Vrålapor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vrålapor
arten Alouatta caraya
arten Alouatta caraya
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorhini
Infraordning Brednäsor
Platyrrhini
Familj Atelidae
Underfamilj Alouattinae
Trouessart, 1897 (1825)
Släkte Vrålapor
Alouatta
Vetenskapligt namn
§ Alouatta
Auktor La Cépède, 1799
Synonymer
Mycetes
Hitta fler artiklar om djur med

Vrålapor (Alouatta) är ett släkte i familjen Atelidae som tillhör delordningen brednäsor. Det är det enda släktet i underfamiljen Alouattinae

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vrålaporna är större och har grövre kroppsbyggnad än andra primater från Nya världen. Kroppens längd inklusive huvudet ligger mellan 55 och 90 centimeter och vikten är 4 till 10 kilogram. Svansen är ungefär lika lång som kroppen. Pälsen är lång och har beroende på art och ålder en gulbrun eller röd- till svartaktig färg. Svansen saknar hår vid spetsen och används som gripverktyg. Även ansiktet är bara glest täckt med hår. Hannarna är markant större än honorna. Hos vissa arter skiljer sig hannar och honor i pälsfärgen.[1]

Svart vrålapa Alouatta caraya

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Detta släkte är mestadels känt för de starka ljud som kan höras på ett avstånd av flera kilometer. Ljudet skapas särskilt på morgonen eller aftonen av en hel kör av hannar. Denna förmåga beror på den enorma utveckling, som tungbenskroppen och delar av struphuvudet uppnått. Dessa organs storlek medför avvikande egenskaper i kraniets och hjärnans byggnad. För att härbärgera denna vrålapparat har underkäken uppnått en ovanlig höjd och hjärnskålens bas har blivit tryckt uppåt. Hjärnskålen själv fick en lägre och mera utdragen form, än hos andra primater.

Även hjärnan är annorlunda uppbyggd. Storhjärnan lämnar i högre eller lägre grad lillhjärnan obetäckt. De nämnda skillnaderna förekommer bara hos vuxna djur.

De lever mest i grupper med 4 till 17 individer och rör sig i motsats till flera släktingar långsamt. Antalet vuxna honor i flocken är något större än antalet vuxna hannar. Ungdjur av båda kön lämnar vanligen sin flock när de blir könsmogna. Deras näring utgörs företrädesvis av blad som kompletteras med frukter och knoppar.[1]

Vrålapor är främst aktiva på dagen och vistas i olika sorter skogar, som regnskogar, tempererade skogar eller mangroveskogar.[1]

Arterna och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Man brukar skilja på 10 arter, som förekommer mellan södra Mexiko och norra Argentina.[2]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Deras största fiender i djurriket är de stora klättrande kattorna puman och ozeloten samt ormarna och några rovfåglar. En stor fara är avverkningen av de skogar där vrålaporna bor. Ibland används även deras päls och deras kött av människor. IUCN listar Guatemalavrålapa och två andra populationer, som hos Wilson & Reeder betraktas som underarter, som starkt hotade (endangered) respektive sårbar (vulnerable).[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Primates - Mycetes, 1904–1926.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Brüllaffen, 14 september 2006.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] R. M. Nowak (1999) s. 543-544 online
  2. ^ Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Alouatta
  3. ^ Alouatta på IUCN:s rödlista, läst 20 oktober 2011.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 6th edition. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]