Vladimir Burtsev

Från Wikipedia
Vladimir Burtsev
Född17 november 1862 (g.s.)[1]
Fort-Sjevtjenko, Kazakstan
Död21 augusti 1942[1][2] (79 år)
Paris
BegravdSainte-Geneviève-des-Bois ryska kyrkogård
Medborgare iKejsardömet Ryssland
Utbildad vidSankt Petersburgs universitet
Kazanuniversitetet
SysselsättningJournalist, publicist[3], förläggare[3], politiker, författare, revolutionär[3]
Redigera Wikidata

Vladimir Lvovitj Burtsev (ryska: Владимир Львович Бурцев), född 17 november 1862 i Fort-Sjevtjenko, död 21 augusti 1942 i Paris, var en rysk revolutionär.

Burtsev förvisades 1886 till Sibirien, varifrån han rymde till Västeuropa. Här utgav Burtsev ryska revolutinäre tidskrifter, Det fria Ryssland, Byloje, och skrev på revolutionens historia. Trots att Burtsev stödde samarbete mellan socialister och liberaler, ansåg han den politiska revolutionsterrorn som ett nödvändigt kampmedel mot den tsaristiska regimen. 1908 vann han världsrykte genom sitt avslöjande av Jevno Azef och andra som dubbelagenter för ryska hemliga polisen.

Efter krigsutbrottet 1914 återvände han till Ryssland och erbjöd sina tjänster till regeringen, men sattes i fängelse.[4] Genom amnesti återvände han 1915 till Petrograd. Som motståndare till bolsjevikerna blev han direkt vid oktoberrevolutionen arresterad på order av Trotskij, vilket gjorde honom till dess kanske allra första politiska fånge. I februari 1918 fick han möjlighet att lämna Ryssland och uppehöll sig en tid i Stockholm innan han bosatte sig i Paris, där han arbetade hårt för att få till stånd en väpnad kamp mot sovjetregeringen. Burtsev skrev flera arbeten om den ryska revolutionsrörelsens historia, Ryssland idag översattes 1918 till svenska.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] SNAC, Vladimir Burtsev, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Vladimir Lʹvovič Burcev, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ XX. War Sufferers i Anatolij Nekljudov, Diplomatic Reminiscences (1920)