von Schwerin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
von Schwerin
Stamvapnet för ätten von Schwerin
Äldre vapen för grevar av Schwerin
Känd sedan1178 i Mecklenburg
SynonymZwerin, de Zwerin
Utgrenad ivon Schwerin af Spantekow
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1723 som Schwerin af Spantekow
Gradadlig tredje klassen, svenneklassen ätt nr 1775
Länk URLSida på riddarhuset.se
SverigeRiddarhuset i Pommern och Rügen
Introducerad1806
Värdighetätt nr:
Tysk-romerska riket Adel i Tyskland
NaturaliseradUradel

von Schwerin är en uradlig sätt från grevskapet Schwerin i Pommern och Mecklenburg där ätten finns belagd med namnet Zwerin på 1100-talet. Ätten blev tidigt månghövdad varmed den förgrenades flerfaldigt. De grenar som inkom till Sverige har en lång dokumenterad historia i maktposition innan de naturaliserades som svensk adel medan Pommern var svenskt. i Sverige finns ätten representerad såsom friherrlig och grevlig.

Den tyska ättens historia[redigera | redigera wikitext]

Redan 1178 nämndes i en urkund Bernardus dictus advocatus in Zverin, som var fogde på en fästning vid Schweriner See i grevskapet Schwerin, och han han räknas också som ättens genealogiske stamfader. Henrik Lejonet förlänade Schwerin åt Gunzelin av Hagen och efter hans död 1185, förlänade han grevskapet i tur och ordning åt hans fyra söner.

Efter att Henrik Lejonet blivit avsatt övertog Danmark överhöghet över nordtyskland och Östersjökusten och drev bort den dåvarande greven, vilken 1214 tvingades att svära länsed till danske kungen, innan han fick återvända, och hans syster Oda blev ofrivilligt bortgift med Valdemars frilloson, prins Nils Valdemarsson av Danmark, samt tvingades att lämna halva grevskapet som pant för hemgiften, vilket ledde till en långvarig arvstvist.

Prins Nils Nilsson hertig av Halland, son till prins Nils Valdemarsson (och sonson till Valdemar Sejr) var hertig av Halland och genom sin mor gjorde han vissa anspråk på Mecklenburg. 1221 när Henrik av Schwerin deltog i det sjunde korståget, dog hans bror greve Gunzelin II, och även Nils Nilsson av Halland, varpå arvstvisten blev en fråga som kung Valdemar Sejr också drev, vilket förargade den redan bittra greve Henrik av Schwerin. Valdemar är känd för sina erövringar i norra Tyskland och Baltikum, men under hans regeringstid hann även det danska stormaktsväldet falla samman, mycket tack vare den Schwerinska greven.

1223 blev ett avgörande år för ättens framtida roll, när När Henrik av Schwerin på natten mellan den sjätte och sjunde maj, överföll kung Valdemar Sejr och hans son under en jakt i Lyø, tillfångatog dem som gisslan. Först satt de fångna i en borg i Lenzen i Brandenburg, sedan på borgen borgen Dannenberg, och slutligen på borgen i Schwerin, fram till att Valdemar i november 1225 ingick ett avtal i Bardowick, där han avträdde delar av sitt jordinnehav, däribland Halland, upplöste länsskyldigheten för greven, handelsfrihet för alla tyska städer, samt utbetalade 24 000 mark silver till Henrik av Schwerin. Ovanpå detta tvingades danske kungen att skriftligen uppge alla hämndförsök, samt sätta tre av sina söner som gisslan på borgen i Schwerin. Allt detta medförde att Danmarks expansion och stormaktsställning i östersjöområdet avtog, och att den grevliga ätten Schwerin steg i aktning. Henrik av Schwerin dog den 17 februari 1228 och ligger begravd i Schwerins domkyrka, och Valdemar Sejr måste till änkan betala ytterligare 7 000 silvermark för att få tillbaka sina söner. Uppgörelsen fick ytterliga tyngd när Valdemar 1230 slöt ett fördrag med greve Henriks son, Gunzelin IV av Schwerin:[1] Kung Valdemar II Sejr sluter överenkommelse med greve Gunzelin av Schwerin etc. Hans sonson, greve Niels av Hallands son skall ge avkall på sina krav på Schwerin.1240 följdes dessa fördrag av att Danmark avträder halva Halland till de Schwerinska grevarna:[2]: Kung Valdemar II kungör att han till greve Ni(ls) givit halva Halland som ersättning för gods i Schwerin, med vilka greven friköpt kungen ur hans fångenskap hos fiender..

Denna äldre gren av Schwerinska grevar förde ett vapen med en försilvrad kvinnoarm som håller upp en gyllene ring i handen.

1251 flyttade Gerhard Schwerin till ön Usedom och grundade där linjen Schwerin-Stolpe vilken spreds till Pommern där ätten vid 1250-talet innehade slott och större herrgårdar och markinnehav.

Under 1600-talet hade ätten också viktiga befattningar i markgrevskapet Brandenburg.

Diplomaten Otto von Schwerin (1645-1705) av linjen Altlandsberg upphöjdes 1700 till riksgreve, och 1740 upphöjdes linjen Schwerinsburg till grevar och i Sverige upphöjdes Jacob Philip von Schwerin till grevligt stånd. Ätten var också representerad på lantdagen i Greifswald 1806 när Svenska riddarhuset i Pommern och Rügen grundades av kung Gustav IV, och 1855 van ätten representation på lantdagarna i Preussisches Herrenhaus under Preussischer Landtag. Titeln Graf von Zieten-Schwerin tilldelades 1859 åt Albert von Schwerin. 1925 började namnformen Graf Schwerin von Krosigk användas och 1930 Graf von Schwerin von Schwanenfeld.

Svenska ättens historia[redigera | redigera wikitext]

Den 31 juli 1329 beseglar en greve av Schwerin ett dokument i Sverige, med den gamla vapnet som avbildar en arm vars hand håller en guldring:[3]

Otto av Schwerin pantsätter 12 öresland, ett örtugland och 5 penningland i Norby, Helga Trefaldighets socken vid Uppsala, för 200 mark penningar, som han lånat av ärkebiskop Olof att återbetalas nästkommande 24 juni, med förbehåll att om betalning skulle utebliva och egendomen således tillfalla ärkebiskopen, två av gäldenären utsedda gode män skall bestämma det tillskott han för den avträdda egendomen må uppbära.
– SDHK-nr: 3637

Äldre grenen av friherrliga ätten nr 133[redigera | redigera wikitext]

Friherrliga ätten von Schwerin
Friherrliga ätten von Schwerins vapen
Förgrenad uradliga ätten von Schwerin nr 1775
StamfarPhilip Bogislaus von Schwerin
Adlad1717 av Karl XII
Utgrenad igrevliga ätten von Schwerin nr 94
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1719 och 1720 och 1800
GradFriherrlig ätt nr 133
Länk URLSida på riddarhuset.se
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1984
Svärdssidan1953
Spinnsidan1984

Lantrådet Johan Bogislaus von Schwerin (ca 1660-1705), som skrev sig till flera gods i Hinterpommern var gift med Dorothea Elisabeth von Borcken, och fick med henne två söner, Philip Bogislaus von Schwerin (1687-1736) och Otto Fredrik von Schwerin. Sistnämnde blev stamfader för ätten von Schwerin af Spantekow. Philip Bogislaus von Schwerin till Wopersnow i Mecklenburg, gick i svensk tjänst, där han blev överste för Smålands tre- och femmänningsregemente, samt naturaliserad som friherre år 1717, varpå han fortsatte sin militära karriär för Ryssland och sedan Tysk-romerska riket där han blev fältmarskalklöjtnant. 1719 introducerades han på Sveriges riddarhus med nummer 133. Philip Bogislaus von Schwerins första hustru, friherrinnan von der Horst, konverterade till katolicismen samman med parets söner varigenom den grenen inte accepterades som svenska friherrar. Paret skildes och han gifte om sig med en grevinna Cronhielm af Hakunge vars far var riksråd och mor friherrinnan Sparre. Denna gren slocknade på svärdssidan år 1953.

Blasonering[redigera | redigera wikitext]

Een Skiöld fördehlt i tre Fält och uppå Fördehlningen des gamla adelige Stamwapen, somär en Skiöld af Silfwer med en röd ruta uti, och under Skiölden hänger uti twenne gyllene ringar ett hwitt flygande Band med desse Spanske Orden på: Nomenos constante que persequido; men af sielfwa Friherliga wapnet är det första Fältet af gull med twenne krönte löpande Räfwar uti, zirade med gyllene Halsbänder; det andra Fältet är rödt med ett försilfrat Stormgaller uti, och uti det tredie nedersta Fältet som är blått wisar sig en rödklädder Turck med en grön Turbant på Hufwudet, omwefwad med hwita Band, som rider på en heftigt löpande hwit Häst i rödt betseltyg
– urval av blasoneringen från Friherrebrevet i original från 1717: Utfärdat 1717-12-06, RHA

Andra adopterade grenen av friherrliga ätten nr 133[redigera | redigera wikitext]

Philip Bogislaus von Schwerins brorson hovjägmästaren Otto Julius von Schwerin till Rosenlund i Skåne (1740-1780) tillhörde ätten von Schwerin af Spantekow men adopterades av sin farbroder, och upptogs år 1778 på nr 133 bland friherrar. Han var gift med Ebba Maria Lagerbring, en dotter till Sven Lagerbring och Maria Beata Lagercreutz. Denna ätt fortlever.

Till denna gren hör som ingift Martina von Schwerin, född Törngren, gift med Werner von Schwerin (1772-1840), samt deras son Jules von Schwerin och hans söner med Ingeborg Rosencrantz, Hans Hugold von Schwerin och Werner von Schwerin.

Första adopterade ätten nr 133 samt grevliga ätten nr 94[redigera | redigera wikitext]

von Schwerin
Förgrenad urfriherrliga ätten von Schwerin nr 133
Upphöjdav Adolf Fredrik/Gustav III
StamfarJacob Philip von Schwerin
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1778
GradGrevlig ätt nr 94
Länk URLSida på riddarhuset.se

En avlägsen släkting till Philip Bogislaus von Schwerin, Philip Christoph von Schwerin var 1705 representerad i Svenska Pommerns regering och fick samma år stadfästelse på ättens länsbrev. Hans hustru Regina Elisabeth von Pfuel var dotter till en överstelöjtnant som naturaliserats som svensk adelsman. Deras son Claus Philip von Schwerin tillförskanskade sig godsen Löbnitz och Kindeshagen av ätten von Bähren, och var överste vid Upplands femmänningsinfanteri när han år 1720 adopterades på Philip Bogislaus von Schwerins friherrliga ätt och nummer på Sveriges riddarhus. Han blev slutligen generalmajor av infanteriet.

Claus Philip von Schwerin var gift med friherrinnan Maria Johanna Burensköld från Bureätten, som i egenskap av den sista medlemmen av den friherrliga ätten ärvde Burensköldska fideikommisset som utgjordes av Fyllingarum, Nafvestad, Hylinge, Borkhult, Idingstad och Göbo. Paret fick tre barn. Två döttrar gifte sig Ehrencrona och Appelbom.

Den ende sonen, presidenten i Tribunalen i Wismar, sedermera riksrådet och överstemarskalken friherre Jacob Philip von Schwerin (1719-1779), upphöjdes i grevlig värdighet 8 november 1766 av Adolf Fredrik, men brevet utfärdades först 25 april av Gustav III. I och med att han var den ende ättemedlemmen på svärdssidan utgick därmed den första adopterade grenen av den friherrliga ätten nr 133. Med honom adlades också dotterns make, som var deras släkting, Werner Detloff von Schwerin af Spantekow, på den grevliga ätten och numret. Den grevliga ätten är fortlevande. Till den hörde Fredrik Bogislaus von Schwerin.

Grevebrevet i original den 4 juli 1771 fastställd vapenritning i original är sedan 1968 deponerade på Riksarkivet (von Schwerinska arkivet, Familjearkivet, volym 1).

Blasonering[redigera | redigera wikitext]

En skjöld af silfver, hvaruti visar sig dess urgamla stamvapn en röd ruta, som med sina langspetsar sträcker sig nästan fullt ut efter skjöldens längd, men till bredden intager allenast trefemtedelar af skjölden. Ofvanpå skjölden visa sig trenne öpna och med grefvelige gyllende kronor krönte samt med sju gyllende böijlar försedde tornere hjelmar. Utur den medelsta hjelmkronan äro tre strussfjädrar upreste, af hvilka den medlersta är röd och de yttra begge af silfver, hvardera belagde med en sådan röd ruta, som i sielfva skjölden finnes och är en den von schwerinska stammen egenteligen tillhörande hjelmprydnad. Uppå den högra hjelmkronan ses dess möderne eller det burenskiöldska vapnets hjelmprydnad, nämligen tvänne palyxor af silfver med blå skaft, korsvis upstäldte, och ofvan på dem hvilar en växande halfmåne af guld. Och utur den vänstra hjelmkronan är en hög stolpe af guld uprest, som af tvänne emot hvarannan vände och på hjelmkronan å ända stående röda gripar med kloerna omfattas, hvilken är en tilhörighet af dess frus, det grefl. von bohlenska vapnet, varandes i öfrigit hjelmarne bevarade med brutna hjelmtäcken af guld, silfver, blått och rödt. Skjöldhållare äro tvänne med grefvelige hjelmar beväpnade vildmän, förande i handen hvar sin klubba af guld och omgifne med lifskjörten af gröne ekelöf, samt sidst äro deras hjelmar med tre stycken gröna påfågels fjädrar zirade. Aldeles som det samma här frammanföre med sina rätta färgor afmålat finnes
– Sköldebrevsavskrifter, 13:3, RHA.

Personer med efternamnet von Schwerin[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor
  • Riddarhusets ätt- och vapendatabas
  • Adelskalendern 1923
  • ^ SDHK-nr: 40853
  • ^ SDHK-nr: 524
  • ^ SDHK-nr: 3637