Vladimir Gaćinović

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vladimir Gaćinović
Vladimir Gaćinović (1890–1917).jpg
Född1890[1]
KačanjBosnien och Hercegovina
Död1917[1] (27 år)
FribourgSchweiz
Andra namnVlado
MedborgarskapSerbien, Osmanska riket och Österrike-Ungern
SysselsättningSkribent, revolutionär
Religionserbisk-ortodox
Redigera Wikidata
Militärträning i Vranje, 1906. Överst till vänster; Bogdan Žerajić, nederst till vänster, Vladimir Gaćinović.

Vladimir "Vlado" Gaćinović, kyrilliska Владимир "Владо" Гаћиновић, född 25 maj 1890 i Kačanj, Österrike-Ungern (numera Republika Srpska), död 11 augusti 1917 i Freiburg, Schweiz, var en bosnienserbisk revolutionär, student, litteraturkritiker och författare. Han var en av grundarna av det revolutionära-litterära ungdomssällskapet Unga Bosnien och en av dess mest framträdande medlemmar.[2] Sällskapet hade ingen egentlig ledning men Gaćinović har i efterhand ofta tillskrivits ledarskapet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gaćinović var son till en landsortspräst. Han studerade i Belgrad, Mostar, Lozana och Wien. Efter studentexamen i Belgrad 1910 skrev han in sig vid stadens juridiska fakultet.[2] Vid sidan av sina studier ägnade han sig åt politik. Gacinovic blev tidigt en serbisk nationalist och lade tillsammans med sina kamrater Dimitrije Mitrinović och Bogdan Žerajić grunden till sällskapet Unga Bosnien, en multietnisk grupp av studenter och unga arbetare som kämpade för att skapa en fristående enad sydslavisk stat genom att frigöra Bosnien och så småningom också Kroatien från kejsardömet Österrike-Ungern och istället förena länderna med Serbien. Detta avsåg inte en annexion från Serbiens sida utan ansågs av Unga Bosniens medlemmar som Serbiens moraliska skyldighet att befria de andra sydslaviska länderna. Denna ideologi kallades jugoslavism. Gaćinović profilerade sig dock senare mera som en enbart serbisk nationalist.[3] Tillsammans med sin kamrat Danilo Ilić reste han till Schweiz för att knyta kontakter med andra revolutionärer och brevväxlade med Leo Trotskij då denne befann sig i Paris.[4]

Unga Bosnien ägnade sig även åt litteratur och att skriva bokkritik.

I maj 1910 besökte Österrikes kejsare Frans Josef det nyligen annekterade Bosnien och Hercegovina. Bogdan Žerajić, nära vän till Gaćinović, hade bestämt sig för att försöka mörda kejsaren. Gaćinović var hans ende förtrogne. Kejsarens besök avlöpte dock utan störningar; varför Žerajić inte agerade är oklart. Den 15 juni blev det dock annorlunda. Sarajevos guvernör Marijan Varešanin skulle öppna det bosniska parlamentet som det beslutats vid kejsarens besök, och då Varešanin åkte över Latinska bron i sin vagn sköt den 24-årige Žerajić fem gånger mot honom. Guvernören överlevde dock då alla skott missade. Det är oklart om attentatorn var medveten om misslyckandet eller ej, med han valde att begå självmord med det sista skottet.

Gaćinović ville skapa ett slags minne över sin avlidne kamrat och också använda dennes död i ideologiska syften. Därför skrev han broschyren “En hjältes död” (serbiska: Смрт једног хероја) där han hyllade Žerajić, framställandes honom som en perfekt rollfigur, och uppmanade andra unga serber att fortsätta på samma spår för att befria Bosnien. Skriften publicerades först i den serbiska tidningen Пијемонт (Pijemont; Piedmont), signerad "En hämnare", vilket var en allusion på Žerajić sista önskan: att serberna skulle hämnas honom[4]. Gaćinović påbörjade också en trend bland medlemmarna i Unga Bosnien; att besöka Bogdan Žerajić grav.[3]

Gaćinović gjorde sig känd för att producera stridsskrifter, essäer och artiklar med radikalpolitiskt innehåll, ofta skrivna på ett romantiskt sätt, som inspirerade ungdomar till attentat och självuppoffring, som han ivrigt förhärligade:

,, Vi behöver en Ungdom som är beredd på allt; en ung människa borde inte leva för sin egen skull, inte för någon annans skull, inte för någons skull. Han borde veta att livet är en mission, att han är missionär; att Gud, folket, fosterlandet, mänskligheten och hela universum betraktar honom, att de tittar på honom för att se hur han skall utföra sitt uppdrag. Det är en gest att dö med en kula i huvudet för folkets frihet, att utgjuta en tyranns blod och bli hängd; det är en gest att begå attentat med pistoler och bomber och sedan kallt låta dig arresteras, ty du har uppfyllt din mission. Det känns att Žerajić budskap inte bara är ett ord utan alltmer genomtränger kärnan av vårt unga, ej fullvuxna men uppvaknade liv.“ - Vladimir Gaćinović[4]

Under Balkankriget var Gaćinović frivillig i Montenegros armé.[2] Förutom i Unga Bosnien var han aktiv i en annan organisation som mycket mer hade karaktären av ett hemligt sällskap, Svarta Handen. Många medlemmar ur Unga Bosnien påstås ha gått med i detta sällskap, men Vladimir Gaćinović är den ende som bevisat gjorde det.

I slutet av 1913 initierade Gaćinović en plan för att mörda Sarajevos nye guvernör, Oskar Potjorek, men gav strax upp den och tog avstånd från attentat som en politisk kampmetod. Bara några månader senare sköts ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike till döds av den 19-årige Gavrilo Princip, medlem i Unga Bosnien. Gaćinović hade känt den yngre Princip enbart som en ivrig läsare[5] och var, att döma av de brev han senare skrev, inte tillfreds med attentatet i Sarajevo.

Under första världskriget var Gaćinović under en tid marinsoldat i franska armén. Han reste även till Amerika och försökte skaffa hjälp åt Serbien, som hårt ansattes i början av kriget. Gaćinović dog under oklara omständigheter, möjligen genom arsenikförgiftning, i Freiburg i Schweiz år 1917.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Historische Lexikon der Schweiz, 1998, HDS ID: 42925, omnämnd som: Vladimir Gacinovic, läst: 9 oktober 2017
  2. ^ [a b c] Владимир Гаћиновић” (på sr). Википедија, слободна енциклопедија. 2019-07-13. https://sr.wikipedia.org/w/index.php?title=%D0%92%D0%BB%D0%B0%D0%B4%D0%B8%D0%BC%D0%B8%D1%80_%D0%93%D0%B0%D1%9B%D0%B8%D0%BD%D0%BE%D0%B2%D0%B8%D1%9B&oldid=22021570. Läst 13 december 2019. 
  3. ^ [a b] Stojnic, Bojan (12/12 2019). Млада Босна и Сарајевски Атентат 
  4. ^ [a b c] Калик, Марио. ”Марио Калик: Револуционарне идеје и дух Младе Босне” (på sr-rs). Нова српска политичка мисао. http://www.nspm.rs/istina-i-pomirenje-na-ex-yu-prostorima/revolucionarne-ideje-i-duh-mlade-bosne.html. Läst 10 januari 2020. 
  5. ^ [www.nacionalnarevija.com ”Нежин младић и крик слободе”]. Национална Ревија. www.nacionalnarevija.com. Läst 12 /12 2019.