William Beckford

Från Wikipedia
(Omdirigerad från William Thomas Beckford)
William Beckford
Född1 oktober 1760[1][2][3]
Wiltshire, Storbritannien
Död2 maj 1844[4][5][1] (83 år)
Bath[6]
BegravdLansdown Cemetery
Medborgare iKungariket Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland[7]
SysselsättningFörfattare[8], plantageägare[9], arkitekt, politiker, konstsamlare
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 4:e parlament
Storbritanniens fjärde parlament
Ledamot av Förenade kungarikets 6:e parlament
Storbritanniens 6:e parlament
Ledamot av Storbritanniens 16:e parlament
Ledamot av Förenade kungarikets 5:e parlament
Storbritanniens 5:e parlament
Ledamot av Förenade kungarikets 3:e parlament
Storbritanniens tredje parlament
Ledamot av Storbritanniens 17:e parlament
Noterbara verkVathek
MakaMargaret Gordon
(g. 1783–)[10][11]
BarnMargaret Beckford (f. 1784)[12][10]
Susan Euphemia Beckford (f. 1786)[10]
FöräldrarWilliam Beckford[10]
Maria Hamilton[12][10]
Redigera Wikidata

William Thomas Beckford, född 1 oktober 1760 i London, död 2 maj 1844 i Bath, var en brittisk författare, konstkritiker, reseskildrare och politiker. Han är mest känd för sin roman Vathek och för att ha uppfört Fonthill Abbey.

William Beckford var son till Maria Hamilton och William Beckford som ett tag hade posten som Lord Mayor of the City of London och efter vilken han tio år gammal, 1770, ärvde en ansenlig förmögenhet samt egendomar i England och på Jamaica. Wolfgang Amadeus Mozart, William Chambers och Alexander Cozens blev hans lärare och han studerade huvudsakligen konstnärliga ämnen. En resa till Italien år 1782 resulterade i reseskildringen Dreams, Waking Thoughts and Incidents (1783), och han skrev sin enda roman, den gotiska Vathek, tre år senare. Andra verk är satiren Memoirs of Extraordinary Painters (1780), och Letters from Italy with Sketches of Spain and Portugal (1835).

1783 gifte han sig med lady Margaret Gordon, dotter till earlen av Aboyne, men gjorde skandal då han anklagades för att ha förfört William Courtenay som sedermera skulle bli earl av Devon. Familjen Beckford gick i exil men hustrun avled i barnsäng i unga år. Han invaldes i House of Commons, det brittiska parlamentets underhus, som representant för Wells åren 1784–1790 och för Hindon 1790–1795 och 1806–1820.

Han ägnade sig särskilt åt att samla konstskatter och kulturföremål, bland annat Edward Gibbons bibliotek, och för att hysa denna samling lät han uppföra Fonthill Abbey som stod färdigt år 1807. James Wyatt anlitades som arkitekt och byggnaden är ett berömt exempel på den brittiska gotiska arkitekturen. Eftersom Beckford spenderade faderns förmögenhet och förlorade många egendomar, var han slutligen tvungen att sälja Fonthill Abbey, varpå han flyttade till Lansdown Crescent i Bath, där han gav Henry Goodridge i uppdrag att uppföra ett torn, vilket kommit att kallas Beckford's Tower. Han avled där 84 år gammal och fick samma begravningsceremoni som de gamla sachsiska kungarna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] SNAC, William Thomas Beckford, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Internet Speculative Fiction Database, William Beckford, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, William Thomas Beckford, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ Encyclopædia Britannica, William Beckford, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ Libris, 18 januari 2006, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ Legacies of British Slave-ownership, läst: 15 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c d e] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]