Warszawapakten

Warszawapakten
	Warszawapakten
	Warszawapaktens emblem
	Warszawapaktens medlemsstater markerade i rött.
Förkortning	WP
Bildad	14 maj 1955
Nedlagd	1 juli 1991
Typ	Militärallians
Säte	Warszawa, Polen ; (Operativt högkvarter) ; Moskva, Sovietunionen ; (Militärt högkvarter)
Officiella språk	Ryska; Polska; Tyska; Tjeckiska; Slovakiska; Ungerska; Rumänska; Bulgariska; Albanska

Warszawapakten, officiellt fördraget om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd (ej att förväxla med VSB-avtalet mellan Finland och Sovjetunionen), var en militärallians som existerade 1955–1991 bestående av länder i östblocket. Alliansen bildades den 14 maj 1955 som en motvikt till västmakternas Nordatlantiska fördragsorganisation (Nato). Officiellt var den ett frivilligt militärt samarbete mellan de kommunistiska staterna i Östeuropa och Sovjetunionen, men kontrollerades i praktiken av Moskva. Warszawapakten bestod tills kalla kriget var över och medlemsländerna började dra sig ur 1991, pakten upplöstes formellt den 1 juli 1991.^[1]

Bakgrund

Warszawapakten var resultatet av de från 1947 alltmer tilltagande spänningarna mellan de allierade under andra världskriget. I väst sågs Sovjetunionens expansion och bildandet av satellitstater i Östeuropa som ett allvarligt hot mot de västliga demokratierna. Den västliga försvarspakten Atlantpakten (Nato) slöts därför 1949 för att förhindra en ytterligare spridning av det sovjetiska inflytandet i Europa. Då Västtyskland genom Parisfördragen 5 maj 1955 blev en del av det västliga försvarssamarbetet (Västeuropeiska unionen, VEU) reagerade Sovjetunionen genom att skapa en egen försvarsorganisation som motvikt till Nato. Ledarna för Östblockets stater träffades 11–14 maj 1955 i Warszawa för ett möte där de arbetade fram grundförutsättningarna för en militärallians, som fick det officiella namnet ”Fördraget om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd”, populärt kallad Warszawapakten, pakten skrev officiellt under vid en ceremoni i presidentpalatset i Warszawa. Dess förste befälhavare blev general Ivan Konev.

Ungernrevolten

Huvudartikel: Ungernrevolten

Pakten sattes på prov för första gången redan 1956 då en omfattande revolt ubtröt i Ungern mot det kommunistiska styret I landet. Landets nye ledare Imre Nagy deklarerade att Ungern lämnat Warszawapakten. Sovjetiska styrkor gick in i landet och krossade revolten med våld, uppemot 20000 människor dödades.

Invasionen av Tjeckoslovakien 1968

Huvudartikel: Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968

Warszawapaktens mest kända militära aktion ägde rum 20-21 augusti 1968 då trupper från hela pakten (med undantag för Rumänien som vägrade delta) invaderade Tjeckoslovakien sedan landets kommunistiske ledare Alexander Dubček inlett en omfattande liberalisering av kommunistpartiets politik, vilket Sovjetunionen och flera andra regimer inom östblocket uppfattade som ett hot. Senare samma år kom den s.k. Brezjnevdoktrinen, enligt vilken Sovjetunionen ansåg sig ha rätten att ingripa militärt i ett land där det kommunistiska styret var hotat, att bli praxis inom den sovjetiska utrikespolitiken. Detta innebar att Warszawapakten kom att få en ny roll som ett av Sovjetunionens viktigaste redskap för att upprätthålla de kommunistiska regimerna i Östeuropa.

Warszawapaktens sista år

När Michail Gorbatjov tillträdde som Sovjetunionens ledare 1985 blev den sovjetiska utrikespolitiken betydligt mindre aggressiv även inom kommunistblocket och 1988 klargjorde Gorbatjov att han inte tänkte fortsätta tillämpa Brezjnevdoktrinen. Detta i kombination med den normalisering som skedde i relationerna mellan Sovjet och USA under 1980-talet ledde till att Warszawapaktens betydelse började avta och efter kommunismens fall i Östeuropa 1989 hade den i praktiken förlorat all sin politiska och militära betydelse, den upplöstes dock formellt först 1991.