Warszawasvenskarna
Warszawasvenskarna var en grupp svenskar som arbetade för svenska företag i Polen vid andra världskrigets utbrott 1939 och som engagerade sig i den polska motståndsrörelsen som kurirer. Minst nio personer deltog, varav fyra kom att dömas till döden. De ansågs av Heinrich Himmler ha drivit den viktigaste kurirvägen mellan motståndsrörelsen och den polska exilregeringen i London, innan de greps av Gestapo under sommaren 1942. De första uppgifterna om utrotningsläger med gaskammare i Polen nådde de svenska och brittiska regeringarna denna väg under våren 1942[1]. Bland Warszawasvenskarna fanns bland andra ASEA-chefen i Polen Sven Norrman och chefen för Svenska Tändsticksaktiebolaget i Polen Carl Herslow.
Efter vädjanden från bland andra Gustaf V och den finske presidenten Risto Ryti verkställdes aldrig de dödsdomar som fyra av dem fick.
Deltagare i kurirtrafiken
- Sven Norrman, ej arresterad på grund av vistelse i Stockholm
- Nils Berglind, dödsdömd
- Carl Herslow, dödsdömd
- Einar Gerge, dömd till livstids fängelse
- Reinhold Grönberg, frikänd men internerad
- Stig Lagerberg, frikänd men internerad
- Tore Widén, dödsdömd
- Sigvard Häggberg, dödsdömd
Se även
- http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_33492.svd
- http://www.naringslivshistoria.se/Global/2008_No1_slutkorr.pdf
Litteratur
Lindholm, Rolf H., Räddningsaktioner; Svenska insatser under andra världskriget, Books-on-Demand 2009, ISBN 978-91-976463-9-0
Källor
Noter
- ^ Gustaf V och andra världskriget. Erik Carlsson, 2007