Vindelälven

Vindelälven är en älv i södra Lappland och södra Västerbotten (Västerbottens län) som är 453 km lång med ett avrinningsområde på 12 650 km². Uppströms Ammarnäs kallas den ofta Vindelån. Vindelälven är ett biflöde till Umeälven och är vid sammanflödet med Umeälven ungefär lika mäktig som denna. Vindelälven är därmed Sveriges största biflod. Medelvattenföringen vid mynningen är 190 m³/s.

Vindelälven rinner upp nära gränsen mot Norge i södra delen av Arjeplogs kommun, rinner mot sydost genom hela Sorsele kommun, inklusive sjön Storvindeln, passerar Vindelns kommun och en liten flik av Umeå kommun, och rinner slutligen i Vännäs kommun söderut för att mynna i Umeälven strax öster om Vännäsby, blott 25 km från havet. Noterbara orter som älven passerar är (från fjällen och nedåt) Ammarnäs, Sorsele, Rusksele, Åmsele och Vindeln. Vindelälvens största biflöde är Laisälven.

Vindelälven är en av Sveriges fyra stora oreglerade fjällälvar. Vindelälvens vårflod kan därför vara betydligt större än den reglerade Umeälvens.

1993 utsågs Vindelälven till nationalälv av Sveriges riksdag, tillsammans med Torneälven, Kalixälven och Piteälven. Vindelälven är också av riksintresse för kulturmiljövården. Längs älven löper turistvägen Vindelälvsvägen.

Forsar i Vindelälven

Beukaforsen med en rösmur från 1954 till höger i bilden.

Vindelälven har många forsar och ett antal av dem är namngivna.

Beukaforsen (65°15′7″N 18°5′17″Ö / 65.25194°N 18.08806°Ö / 65.25194; 18.08806) är en fors i Vindelälven belägen i nedre delen av Sorsele kommun gränsande till Lycksele kommun. Vid Beukaforsen finns en välbesökt rastplats med toalett längs länsväg 363. Flertalet stannar även och provar fisket i den vilda älven. Fisket bedrivs av Gargnäs-Råstrands FVO. Vid Beukaforsen finns även flertalet kvarlämningar sedan flottningens tid, så kallade stenkistor som hjälpte till att få timmer och stockar ned längs älven.

Striden om Vindelälven

Vindelälven har setts som ett åtråvärt objekt av kraftindustrin och ingick från år 1962 bland Statens Vattenfallsverks planerade projekt. I april 1970 beslutade dock regeringen Palme att Vindelälven inte skulle byggas ut. Detta trots att vattendomstolen och de stora naturskyddsorganisationerna hade accepterat en exploatering. Under större delen av 1960-talet stöddes utbyggnadsplanerna också av en majoritet i riksdagen. Även länsstyrelsen i Västerbotten, berörda kommuner och de flesta berörda byar hade på sina möten ställt sig bakom en utbyggnad. Det som satte käppar i hjulet hade i stället sitt ursprung i de lokala protester som år 1962 utbröt bland delar av befolkningen längs älven och dess tillflöden. Bl a skulle byn Adolfström hamna på 38 meters djup i ett regleringsmagasin. Protesterna spred sig även till andra delar av landet och samlade företrädare för naturvården, hembygdsrörelsen, turistbranschen, samerna, sportfiskarna och senare även enskilda forskare. Älvräddarna fick även stöd av riksdagens borgerliga minoritet och en del socialdemokrater, så regeringen kunde inte längre påräkna ett tillräckligt stöd för en exploatering. Detta trots att riksdagen tidigare ställt sig bakom ”Freden i Sarek” - en överenskommelse från år 1961 mellan kraftindustrin och företrädare för naturvården där man listade vilka vattenkraftsutbyggnader som skulle få komma till stånd, och där bl a Vindelälven ingick. Anledningen till den politiska omsvängningen berodde också på att man nu såg ett framtidshopp i kärnkraften, där ett enda kraftverk skulle kunna producera tio gånger mer el än hela Vindelälvens kapacitet. Det då låga oljepriset gjorde även oljekraftverk intressanta. En annan viktig anledning till politikernas entusiasm för vattenkraften stod att finna i den sysselsättning som utbyggnaden gav åt många människor. Efter denna seger för dem som ville rädda Vindelälven kom vattenkraftsutbyggnaden i Sverige att ifrågasättas allt starkare och en lokal protestgrupp bildades för nästan varje nytt vattenkraftsprojekt. Slaget om Vindelälven kom också att bli en vändpunkt i den politiska hänsynen till den svenska vattenkraftens miljöaspekter.

Källor

Claes Bernes, Lars J Lundgren. 2009. Bruk och missbruk av naturens resurser : en svensk miljöhistoria. Monitor 21. Naturvårdsverket.

Vidare läsning

Abrahamsson, Tore (1992). ”Vindelälven: symbolen & verkligheten”. Svenska turistföreningens årsbok 1993,: sid. [95]-115 : ill.. 0283-2976. ISSN 0283-2976. Libris 8633693
Erixon, Gunno (1981). Naturinventering av Vindelälven inom Lycksele och Vindelns kommuner. Meddelande / Länsstyrelsen, Västerbottens län, 0348-0291 ; 1981:9. Umeå: Länsstyr. Libris 457289
Erixon, Gunno (1982). Naturinventering av Vindelälven inom Umeå och Vännäs kommuner. Meddelande / Länsstyrelsen, Västerbottens län, 0348-0291 ; 1982:2. Umeå: Länsstyr. Libris 362591
Forsgren, Eric (2001). ”Bybornas protester räddade Vindelälven”. Återseenden : Norrland i ett TV-perspektiv (2001): sid. 128-133 : ill.. Libris 11308570
Hedin, Hans (2008). ”Vattenfalls utbyggnadsplan 1962”. Västerbotten (Umeå. 1920) 2008:2,: sid. 20-31. 0346-4938. ISSN 0346-4938. Libris 11239258
Hoppe, Gunnar (1970). ”Att värdera natur”. Sveriges natur (Årsbok) 1970,: sid. 49-62 : ill.. 0349-5264. ISSN 0349-5264. Libris 11219237
Kampen om Vindelälven. Västerbotten (Umeå. 1920), 0346-4938 ; 2008:2. Umeå: Västerbottens läns hembygdsförbund. 2008. Libris 10943483
Magnusson, Roine; Jonsson Erik (1997). Vindelälven: sex års tider. [Vindeln]: [R. Magnusson]. Libris 7452005. ISBN 91-630-5433-7 (inb.)
Nilsson, Christer (2008). ”Vindelälven - nationalälven”. Västerbotten (Umeå. 1920) 2008:2,: sid. 8-17. 0346-4938. ISSN 0346-4938. Libris 11239253
Nilsson, Macke (1970). Striden om Vindelälven: makten, människorna och verkligheten kring ett beslut. Ekonomi och samhälle, 99-0119059-2. Stockholm: Bonnier. Libris 8080278
Rathje, Lillian; Tica Constantin (1997). Vindelälvsvägen. Sevärt i Västerbottens län, 99-2057135-0 ; 10. Umeå: Västerbottens läns hembygdsförbund. Libris 2352402
Stålberg, Nils (1963). ”Vindelälven”. Vindeln 1963,: sid. 3-13. Libris 11267311
Törnlund, Erik (2008). ”Jakten på den "orörda" älven”. Västerbotten (Umeå. 1920) 2008:2,: sid. 58-65. 0346-4938. ISSN 0346-4938. Libris 11258312
Karlsson Gerhard, red (1988). Vindelälven och dess lopp (1. uppl.). Umeå: Direktkontakt. Libris 7793399. ISBN 91-971091-0-X (inb.)
Vindelälven: Vattenfall informerar. Stockholm: Vattenfallsstyrelsen. 1962. Libris 10936351
Västerbottens museum; Sundin Bo (1983). Kulturhistoriska miljöer vid Vindelälven. Meddelande / Länsstyrelsen, Västerbottens län, 0348-0291 ; 1983:6. Umeå: Länsstyr. Libris 405356
Öhman, Bertil (2007). Avradslax och husbehovsfisk: en studie över fiskets betydelse för de äldsta fasta bosättningarna vid Vindelälven. [Sverige: s.n. Libris 10556507

Se även

Externa länkar

Vindelälven