Vinröd rosenfink

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vinröd rosenfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Vinaceous Rosefinch.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCarpodacus
ArtVinröd rosenfink
C. vinaceus
Vetenskapligt namn
§ Carpodacus vinaceus
AuktorVerreaux, 1871
Hitta fler artiklar om fåglar med

Vinröd rosenfink[2] (Carpodacus vinaceus) är en asiatisk bergslevande fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vinröd rosenfink är en medelstor (13-16 cm), rätt kraftig rosenfink med konformad näbb, kluven stjärt och karakteristiska vita spetsar på tertialerna. Hanen är mörkt karmosinröd med diffus streckning ovan och rosa ögonbrynsstreck. Honan saknar ögonbrynsstreck och är varmt brunbeige och lätt streckad både ovan och under.[4][5]

Liknande taiwanrosenfinken (C. formosanus), tidigare behandlad som underart, skiljer sig genom något större storlek, längre stjärt, avvikande läte, mer vitt i tertialerna hos hanen och kraftigare streckat bröst hos honan.[5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Sången är enkel och distinkt: "pee-dee, be do-do". Bland lätena hörs ett hårt "pwit".[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vinröd rosenfink förekommer i västra Kina (från södra Gansu och norra Shaanxi till Sichuan); övervintrar söderut till Myanmar.[3] Tidigare betraktades taiwanrosenfink (C. formosanus) utgöra en underart till vinröd rosenfink, men urskiljs numera på grund av morfologiska, dräktsmässiga och genetiska[6][7] skillnader. Förutom taiwanrosenfinken är vinröd rosenfink även nära släkt med fläckvingad rosenfink, på lite längre avstånd rosabrynad rosenfink, yunnanrosenfink och brun rosenfink.[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vinröd rosenfink återfinns i fuktskogars täta undervegetation i lägre bergstrakter mellan 1970 och 3400 meters höjd. Den födosöker på marken eller lågt i buskar efter olika sorters frön. Honan ruvar i juli i Nepal.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig eller ovanlig.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Carpodacus vinaceus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2017.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b c d] Clement, P. (2018). Vinaceous Rosefinch (Carpodacus vinaceus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61393 7 november 2018).
  6. ^ Wu, H.-C., Lin, R.-C., Hung, H.-Y., Yeh, C.-F., Chu, J.-H., Yang, X.-J., Yao, C.-J., Zou, F.-S., Yao, C.-T., Li. S.-H. & Lei, F.-M. (2011) Molecular and morphological evidences reveal a cryptic species in the Vinaceous Rosefinch Carpodacus vinaceus (Fringillidae; Aves). Zool. Scripta 40(5): 468–478.
  7. ^ [a b] Tietze, D.T., Päckert, M., Martens, J., Lehmann, H. & Sun, Y.-H. (2013) Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus). Zool. J. Linn. Soc. 169(1): 215–234.
  8. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]