd ålder, vilken vindades upp. Den ersattes på 1760-talet av en annan träbro, vilken vilade på ett stenfundament.

Hamntrafiken fick ett uppsving från 1820-talet. Hamnkanalen utvidgades då och försågs med stenskoning. Den öppningsbara delen av Vindbron var smal och tillät endast med svårighet de efter hand allt större fartygen att passera till Munksjön. År 1833 kom en första järnbro på plats, en rullbro, som drogs fram och tillbaka på kanalens västra landsida.

Beslut om en ny bro togs 1863. Brobygget dröjde och den ny bron, en rullbro från Bergsunds mekaniska verkstad, kom på plats först 1877. Konstruktionen drevs av vattenledningsvatten, men denna fungerade inte tillfredsställande, varför bron byggdes om till en svängbro 1886-1887.

En parallell bro för vägtrafik anlades på 1860-talet, strax norr om Vindbron, vilken fick en kraftigare ersättare inför införande av spårvagnstrafik 1907. Eftersom Vindbron hade begränsad bärighet, drogs spårvägstrafiken över Norra svängbron (senare bara Svängbron). Kapaciteten på Norra Svängbron ansågs dock så småningom vara för liten, varför stadsfullmäktige 1915 beslöt att ersätta Södra svängbron med en ny bro. Denna var en klaffbro (dock i folkmun kallad "Vindbron" eller "Vinnebroa"), och denna var på plats samma år. År 1917 flyttades spårvagnstrafiken över till den nya klaffbron, medan Norra svängbron kvarstod som reservbro för spårvagnarna.

Efter det att spårvägen lagts ner 1956, ersattes Vindbron av en ny klaffbro 1961. Denna är numera fast.