Vlad III Dracula

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vlad III Dracul.

Vlad III Dracul, född troligen 1431 på borgen i staden Segesvár (Sighișoara) i Transsylvanien som son till Vlad II Dracul, död 1476, var en furste (på rumänska vojevod) av Valakiet i nuvarande södra Rumänien åren 1448, 1456-1462 och 1476. Han är också känd som Vlad III Basarab, Vlad Ţepeş (uttal /'tsepeʃ/), eller bara Dracula - under vars namn han kom att stå som modell för den grymme blodsdrickande Greve Dracula i Bram Stokers roman Dracula, dock kraftigt skönlitterärt vinklad. Som furste kämpade verklighetens Dracula mot det Osmanska rikets expansion.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

På grund av Vlad III Draculs skräckinjagande grymhet förblev Valakiet oberoende i en tid när grannländerna införlivades med Osmanska riket. Han var framför allt känd för att kanta vägarna med infångade fiender vilka hade pålats levande på störar.

Faderns titel, Dracul, härrör från det latinska draco (draken) som är fonetisk mycket nära den rumänske Dracu (djavul). Vlad Dracul valdes in i en religiös riddarorden som kallades Drakens orden (Societas Draconistrarum), grundad 1378 av den ungerske kungen Sigmund av Luxemburg, och därifrån fick han sitt namn. Sonen Vlad III kom senare att benämnas "Dracul", (på rumänska Djavulen). Å andra sidan berättar många rumänska källor från den tiden att Dracula var en "hård men rättvis" härskare som försvarade sitt folk såväl mot osmanerna som mot bojarerna.

Sjuk av fångenskap[redigera | redigera wikitext]

Fadern Vlad II var vojvod av Valakiet under åren 1436-1442. År 1442 sändes sonen Vlad Ţepeş tillsammans med brodern Radu av politiska skäl som gisslan till den osmanske sultanen Murad II. Man tror att Vlad Ţepeş (den kommande Vlad III Dracula) under denna fångenskap utvecklade en psykos, ett hat och en grymhet som senare skulle komma till uttryck under hans regering. Till det torde även händelserna runtom, hans far och bror mördades (den äldsta brodern torterades och begravdes levande av bojarer från Târgoviște), ha varit av betydelse. Efter att fadern 1447 mördats av tronpretendenten Vladislav II av Valakiet släpptes han fri och tog upp sin fars anspråk på tronen - vilket skulle uppta åtskilliga år av hans liv framöver.

Först 1456 lyckades Vlad Dracula döda sin fars mördare Vladislav II och inta Valakiet. Därefter började han genast förföljandet av bojarerna av Târgoviște. De äldre pålades och de yngre tvingades marschera utan rast till byn Poenari, där de överlevande fick börja bygga en borg på tidigare ruiner av ett gammalt kastell.

Ingen bloddrickande vampyr[redigera | redigera wikitext]

Vlad Dracula intar en måltid intill sina pålspetsade offer.

Vlad Dracula var aldrig någon riktig vampyr såsom senare utmålats i skönlitterära sammanhang. Det finns inga bevis för att han någonsin skulle ha druckit blod, men bilden av en blodtörstig furste framträder likväl. På en äldre teckning (se bild) sitter han och äter middag på ett fält med pålade människor runt omkring sig. Detta kan mycket väl vara en sann bild då Dracula ofta såg på då fångar torterades eller avrättades, och då det tar en ansenlig tid att påla ett så stort antal människor som den kompromisslöse fursten verkligen lät påla, kan han ha ätit på fältet under tiden.

Grymma straffmetoder[redigera | redigera wikitext]

Dracula blev med tiden ökänd för grymma bestraffningsmetoder: han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar, etc. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på pålar, varför han kom att kallas Vlad Topaz, eller på turkiska Kazıklı Voyvoda (uttalas [kazɯkˈɫɯ]) - Vlad Pålspetsare. Det var denna teknik han 1457, 1459 och 1460 använde mot transsylvanska tysktalande saxare han kommit i konflikt med.

Sedan Vlad Dracula år 1462 gjort motstånd mot osmanerna, segrade han i flera slag. För att bestraffa honom skickade sultan Mehmed II ut en armé två gånger större än furstens. Vlad slog till reträtt, brände byarna efter sig och förgiftade brunnarna så att den osmanska armén inte fann något att äta eller dricka. När sultanen äntligen nådde huvudstaden möttes han av 20 000 pålspetsade osmanska fångar, en syn som sultanens officerare tog starkt intryck av, varvid den trötta och hungriga armén slog till reträtt.

Död i strid[redigera | redigera wikitext]

Vlad Dracula dog sedermera i en strid år 1476 mot en armé ledd av Basarab Laiotă cel Bătrân. Flera källor uppger att fursten begravdes i klostret i Snagov, men samtidigt framhävs osäkerheten i dessa uppgifter, då de i klostret nu levande munkarna bestämt nekar till detta.

Dracula i litteraturen[redigera | redigera wikitext]

Bram Stokers bok Dracula har lånat stoff från den grymme fursten, dock är det inte mycket i handlingen som överensstämmer med verkligheten.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Florescu, R.; McNally, R. Dracula: Prince of Many Faces (Little Brown & Company, 1989).
  • Treptow, K.W. Vlad III Dracula: The Life and Times of the Historical Dracula (Center for Romanian Studies, 2000).
  • Jean Henry; Death of Vlad III Dracul
  • The Real Dracula By John Fasulo

Noter[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]