Wikipedia:Utvald artikel/Tibetansk buddhism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En staty av Shakyamuni buddha i Ulan Bator, Mongoliet.

Tibetansk buddhism är en inriktning inom buddhismen som har förankring inom alla de tre buddhistiska huvudinriktningarna hinayana, mahayana och vajrayana. Inriktningen har liksom all övrig buddhism sina rötter i Indien – även vajrayana har sina rötter där – men inriktningen i sig etablerades i Tibet omkring år 650.

Tibetansk buddhism har i sin tur fyra huvudinriktningar: nyingma, kagyu, gelug och sakya. Det finns en femte inriktning som kallas jonang, men den har mycket få utövare och anses vara kontroversiell. Nyingma är den tidigast etablerade, medan de övriga tillkom på 900-talet under den tidrymd som brukar kallas "den nya översättningsperioden". Inriktningarna är i grunden relativt lika. Det finns skillnader i vilka tantriska tekniker som används och hur dessa kategoriseras, vilka ätter av lärare de följer, och så vidare. Gelug är i dag den vanligaste tibetanska buddhistiska inriktningen.

Tibetanska buddhister anser att tantriska utövningsformer (vajrayana) är det snabbaste sättet att nå buddhaskap, men också att det är farligt för den som inte är tillräckligt väl förberedd. Av den anledningen är tantra hemligt för utomstående, och för att få behörighet krävs omfattande förberedelser och slutligen tantriska initieringsriter under ledning av kvalificerade lärare, så kallade lamor. De tantriska utövningsformerna varierar stort i komplexitet och utförande, och inkluderar tekniker som visualisering av gudar, buddhor, bodhisattvor, dödsprocessen, med mera. De tantriska teknikerna är även kopplade till flera komplicerade ritualer och till magi. Förutom tantra ingår även exoteriska utövningsformer inom tibetansk buddhism, det vill säga utövningsformer som inte är tantriska, exempelvis enkel meditation eller meritansamling.

Inom den tibetanska buddhismen delas såväl livet som döden in i sex mellanstadier (bardo). Såväl den vakna tillvaron som drömtillvaron anses vara ett mellanstadium. Lärdomarna om bardo fokuserar i regel på mellanstadierna när en varelse dött. I dessa upplever och ser den döde en rad olika ting, såväl behagliga som skräckinjagande. Under de olika mellanstadierna i dödsriket kan personen nå upplysning om denne vet vad den skall göra, eller om någon utomstående hjälper den vid rätt tillfälle och på rätt sätt.

Tulkun är ännu en utmärkande faktor för tibetansk buddhism. Tulkur är tibetanska lamor som själva kan välja var de ska återfödas på nytt. Dalai Lama och Karmapa är exempel på två linjer av tulkur. ► Läs mer