Wallraffa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Wallraffa är en svenskspråkig beteckning för en journalistisk arbetsmetod där en reporter uppträder under falsk identitet, för att på så sätt få material till reportage eller böcker. En av de första Wallraffarna är Elisabeth Cochran, en kvinnlig journalist född 1864 i Pennsylvania. Elisabeth vägrade att acceptera dåtidens norm om att kvinnas enda plats var i hemmet. Så vid 18-års ålder blev hon journalist under namnet Nellie Bly, för att inte riskera sitt liv samt frihet eftersom kvinnor inte var dom mest välkomna inom journalistindustrin på den tiden. Speciellt inte om man skrev om så ovanliga och provocerade saker som Elizabeth gjorde. Hon använde sitt alias för att skriva om kvinnors situatution i samhället. Lite senare flyttade hon till New York och blev anställd på nyhetstidningen New York World. Hennes första uppdrag var att göra en undercover-historia om ett ökänt mentalsjukhus belagt på Blackwell's Island. Elizabeth bestämde sig för att "wallraffa", d.v.s. låna ut sin kropp med en falsk identitet. Hon skrev in sig på sjukhuset i 10 dagar för att se förhållandena på anstalten. Efter 10 dagar erkände Elisabeth vem hon var och hennes advokat hjälpte henne ut ftån sjukhuset. Men idag är begreppet mer känt p.g.a. av den tyske journalisten och författaren Günter Wallraff, som sedan 1970-talet har publicerat en mängd reportage och böcker som bygger på att han, ofta utklädd, har levt en tid i den miljö som han vill skildra. På så sätt har han skaffat sig erfarenheter och underlag till reportage som till exempel beskriver situationen på teletjänstcentraler, där arbetare instrueras att lura kunder, och sanitära missförhållanden på snabbmatskedjan McDonalds.[1]

Wallraffande är en omstridd journalistisk metod och tangerar viss annan undersökande journalistik, till exempel med dold kamera, där reportern inte har varit helt öppen med sitt syfte.[2] Vissa menar att sensationen kring metoden ger den enskilde journalisten fokus och att metoden ibland står i vägen för sakfrågan.[2]


Arbetsmetoden har en lång historia. Ett tidigt svenskt exempel är Ester Blenda Nordström som år 1914 arbetade som piga på en bondgård.[3] Hon publicerade sin historia i Svenska Dagbladet och i boken En piga bland pigor, som även filmatiserades.[4] Ett modernare exempel är ett radioreportage där en reporter från programmet Kaliber i Sveriges Radio under 2008 deltog i Sverigedemokraternas partiaktiviteter och rapporterade om detta i flera radioreportage.[5]

Några uppmärksammade reportage har gjorts av:[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Artikel om Günter Wallraff på Vertex.nu, läst 24 februari 2010 Arkiverad 27 september 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b c] "Med lögnen som vapen", fgj.se, arkiverad på Internet Archive den 18 augusti 2010 från originalet[död länk], åtkomst den 24 februari 2010.
  3. ^ Publicistklubbens webbplats, läst 24 februari 2010
  4. ^ Svensk filmdatabas
  5. ^ Pressmeddelande från SR: Wallraffande reporter bestulen på utrustning