Wahlmanska huset

Wahlmanska huset
Gamla varmbadhuset
Utställningslokal
Ursprungligen varmbadhus
Land Sverige
Län Dalarna
Kommun Hedemora
Ort Hedemora
Adress Långgatan 23
Koordinater 60°16′55″N 15°59′01″Ö / 60.28190°N 15.98352°Ö / 60.28190; 15.98352
Kulturmärkning
Enskilt
byggnadsminne
25 oktober 2010
 - Beteckning i BBR Hedemora 6:1
Arkitekt Lars Israel Wahlman
Färdigställande 1899
Större förändringar 1982: ombyggnad

Wahlmanska huset, även kallat gamla varmbadhuset, är en byggnad i Hedemora, Dalarnas län. Huset är ritat av Lars Israel Wahlman och uppfördes 1899.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Efter att Hedemora fått vattenledningssystem 1896 beslutade stadsfullmäktige att bygga ett varmbadhus. Kvarteret Finken hade testamenterats till staden, tillsammans med medlen som möjliggjorde VA-systemet, av Gustaf Herman Melin och bedömdes vara en bra plats för byggnaden. Arkitekt Lars Israel Wahlman fick samma år i uppdrag att rita badhuset. Några ändringar skedde längs vägen, bland annat togs större delen av Wahlmans planerade källarvåning bort och ändringar skedde på såväl husets storlek som utformning av fasader och interiörer. Huset byggdes under byggmästaren A. G. Larsson från Hedemora och stod färdigt 1899, till en kostnad av 15 500 kr.[1]

Huset är byggt i tegel med gul puts och tegelornamentik, bland annat med ordet "BAD". Det står på en sockel av huggen granit och yttertaket är belagt med tvåkupiga tegelpannor.[1]

Från badhus till galleri[redigera | redigera wikitext]

Del av interiör.

Huset var stadens varmbadhus från 1899 till 1974, då sim- och sporthallen Vasahallen öppnade. Staden hade även sedan tidigare kallbadhus i sjön Hönsan. Efter detta stod huset och förföll, och var redan 1980 i mycket dåligt skick.[1] 1983 genomgick huset en restaurering och återinvigdes som utställningslokal för tillfälliga konstutställningar. På hösten 2010 blev Wahlmanska huset förklarat som byggnadsminne av Länsstyrelsen.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Olsson, Daniels Sven (1980). Bebyggelse i Hedemora stad: kulturhistorisk miljöanalys. Dalarnas museums serie av rapporter, 0348-2863 ; 11. Falun: Dalarnas mus. sid. 41–42. Libris 7748551. ISBN 91-85378-31-3 
  2. ^ Riksantikvarieämbetet: Hedemora 6:1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]