Voxnan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Voxnan vid Frostkilen 2005.
Karta över Voxnans och Ljusnans flöden.

Voxnan är en 19 mil lång älv i Hälsingland som ligger i huvudsak i Ljusdals, Ovanåkers och Bollnäs kommuner i Gävleborgs län. I vissa korta delar finns övre Voxnan även belägen i Dalarnas och Jämtlands län. Källsjön är Siksjön i Härjedalens kommun och två-tre kilometer av älven finns i Dalarna i Håvenkilen längst upp i Ore socken i Rättviks kommun.

Sedan den 19 juni 2019 ingår Voxnan i ett Voxnadalens biosfärsområde inom Unescos globala nätverk för biosfärsområden, avseende ekosystemet och landskapet inom Voxnans avrinningsområde, ca 341 533 ha[1]. Syftet är att komma medföra medvetenhet, att se helheten, till lokal samverkan för en miljömässig, social och ekonomisk hållbar utveckling inom avrinningsområdet.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Namnet Voxnan kommer historiskt från ordet växa och syftar på att Voxnan ofta snabbt kan svämma över och "växer" över sina strandlinjer[2]. Detta beror av att det finns få sjöar i älvens fåra, som innebär att uppehållande buffringsförmåga efter stora regn saknas. Sjöprocenten är låg.

Det lokala namnet i trakterna av översta Voxnan är "Voxa".

Älven[redigera | redigera wikitext]

Voxnan är Ljusnans största biflöde. Disponibel vatteneffekt är 50 MW, varav cirka 29 MW byggts ut, särskilt störst andel vid Alfta.

I sitt övre lopp, ovan Voxna, är Voxnan dock väsentligen outbyggd med vattenkraftverk, frånsett kraftverket från 1932 med 13 % regleringsgrad vid Storlugnströmmen. För biflödena till Voxnan finns kraftverk byggt 1994 vid Storhamrasjöns utlopp till Håvaån, i Loån finns två mindre på senare år renoverade vattenkraftverk samt i Gryckån ett gammalt mindre och även ett gammalt mindre i Sälmån.

Medelflödet vid utloppet är 39,6 m³/s. Vid Nybro intill Voxnabruk finns ett pegelhus för daglig mätning av aktuell vattenföring i övre Voxnan.[3]

Delsträcka Siksjön-Mjösjön.[redigera | redigera wikitext]

Voxnan rinner upp ur den 7 km långa och långsmala Siksjön i Härjedalen och flyter mot sydost lugnt i ca 1,5 km ut som en drygt sex meter bred å genom Voxtjärnen, för att senare avsmalnad strömma som en bredare bäck med totalt ca 9 m fallhöjd i ca 1,5 km till de i rad nära sammanhängande, i samma sprickdal belägna mycket mera långsmala Voxsjöarna, och först till Klucksjön. Voxsjöarna är landskapsgräns mellan Dalarna och Hälsingland och länsgräns mellan Gävleborgs och Jämtlands län (Härjedalens kommun). Över Voxsjöarna i drygt 1,5 mil finns här kortare sträckor med smalare strömdrag med mest bara små fallhöjder mellan sprickdalsjöarna Klucksjön, Stensjön, Björnsjön, Holmsjön, Ormsjön, Rörsjön och Mjösjön. Den här övre delen av Voxnan är populär som lättpaddlad kanotled.

Viktigt biflöde till Voxnan i det här övre loppet är Björnån, som har ett större avrinningsområde och större vattenflöde än vad Voxnan har uppströms Klucksjön. Siksjön räknas ändå som källsjön för Voxnan genom läge liggande i förlängningen av samma sprickdal som Voxsjöarna och som även Voxnan gör länge nerströms.

I Björnåns avrinningsområde finns tre årsregleringsmagasin, de uppdämda stora sjöarna Tandsjön och Amsen, båda rinner ut genom Tandsjöån respektive Amsån i de uppdämda stora sjöarna Fågelsjön-Tyckeln, som avrinner till Björnån ut i Voxnan nerströms Björnsjön.

Omvänd vattenföring och miljöeffekterna för Voxnan.[redigera | redigera wikitext]

Årsreglering innebär omvänd vattenföring (omvänd vattenregim) mot den naturliga hydrologiska cykeln, vattnets naturliga kretslopp, med sin högsta vattenföring under högvintern i stället för naturligt under vårfloden, med tömning av vattenmagasinen under högvintern klart före tiden för vårfloden, med återfyllnad av magasinen under reducerad eller utebliven vårflod och sedan fortsatt med lägst vattenföring under resten av året under sommaren till senhösten[4]. Naturligt sker alltså omvänt det lägsta vattenflödet alltid vintertid i stället för sommartid och det naturligt högsta (och ekologiskt gynnsamma och strandgödande flödet) normalt alltid under vårflod. Voxnan (och med årsreglering berörda biflöden) har alltså inte naturlig vattenföring.

Hög vattenföring under kallaste vintern medför för strömhabitaten skadlig påverkan genom bildning av krav, 1-3 mm stora iskristaller, och kravis, som bildas som onaturligt hög strandis och bottenis. Bottenfauna och lagd öringrom i lekbottnar fryser in, dödas och bottnarna eroderas genom bottenis, strömfisken skadas eller störs av iskristallerna till utvandring ur strömmen. Strandhabitaten fryser in och eroderas av strandis så att den naturliga biodiversiteten där och närmast intill upp på land minskar och ändras.[5][6]

Voxnan är alltså en reglerad anlagd kanal numera använd för driftvattenförsörjning, anlagd genom tidigare grundlig flottledsrensning och alltså använd för styrd tillförsel av vattenkraftsvatten till kraftverken i nedre delar av Voxnan och Ljusnan. Voxnan är alltså inte någon naturlig eller orörd älv eller som har ren vildmarkskaraktär, som falskt har anförts i viss reklam.

Delsträcka Mjösjöströmmen-Hylströmmen.[redigera | redigera wikitext]

Voxnan nerströms Mjösjön fortsätter i samma sprickdal som Voxsjöarnas och fortsätter att vara landskapsgräns mellan Dalarna och Hälsingland, ända ner till strömmen Klöverhäll ("den som en klöv kluvna hällen"), en från 1200-talet belagd gammal gränspunkt mellan Sverige och Norge.

Nerströms Mjösjön börjar den forsrika och brantaste delen av övre Voxnan ner till Hylströmmen, där Voxnan byter fåra till den parallella sprickdalen österut. Den omvända vattenföringen med magasinfyllning och låg vattenföring sommartid är den uppenbara orsaken till att sträckan med ett femtiotal forsar av olika svårighetsgrader anses normalt möjligt paddlingsbar i forsarna bara i maj månad, utöver att sträckans svårighetsgrad också anses kräva erfarenhet av forspaddling.[7]

Mellan Rullbo och Grästjärn finns nära längs Voxnan en cykelstig anlagd under tidigt 1930-tal för flottarnas transportbehov, som numera dock för olika delsträckor är omlagd till skogsbilväg eller skoterled.

Biflödet Jättån förser vid Rullbo Voxnan med årsregleringsvatten från den uppdämda Jättsjön och likaså förser Håvaån Voxnan med årsregleringsvatten från den uppdämda Storhamrasjön, ut till Voxnan vid Grästjärn strax uppströms Hylströmmen.

De viktiga biflödena i denna övre del av övre Voxnan är Jättån, Svartån, Västerhocklan och Håvaån.

Före högsta kustlinjen (230 möh), nära gränserna till Ljusdals, Ovanåkers och Rättviks kommuner, bildar Voxnan Hylströmmen, den största obundna forsen i södra Norrland, ca 300 m lång med en fallhöjd i etapper av ca 23 m.

Delsträcka Nissjenlugnströmmen-Vinströmmen-Finnstuguströmmen.[redigera | redigera wikitext]

Nerströms Hylströmmen i Loåns sprickdal flyter Voxnan oftast alltmer mindre brant i strömmarna och med allt längre sträckor lugnt mellan strömmarna. Nerströms Vinströmmen finns bara den kortare Gryckströmmen före den långa lättpaddlade lugnsträckan, som är bitvis starkt meandrande till Finnstuguströmmen. Längs Finnstuguströmmens norra sida finns en bra flottarstig för lämplig landtransport av kanoter förbi strömmen.

Årsregleringsvatten tillförs här övre Voxnan genom Loån, från de dämda stora källsjöarna Storryggen och Dåasen genom den dämda Lossjön. Årsregleringsvatten tillförs även längre nerströms genom Gryckån från de dämda stora sjöarna Långarna och Grycken-Nöungen.

De viktiga biflödena i denna del av övre Voxnan är Loån, Gryckån och Sälmån.

Nedre hälften av övre Voxnan, från Hylströmmen, rinner genom ett av landhöjningen torrlagt moigt tallhedsområde, bildat från ett tidigare avsatt isälvsdeltaområde under högsta havsnivån vid Hylströmmens nedersta fall, med således successivt efter Voxnans fåra allt högre sandiga stränder nerströms övergående till nipor. Genom landhöjningen och torrläggning tillfälligt bildat till öken, har nu deltaområdet långa sandhedar med dödisgropar och fossila vindblåsta sanddyner bredvid innan isälvsbildade höga osvallade grusåsar, s.k. "getryggar" och alltså av Voxnan bildade storslaget mäktiga nipor vid Vinströmmen, Frostkilen, Överbo och Norrgårdarna.

Frostkilen är en särskilt vackert formad nipa i Voxnan, som djupt brant nedskuren slingrar sig genom ett skogigt hedlandskap. Frostkilen utgörs mitt emot nipan också av en U-formad lång och bred fin sandstrand med mycket vackert soligt läge. Sommartid är stranden en populär badplats, kommunens bästa för naturbad och rastplats för kanotpaddlare. Voxnan flyter här stilla förbi över sandbotten med ständigt fräscht vatten för bad och uppnår ibland badtemperaturer på 23-25 grader vid varmt väder.

Voxnan inom Voxnadalen-Ljusnan.[redigera | redigera wikitext]

Vid Finnstuga nära stationssamhället Voxna böjer Voxnan av åt öster över Finnstuguströmmen, flyter först länge lugnt genom Voxnadalen, dock genom Homnaströmmen och Stenkullströmmen, men sedan från Vallhaga kraftverk med strömmarna utbyggda med vattenkraftverk och ofta torrlagd, före och genom Edsbyn och sedan Alfta, där Voxnan faller brant, här utbyggd med den längsta sträckan för Voxnan, i ca fyra km. Från Runemodammen till Sörängsströmmarna är Voxnan dock obrutet strömmande med fem strömmer och har en underhållen flottarstig, Flottarleden med flottarkoja och anlagda rastplatser i 7 km, längs efter norra sidan.[8] Voxnan ansluter åter kraftverksutbyggd och med sista strömmen överdämd till Ljusnan vid Länninge inom Bollnäs kommun genom den dämda sjön Varpen.

Vid Viksjöfors tillförs Voxnan årsregleringsvatten från de dämda stora sjöarna Tälningen och Mållången genom Nedre Tälningsån, Flaxnan, Frösteboån och Viksjöströmmen.

Viktiga biflöden i denna nedre del av Voxnan är Älmån, Ullungsån, Flaxnan-Viksjöströmmen, Hässjaån och Anneforsån.

En mer beskrivande och kulturanknytande redovisning av Voxnan och dess dalgång har skrivits av författaren Hans Lidman, Edsbyn[9].

Naturskydd[redigera | redigera wikitext]

Voxnan med biflöden uppströms vattenkraftverket Vallhaga är skyddat mot nya vattenverksamheter, vattenkraftsutbyggnad, enligt 4 kap. 6 § Miljöbalken. Voxnan ingår sedan 1988 i riksintresseområden för naturvården respektive friluftslivet.

En 10 mil lång sträcka av forsar och sel i Voxnan, och tio meter upp på stränderna, från nedanför Finnstuguströmmen vid Voxna och upp till Mjösjöns utlopp, är skyddad som naturreservat enligt Miljöbalken, (ursprungligen beslutad enligt då rådande, sedan Miljöbalkens tillkomst 1999 upphävda Naturvårdslagen, då 1990 som ett naturvårdsområde, utvidgat 1994, därför benämnt Voxnans naturvårdsområde men ömsom numera ofta även som Voxnans naturreservat). År 2000 bildades en delsträcka av Voxnan till ett eget utvidgat naturreservat enligt Miljöbalken, från över Hylströmmen och nerströms en drygt kilometerlång sträcka benämnd Hylströmmens naturreservat, utvidgat med stora delar av skogsområdena längs båda stränderna och utvidgat uppströms längs fåran för den där neråt anslutande nedre delen av Nissjabäcken[10][11][12].

Hela den övre Voxnan från Vallhaga är sedan 2006 klassat som ett Natura 2000-område [13] Dess bevarandeplan är uppdaterad 2017[14]

Flottning[redigera | redigera wikitext]

Tidig historik[redigera | redigera wikitext]

Ett första försök till flottning av timmer i övre Voxnan skedde 1849 av Hamra-Björkbergs byamän, som misslyckades då hindren i den då orensade Voxnan var för många och för svåra. Försöket gavs upp[15].

Den första genomförda flottningen i övre Voxnan gjordes 1855, men på grund av för höga kostnader till följd av flottningshindren i den tills då orensade älvfåran inleddes allmän flottning först när övre Voxnan sedan stenblockrensats tillräckligt för flottning och att Voxnans flottningsförening bildats 1869[16].

Mästerflottaren Stor-Po[redigera | redigera wikitext]

Johannes Olsson, den legendariske mästerflottaren Stor-Po, kom 1870 som 15-åring med sin storebror och andra värmlänningar till Alfta för att delta i flottningen i Voxnadalen. Han inledde och utvecklade här sin långa karriär som flottare, skogshuggare, flottningsförman och slutligen som specialist med enastående blick för att lossa flottningshindrande timmerbrötar. Ökänd levde han då i 50 år av att vara väntande på gästgivargårdar på att bli särskild tillkallad med häst och vagn för lossning av timmerbrötar, så i Voxnan och i flera andra oftast närliggande flottleder. Detta utfördes skickligt, synnerligen djärvt och därför våghalsigt med livet som insats mot en väl tilltagen betalning (500 kr). Många var historierna om Stor-Po´s äventyrliga bravader. Han gjorde också, som ovanligt storväxt (190 cm) och kraftigt byggd, balanserande märkligt viga och akrobatiska uppvisningar på en flytande timmerstock mot upptagande av kollekt.[17][18][19][20][21][22][23][24]

Allmän flottning[redigera | redigera wikitext]

Voxnan användes som allmän flottled för timmer- och senare även för massavedstockar, från 1869 när Voxnans flottningsförening bildats fram till och med 1965[25], efter beslut då av Ljusnan-Voxnans flottningsförening om nedläggning av vidare allmän flottning i Voxnan, detta till följd av utkonkurrerande länge allt tilltagande utbyggnad av skogsbilvägar och lämpligare mer ekonomiska timmerbiltransporter av det möjliga flottgodset. 1966 flottades det alltså ej i Voxnan men under sommaren utbröt en större skogsbrand vid Klucksjön överst i Voxnan, varför det beslöts att ändå som särskild flottning flotta ner det sotsvarta timret 1967[26]. Den allmänna flottningen i Ljusnan avslutades sedan också år 1967.

Källor och Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sveriges biosfärområden”. Unesco. 19 juni 2019. http://www.unesco.se/vetenskap/biosfaromraden/sveriges-biosfaromraden/. Läst 22 juni 2019. 
  2. ^ Brink, Stefan (1984). Ortnamn i Hälsingland. sid. 118 och 134-135 
  3. ^ [vattenreglering.se ”Vattenregleringsföretagen/VRF/visa vattenföring/Voxnan”]. vattenreglering.se. 
  4. ^ vattenreglering.se/Vattenregleringsföretagen/VRF/vattenhushållning 
  5. ^ Christine Weber, Christer Nilsson, Lovisa Lind, Knut T. Alfredsson and Lina E. Polvi (2013). "Winter Disturbances and Riverine Fish in Temperate and Cold Regions", BioScience 63(3):. sid. 199-210 
  6. ^ Lovisa Lind, Christer Nilsson, Lina E. Polvi and Christine Weber (2014). "The role of ice dynamics in shaping vegetation in flowing waters", Biological Reviews 89. sid. 791-804 
  7. ^ opencanoe.se/Paddla kanadensare/Voxnan. Karaktär/Tidpunkt/Övrig information/Ledbeskrivningar/Övre Voxnan 
  8. ^ flottarleden.se/Flottarleden Runemo-Söräng 
  9. ^ Natur i Hälsingland och Härjedalen, (redaktion) Tore Arnborg och Kai Curry-Lindahl (1951). Voxnan och dess dalgång. sid. 316-323 
  10. ^ Länsstyrelsen Gävleborgs Län, Miljövårdsenheten (1990-06-18). Beslut / Voxnans naturvårdsområde. sid. 1-9, bilaga 1,2,3 
  11. ^ Länsstyrelsen Gävleborg, Miljövård (1994-03-21). Beslut / Voxnans naturvårdsområde. sid. 1-9, bilaga 1,2 
  12. ^ Länsstyrelsen Gävleborg, Miljövård (2000-11-01). Beslut / Voxnans Naturreservat (f.d. naturvårdsområde) : Delen omkring Hylströmmen. sid. 1-5, bilaga 1 
  13. ^ Länsstyrelsen Gävleborg (2006-12-15). Natura 2000 Bevarandeplan för Voxnan. sid. 1-21 
  14. ^ Länsstyrelsen Gävleborg (2017-11.17). Bevarandeplan för Natura 2000-området SE0630055 Voxnan. sid. 1-25, bilagor kartor,15 st 
  15. ^ Hegggestrand, Börje (1983). Fågelsjö - by i Orsa finnmark. sid. 105 
  16. ^ B. Nilsson, F. Järnankar och F. Pålsson (1991). När skogen fick värde : en dokumentation av skogsbrukets framväxt i Härjedalen. sid. 76 
  17. ^ [bildarkivet.jamtli.com ”Stor Po-91X366:9-Jamtli bildarkiv”]. bildarkivet.jamtli.com. 
  18. ^ [lerberg.se/jan/p071e3004.html ”Personakt för Johannes Olsson-Polin-Lök. Född 1855-01-02”]. lerberg.se/jan/p071e3004.html. 
  19. ^ Kårberger, Per I. (1989). Stor-Po, mästerflottaren. sid. 7-30 
  20. ^ Finnskog, Bror, Finnbygden Nr 2 (1968). Mästerflottaren Stor Po´s bedrifter i Norrland. sid. 10-13 
  21. ^ Thörnevik, Allan (2010). Pojkminnen från Landsvägskanten. sid. 18-23 
  22. ^ Nilsson, Birger (1987). Korsdrag i skogsriket. Rapport från en tusenmilaresa i glesbygd.. sid. 44-45 
  23. ^ Olsson, Anna och Andersson, Mats (2012). Flottning och kulturmiljövård i Linsellborren. sid. 24 
  24. ^ [laxvikensmuseum.com ”Skogsarbete och flottning i Hårkans avvattningssystem, s. 11”]. laxvikensmuseum.com. 
  25. ^ Rydberg, Sven (1982). Stora Kopparbergs skogar genom tiderna. sid. 125 
  26. ^ Hoffsten, Per-Ola (1989). När åa var levandes : Om flottningen i Ljusnan och Voxnan. sid. 9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]