Wilhelm von Leeb

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wilhelm von Leeb
Bundesarchiv Bild 146-1969-048B-01A, Wilhelm Ritter von Leeb.jpg
Information
Född5 september 1876
Landsberg am Lech, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland
Död29 april 1956 (79 år)
Füssen, Bayern, Västtyskland
I tjänst förKejsardömet Tyskland (till 1918)
Weimarrepubliken (till 1933)
Nazityskland
Tjänstetid1895 - 1938; 1939 - 1942
GradGeneralfältmarskalk
BefälArmégrupp C
Armégrupp Nord
Slag/krigBoxarupproret
Första världskriget
Andra världskriget
UtmärkelserRiddarkorset av Järnkorset
Militär-Max-Joseph-Orden

Wilhelm von Leeb född 5 september 1876 i Landsberg am Lech, död 29 april 1956 i Füssen, var en tysk generalfältmarskalk under andra världskriget. von Leeb var 1897 officer vid artilleriet och gjorde under första världskriget huvudsakligen stabstjänst. Han blev överste 1925, general i artilleriet 1934 och generalöverste 1938. Han gick i pension i februari 1938 men återinkallades redan i oktober som befälhavare för 12:e armén under besättandet av Sudetenland varefter han återinträdde i pension. 1939 utnämndes han till befälhavare för armégrupp C som under anfallet mot Frankrike våren 1940 stod mot Maginotlinjen och som först band motståndaren och senare övergick till frontanfall. Han befordrades till generalfältmarskalk 19 juli 1940 och dekorerades med Riddarkorset. Under fälttåget mot Ryssland var han chef för armégrupp Nord mot Leningrad. Han överfördes 1942 till arméns reserv. 1945 fängslades han men frigavs 1948.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Militär karriär[redigera | redigera wikitext]

Wilhelm von Leeb föddes den 5 september 1876 i staden Landsberg am Lech i kungariket Bayern. År 1895 tog han värvning i den Bayerska armén och var stationerad i Kina under Boxarupproret. Under första världskriget tjänstgjorde von Leeb på östfronten där han utmärkte sig och tilldelades han Max-Josefsorden 1915.

Under mellankrigstiden stannade von Leeb kvar i den nya rikshären och deltog i kuvandet nazisternas ölkällarkupp år 1923. Samma år utnämndes han till befälhavare över militärdistriktet Bayern och befordrades till generallöjtnant. Efter att Adolf Hitler kommit till makten 1933 fortsatte han sin karriär i armén och avancerade till general vid artilleriet 1934. von Leeb hyste dock en djup misstro gentemot nazismen och vann därför aldrig Hitlers fulla förtroende.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

I Juli 1938 deltog von Leeb som befälhavare över 12:e armén i den tyska invasionen av Tjeckoslovakien. Sommaren följande år fick han befälet över armégrupp C och befordrades till generalöverste den 1 november samma år. Leeb motsatte sig invasionen av de neutrala Nederländerna 1940, men deltog i offensiven mot Frankrike då hans trupper bröt igenom Maginotlinjen. Som belöning för detta utnämndes han samma år till generalfältmarskalk och tilldelades riddarkorset av järnkorset.

Wilhelm von Leeb tillsammans med Georg von Küchler vid en framskjuten ställning på östfronten.

Under operation Barbarossa 1941 förde von Leeb befäl över armégrupp Nord och bröt snabbt igenom de sovjetiska försvarslinjerna i baltstaterna. Som humanist och troende kristen motsatte han sig nazisternas utrotningskrig på östfronten. Han protesterade därför upprepade gånger mot morden på civila i de ockuperade områdena.

Det sovjetiska motståndet intensifierades när tyskarna korsade den rysk-litauiska gränsen. Läget försämrades ytterligare för von Leeb när det tyska överkommandot beslutade att omdirigera den 3:e pansararmén till armégrupp Mitte. De uteblivna stödet från pansarstyrkorna i samverkan med ihärdiga sovjetiska motanfall stoppade effektivt upp den tyska offensiven mot Leningrad.

I början av augusti var de tyska försörjningslinjer uttänjda till sin yttersta kapacitet. Trots detta lyckades Leebs styrkor erövra Kingisepp och Narva, samt skära av järnvägslinjen mellan Leningrad och Moskva i slutet av oktober. Hitler, som hade väntat sig en snabb framryckning mot Leningrad, blev emellertid rasande över det långsamma avancemanget och avskedade von Leeb som befälhavare för armégrupp Nord. 1942 överfördes von Leeb till arméns reserv och slog sig sedan ner på sitt gods vid Seestetten, nära Passau.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Efter krigsslutet dömdes von Leeb på oklara grunder för krigsförbrytelser och dömdes till tre års fängelse. Han frigavs emellertid redan 1948 och tillbringade återstoden av sitt liv i Västtyskland, där han avled den 29 april 1956.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]