Vingar kring fyren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vingar kring fyren
GenreDrama
RegissörRagnar Hyltén-Cavallius
ProducentLorens Marmstedt
ManusRagnar Hyltén-Cavallius
SkådespelareLars Hanson
Karin Ekelund
Alfred Maurstad
Hilda Borgström
OriginalmusikErnfrid Ahlin
Eric Westberg
ProduktionsbolagTerrafilm
Premiär1938
Speltid94 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Vingar kring fyren är en svensk dramafilm från 1938 i regi av Ragnar Hyltén-Cavallius.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Fyrtorn i natten och vågor som slår mot klipporna. På avstånd ser man blinkningar från fyren. En berättande text  introducerar. Detta är historien om fyrmästare Knut Holmstrand. Från Norreport for han ut en dag för att hämta sin nya fästmö.

Själva berättelsen börjar med den unga Anna som sitter med en väninna och väntar på att bli hämtad. Hon är inställd på att plantera rosor vid nya hem och ha det som hemma, säger hon. Knut kommer och de åker in mot staden Visby. Han pratar om min fyr och hon säger att han menar väl vår fyr, och han säger, javisst ja, vår fyr. Strax innan Visby stannar han till vid en kyrkogård och lägger ner en krans och sedan fortsätter de in i staden. Därinne introducerar han Anna för sin åldriga mor. Hon bor i ett idylliskt hus med en prunkande trädgård. Hon säger till Anna att du som är så ung vet så litet vad en fyr behöver. När Anna säger att hon har så vackra rosor och sådana skall hon plantera, avbryter Knuts mor med att därute går det inte att odla rosor. Det finns inte ens en ko utan man måste leva på kondenserad mjölk.

Ute på fyren introduceras vi med fyrbiträdet Frisk, en äldre, alkoholiserad man. Han ligger och skurar iförd kvinnokläder. Han är missnöjd med att behöva utföra sådana sysslor och är också lika harmsen över att Knut skall komma med en ny hustru. Han menar att en fyrvaktare skall vara ensam med sin fyr och med Gud.

Åter igen i Visby möter vi en ny karaktär. Det är John, en ung man, som kommer i kontakt med Anna där han står utanför trädgården och sjunger. När han jagar iväg en katt som just skall slå en fågel bränner hon hål på bordsduken i ren upphetsning och han erbjuder sig att skaffa en ny. Han försöker sedan kyssa henne varvid hon slår till honom. Han förstår, hennes kyssar är redan bortlovade. Senare på kvällen sitter han åter i trädgården och väntar på henne. Han tycker han att hon skall bryta med Knut och bekänna sin passionerade kärlek. Han tar avsked med att säga att om dom ses igen så akta dig och akta honom. Om han inte gör dig till en lycklig kvinna så blir det synd om honom.

Efter bröllopet seglar Knut ut till fyren i sällskap med sin nya hustru. Hon betraktar den kala och sterila naturen. Hon upplever sig redan från början som en utomstående. Frisk släpper inte in henne i köket där han lagar mat. Han säger att det är bara finns ett kvinnfolksgöra därute nämligen att föda barn. Frisk berättar för henne om Knuts far, och hur ett fyrvaktarbiträde förälskat sig i Knuts mor men då känslorna förblev obesvarade började supa, och fick söka sig en annan plats. När Knut och Anna sedan är ensamma säger han att Frisk super när är svårmodig och tänker på gamla minnen.

Tiden går och Anna föder ett barn när vintern nalkas. Men det blir en dyster jul. Anna är kraftlös och orkar inte ens klä julgranen. Barnet blir sjukt och man ringer efter doktorn men denne vågar inte bege sig ut dit och Anna knyter händerna i en gest av maktlöshet. Barnet blir sämre och sämre och doktorn försöker förgäves få tag i någon sjövan som kan segla ut. Eftersom Frisk vid det här laget är för berusad för att kunna sköta fyren kan inte Knut ge sig iväg och lämna fyren. Så dör barnet till sist i gryningen. Anna säger att det är Knuts fel men han försvara sig med att han var tvungen att utföra sin plikt.

Detta gör Anna svårmodig och hon drar sig undan mer och mer. Anna säger att hon vill bli av med Frisk, vilket sker. Han tar avsked till Knut med att säga att det är ett kvinnfolk som skilt åt oss åt. Så kommer det nya biträdet. Det är John och det antyds tydligt att under ytan finns en kärlekspassion som väntar på att flamma upp. Anna säger att mannen ödelagt henne och ber John att fara därifrån.

Tiden går och en dag hittar man en vingskadad fågel. John menar att fyren har många liv på sitt samvete och Anna ber honom döda fågeln men Knut tar hand om den för att vårda den. John säger nu att han inte längre hatar Knut trots allt. På julafton berättar John ur sitt förflutna, att han undsluppit en fartygsolycka och sedan fått besked av en frälsningssoldat i East End i London att Gud en dag vill att han skall återgälda skulden för att ha blivit räddad.

John kan i längden inte undertrycka sina känslor för Anna. Det är bara Knut som ingenting märker. John känner sig kluven och vill sluta men Knut vill att han stannar kvar men tror att det  förstås är en kvinna med i spelet, men anar inte först att det är hans egen hustru. Anna ber John att inte resa, att han feg som Knut och bara tänker på plikten. John far in till fastlandet och Visby och Anna följer med, en sista gång. Där upplever de åter gamla minnen och nu är passionen oundviklig. Men John beslutar sig för att fara tillbaka till fyren och se Knut i ögonen

Ute på fyren har de en sista uppgörelse. Knut är inställd på att döda sin rival när han nu vet. Han låser in Anna och tar sitt gevär. De två männen möts i fyrtornet och börjar sin envig. Men det är natt och dimma och ett fartyg närmar sig. Det får de båda att besinna sig och sätta igång mistluren och tända fyren. Knut inser att han måste släppa Anna fri. När solen går upp ligger havet stilla. Anna och John kan lämna fyren alltmedan Knut släpper ut fågeln som nu blivit bra i sin vinge och Frisk återvänder till sin gamla fyrvaktarbiträdestjänst.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen premiärvisades den 10 oktober 1938 på biograferna Alcazar och Astoria i Stockholm. Den spelades in vid Irefilms ateljéer i Stockholm med exteriörer från Visby och Grönskärs fyrVärmdö av Hilmer Ekdahl. Som förlaga har man Poul Knudsens manus Du skal ikke begære.

Roller i urval[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]