Vindförbergs gravfält

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vindförberg
Gravfält (Stensättningar)
En del av gravarna efter avtorvning i samband med arkeologiska undersökningar 1968.
En del av gravarna efter avtorvning i samband med arkeologiska undersökningar 1968.
Land Sverige
Landskap Dalarna
Län Dalarna
Kommun Rättvik
Socken Ore
Plats Vindförbergs udde, Oresjön
Koordinater 61°09′48″N 15°09′22″E / 61.163452°N 15.156055°Ö / 61.163452; 15.156055
Kulturmärkning
Fast fornlämning
 - FMIS beteckn Ore 6:1
Information från FMIS.

Vindförbergs gravfält är ett gravfält som ligger på Vindförbergs udde i norra delen av Oresjön i Ore socken i Dalarna. Det är Dalarnas största gravfält med ett 40-tal runda stensättningar där brända människoben har hittats. Fynd från gravfältet har daterats till yngre romersk järnålder, ca 150–400 e.Kr.

Upptäckt och undersökning[redigera | redigera wikitext]

Snickaren A.J. Nilsson hittade 1914 ben, en bronsring och pilspetsar av ben i den eroderande kanten av Vindförbergs udde. Översiktliga undersökningar gjordes av antikvarie O. Frödin 1915 och Gustaf Hallström 1929.[1] En totalundersökning gjordes på 1960-talet.[2]

Gravfältet[redigera | redigera wikitext]

På udden Vindförberg, en del av en rullstensås som skjuter ut i norra delen av Oresjön, ligger Dalarnas största gravfält. Inom ett område på 7x50 meter finns ett 40-tal mycket tätt liggande runda stensättningar med en diameter på 2,3–5,3 meter. I och kring gravarna har påträffats brända ben, bitar av horn, skärvor av kvarts, kvartsit och flinta, en fingerring av brons, fragment av trekantiga pilspetsar av ben samt en doppsko av järn med öppen holk och fyrsidig spets. En del av de brända benfragmenten har analyserats och befunnits komma från en ung man.[1] De trekantiga pilspetsarna anses ha tillkommit under yngre romersk järnålder (150–400 e.Kr.) eller början av folkvandringstid (400–550 e.Kr.).[3] Under gravfältet finns en stenåldersboplats.[2]

Gravfältet är av samma karaktär som de på Skeisnäset vid Siljan och Getryggen vid Amungen.[2]

Naturreservat[redigera | redigera wikitext]

Udden fridlystes som naturminne den 9 februari 1928.[3] Området har senare ombildats till naturreservat, Vindförbergs udde, och anses även vara av riksintresse för kulturmiljövården.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Serning, Inga (1966). Dalarnas järnålder = The iron age in Dalarna. Monografier / Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, 0347-0873 ; 45. Stockholm. Libris 498742 
  2. ^ [a b c] Hyenstrand, Åke (1974). Järn och bebyggelse: studier i Dalarnas äldre kolonisationshistoria. Dalarnas hembygdsbok, 0348-3762 ; 1974. Falun: Dalarnas museum. Libris 350253 
  3. ^ [a b] Hallström, Gustaf (1931). ”Den tidigaste järnåldern i Dalarna”. Dalarnas hembygdsbok 1931,: sid. 28–98. 0348-3762. ISSN 0348-3762.  Libris 11581629

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Serning, Inga (1965). ”Vindförbergs udde, Ore”. Dalarnas hembygdsbok 1965,: sid. 9. 0348-3762. ISSN 0348-3762.  Libris 11588982
  • Gustafsson, Erika (1995). Vindförbergs udde: kring insjögravsproblematiken : en uppsats. Stockholm: Univ. Libris 2485513