Waldemar Borgquist
Karl Peter Albin Waldemar Borgquist, född 28 januari 1882 i Malmö Karoli församling, död 4 januari 1970[1] i Danderyd, var en svensk elektroingenjör och generaldirektör. Han var bror till Nils Borgquist.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Borgquist anställdes vid Trollhätte kraftverk 1908. Han blev föreståndare för Vattenfallsstyrelsens elektrotekniska byrå 1911 och överingenjör där 1914. 1916 blev han chef för Statens kraftverksförvaltning, från 1920 med överdirektörs titel. 1938-1947 var han generaldirektör för Statens Vattenfallsverk.
Borgquist var ledamot och sakkunnig i en rad olika kommittéer, bland annat i elektrifieringskommittén 1917–1923, järnvägselektrifieringskommittén 1920–1923 och interskandinaviska kraftöverföringskommittén 1921. Han var involverad i olika elektrifieringsfrågor såväl i Sverige som i utlandet. 1924 var han sakkunnig åt irländska staten i elektrifieringsfrågor, och 1947 sakkunnig åt egyptiska staten i samband med Assuandammens byggnation, liksom sakkunnig åt Sveriges Radio 1953–1961. Han var 1933–1953 styrelseordförande i Telefonaktiebolaget L M Ericsson.
Borgquist författade en rad böcker inom elektricitets- och kraftverksfrågor, bland annat om nätutbyggnad, långväga distribution av elkraft samt samkörning av olika kraftverk.
Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
Han blev 1932 filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet och 1950 teknologie hedersdoktor i Grenoble. Han invaldes 1919 som ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) och var 1941–1944 akademiens preses. Han tilldelades 1948 IVA:s stora guldmedalj med motiveringen för hans insatser för Sveriges rationella kraftförsörjning, för högspänningsteknikens utveckling och till den tekniska forskningens främjande.[2] 1950 tilldelades han John Ericssonmedaljen för "de stora insatser Borgquist gjort för kraftverksproduktionen i Sverige både beträffande själva kraftanläggningarna och den långväga distributionen i högspänningsledningar".[3]
Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- Borgquist, W. (1918). Statens åtgärder för landsbygdens elektrifiering.. Svenska vattenkraftföreningens publikationer, 99-1808362-X ; 94 = 1918:2. Stockholm: Thule. Libris 1657347
- Borgquist, W. (1937). Kraftbalansen vid samkörning och de ekonomiska vinsterna av denna. Svenska vattenkraftföreningens publikationer, 99-1808362-X ; 306 = 1937:13. [Stockholm]: [Svenska vattenkraftfören.]. Libris 1379752
- Borgquist, W. (1938). Utvecklingstendenser inom kraftförsörjningen.. Svenska vattenkraftföreningens publikationer, 99-1808362-X ; 311 = 1938:4. Stockholm. Libris 1379756
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Svensk uppslagsbok, Malmö 1939.
- Borgquist, Waldemar i Vem är det 1969
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Dödsannons Waldemar Borgquist”. Svenska Dagbladet. 8 januari 1970. https://www.svd.se/arkiv/1970-01-08/2. Läst 20 november 2017.
- ^ ”IVA: Utmärkelser och minnestecken 1919–2001”. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100831130906/http://www.iva.se/upload/Verksamhet/Utm%C3%A4rkelser/iva%20medaljbok%201919-2001.pdf. Läst 17 december 2010.
- ^ ”Förnämlig medalj vid IVA-lunch”. Svenska Dagbladet: s. 22. 12 februari 1950. https://www.svd.se/arkiv/1950-02-12/22. Läst 20 november 2017.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| Företrädare: Gösta Malm |
GD för Vattenfall 1938-1947 |
Efterträdare: Åke Rusck |
|
- Generaldirektörer för Vattenfall
- Svenska elektroingenjörer
- Alumner från Kungliga Tekniska högskolan
- Ledamöter av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien
- Män
- Födda 1882
- Avlidna 1970
- Personer med anknytning till Ericsson
- Kommendörer med stora korset av Nordstjärneorden
- Hedersdoktorer vid Uppsala universitet
- Mottagare av Faradaymedaljen
- Ingenjörer från Malmö