Vitbrynad fnittertrast

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vitbrynad fnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Garrulax sannio.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteIanthocincla
ArtVitbrynad fnittertrast
I. sannio
Vetenskapligt namn
§ Ianthocincla sannio
AuktorSwinhoe, 1867
Synonymer
Garrulax sannio
Hitta fler artiklar om fåglar med

Vitbrynad fnittertrast[2] (Ianthocincla sannio) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Vitbrynad fnittertrast är en rätt liten (22-24), brun fnittertrast med mörkbrun hjässa. På huvudet syns en pregnant beigevit ansiktsteckning bestående av ett ögonbrynsstreck som sedan löper framför ögat och ner för att bilda ett mustaschstreck. Undergumpen är rostfärgad. Lätena består av ljudliga och hårda "jhew", "jhew-jhu" och "dzwee".[4][5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vitbrynad fnittertrast delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Vitbrynad fnittertrast placeras traditionellt i det stora fnittertrastsläktet Garrulax,[6][1] men tongivande Clements et al lyfter ut den och ett antal andra arter till släktet Ianthocincla efter DNA-studier.[7] Senare studier bekräftar att Garrulax består av flera, äldre klader,[8] varför denna linje följs här.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vitbrynad fnittertrast påträffas i gräs- och buskmarker, jordbruksbygd och öppet skogslandskap på mellan 600 och 1830 meters höjd, lokalt ner till 215 meter. Den är inte särskilt skygg och påträffas ofta i ljudliga grupper som födosöker efter små mollusker, gräshoppor, syrsor, bär, frön, ris och havre. Fågeln häckar mellan februari och augusti. Den bygger ett kompakt skålformat bo som placeras mellan drygt en halv och sex meter ovan mark i en buske eller träd. Däri lägger den tre till fyra blekt blå eller blågröna till grönvita ägg.[4][5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till mycket vanlig.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Garrulax sannio Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:448, ISBN 978-1-84330-746-4
  5. ^ [a b] Collar, N., Robson, C. & de Juana, E. (2018). White-browed Laughingthrush (Garrulax sannio). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59622 6 december 2018).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2018), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. (forthcoming).
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]