Vitgumpad shama

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vitgumpad shama
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Copsychus malabaricus male - Khao Yai.jpg
Hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteCopsychus
ArtVitgumpad shama
C. malabaricus
Vetenskapligt namn
§ Copsychus malabaricus
Auktor(Scopoli, 1788)
Synonymer
  • Shamatrast
  • Kittacincla malabarica
Hona
Hona
Hitta fler artiklar om fåglar med

Vitgumpad shama[2] (Copsychus malabaricus) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare med vid utbredning från Indien till Indonesien.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad shama är en rätt stor (22 cm), trastliknande fågel med lång, avsmalnad vitkantad svart stjärt och vit övergump. Hanen har glansigt blåsvart ovansida och bröst och resten av undersidan rostorange. Fåglar på Borneo, ibland urskild som en egen art (se nedan), har vit hjässa. Honan är mattare i färgerna, med brungrå ovansida. Närbesläktade andamanshaman har hos hanen svart längre ner på bröstet, med vit buk och rostorange endast på undergumpen.[4]

Copsychus malabaricus -India-8.jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad shama delas in i ett antal underarter, men det råder påfallande stor oenighet vilka som bör erkännas, liksom artgränserna mellan den och dess närmaste släktingar. Listan nedan med 14 underarter i tre grupper följer Clements et al 2017:[3]

  • malabaricus-gruppen
    • C. m. malabaricus – södra Indiska halvön
    • C. m. leggeiSri Lanka
    • C. m. macrourus (inklusive interpositus, indicus och minor) – Nepal till nordöstra Indien, sydvästra Kina (med ön Hainan), Myanmar, Thailand, Indokina (inklusive ön Con Son i södra Vietnam) samt norra Malackahalvön; troligen denna underart är också införd till Taiwan och Hawaiiöarna
    • C. m. tricolor – södra Malackahalvön, Sumatra, Riau- och Linggaarkipelagerna, Banka- och Belitungöarna, Anambasöarna, Natnasöarna och västra Java
    • C. m. javanus – centrala Java
    • C. m. omissus (inklusive ochroptila och eumesa) – östra Java
    • C. m. suavis – Borneo (utom norra delen)
    • C. m. nigricaudaKangeanöarna och Matasiri Island (Javasjön)
  • melanurus-gruppen
    • C. m. hypolizus – ön Simeulue utanför Sumatras västra kust
    • C. m. opisthochrous – öarna Lasia and Babi utanför Sumatras västra kust; möjligen utdöd i det vilda
    • C. m. melanurus – Nias och Mentawaiöarna utanför Sumatras västra kust
    • C. m. mirabilisPrinsen Island (Sundasundet); möjligen utdöd
  • stricklandii/barbouri-gruppen

Underarterna javanus och omissus inkluderas ofta i tricolor, liksom hypolizus och opisthochrus i melanurus.[5]

De två underarterna stricklandii och barbouri urskiljs ibland tillsammans som den egna arten vitkronad shama (C. stricklandii).[5] Å andra sidan behandlar andra auktoriteter andamanshaman (C. albiventris) som underart till vitgumpad shama.[6]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad shama och dess släktingar placeras traditionellt i släktet Copsychus. Flera genetiska studier visar dock att indisk shama (Saxicoloides fulicatus, tidigare kallad indisk näktergal) och roststjärtad shama (Trichixos pyrropygus) är inbäddade i släktet.[7][8] De flesta taxonomiska auktoriteter inkluderar därför även dem i Copsychus. Andra väljer dock att behålla dem i sina monotypiska släkten och istället dela upp Copsychus i två, så att vitgumpad shama med släktingar lyfts ut till ett eget släkte, Kittacincla.

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Shamor med släktingar ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[9][7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Kittacincla malabarica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
  8. ^ Voelker, G. J.V. Penñalba, J.W. Huntley, and R.C.K. Bowie (2014), Diversification in an Afro-Asian songbird clade (Erythropygia-Copsychus) reveals founder-event speciation via trans-oceanic dispersals and a southern to northern colonization pattern in Africa, Mol. Phylogenet. Evol. 73, 97-105.
  9. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]