Hoppa till innehållet

Vitgumpad siska

Från Wikipedia
Vitgumpad siska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCrithagra
ArtVitgumpad siska
C. leucopygia
Vetenskapligt namn
§ Crithagra leucopygia
Auktor(Sundevall, 1850)
Synonymer
  • Ädelsångare
  • Vitgumpsiska
  • Serinus leucopygius

Vitgumpad siska[2] (Crithagra leucopygia) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i Afrika i torra och öppna områden i ett band söder om Sahara. Arten kallas ofta ädelsångare i burfågelkretsar.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad siska är en liten (10–11,5 cm) fink med konformad näbb och, som namnet avslöjar, en tydlig vit övergump. Fjäderdräkten i övrigt är i stort sett enfärgat ljust grå brun, med brunare fläckare och streck på ovansidan samt ett ljusbeige vingband. Undersidan är gråaktig eller beigefärgad från haka till bröst, något brunfläckad på strupe och bröst, medan resten av undersidan är vitaktig. Lätet är okänt, sången en serie med dämpade men behagliga och klara visslingar och drillar.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad siska delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Crithagra leucopygia riggenbachi – förekommer från Mauretanien och Senegal till västra Sudan och söderut till Centralafrikanska republiken
  • Crithagra leucopygia pallens – förekommer i Niger
  • Crithagra leucopygia leucopygia – förekommer i östra Sudan, norra Eritrea, västra och centrala Etiopien, Sydsudan, nordostligaste Demokratiska republiken Kongo (norra ändan av Albertsjön) samt nordvästra Uganda

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Den placerades tidigare ofta i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med till exempel gulhämpling (S. serinus).[5]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Vitgumpad siska hittas i låglänta torra och öppna områden, som buskmarker, savann, jordbruksmark och trädgårdar. Den ses vanligen i par eller tillsammans med andra finkar och astrilder, framför allt savannsiskan (Crithagra mozambica). Fågeln födosäker på marken och i högt gräs, på jakt efter olika sorters frön, bland annat hirs. Den häckar mellan september och mars, i södra Niger och Nigeria även i juli–augusti.[4][6]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till fåtalig.[7]

I burfågelsammanhang har arten kallats ädelsångare.

  1. 1 2 3 Birdlife International 2024 Crithagra leucopygia . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
  2. BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. 1 2 AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025
  4. 1 2 Clement, Peter; Harris, Alan; Davis, John (1993). Finches and Sparrows. Princeton, New Jersey: Princeton University Press. sid. 167–168. ISBN 0-691-03424-9
  5. Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S1055790311004180. Läst 11 juli 2025.
  6. Clement, P. (2020). White-rumped Seedeater (Crithagra leucopygia). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61300 9 mars 2020).
  7. Fry, C.H.; Keith, S. 2004. The birds of Africa, Vol. VII. Christopher Helm, London.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]