William de Wiveleslie Abney

Från Wikipedia
William de Wiveleslie Abney
Född24 juli 1843[1][2][3]
Derby, Derbyshire, Storbritannien
Död3 december 1920[1][2][3] (77 år)
Folkestone, Kent, Storbritannien
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidRoyal Military Academy Woolwich
Rossall School
SysselsättningFotograf[4], astronom, kemist, arméofficer
Befattning
Ordförande, Physical Society of London (1895–1897)
MakaAgnes Matilda Smith
(g. 1864–)[5]
Mary Louisa Mead
(g. 1889–)[5]
BarnLancelot Edward Guy Abney (f. 1868)[6]
Ethel Wootton Abney (f. 1869)[6]
Helen Lillian Abney (f. 1870)[6]
Janet Marie de Wiveleslie Abney (f. 1891)[6]
FöräldrarEdward Henry Abney[6]
Catherine Strutt[6]
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society (1876)[7]
Rumfordmedaljen (1882)[8][9]
Medlem av Royal Society of Edinburgh (1885)[10]
Bakerföreläsningen (1886)
Knight Commander av Bathorden (1900)[11]
Redigera Wikidata

William de Wiveleslie Abney, född 24 juli 1843 i Derby, Derbyshire, död 3 december 1920 i Folkestone, Kent, var en brittisk kemist, astronom och fotograf.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Prästsonen Abney föddes i Derby, Storbritannien. Han gick på Rossall School och Royal Military Academy, Woolwich samt gick med i Royal Engineers 1861, med vilka han tjänstgjorde i Indien i flera år. Därigenom, och för att främja sitt fotograferande, blev han kemiassistent vid Chatham School of Military Engineering.

Abney var en pionjär inom flera tekniska aspekter av fotografin. Hans framåtsträvande forskning i fotografins kemi ledde till användbara fotografiska produkter, och även framsteg inom astronomin. Han skrev många böcker om fotografi, som klassades som standardverk vid den här tiden, även om han var tveksam om huruvida hans framsteg skulle få betydelse för ämnet.

Han studerade svartnandet av ett negativ när det utsattes för tillfälligt ljus. År 1874 utvecklade Abney en torr fotografisk emulsion, vilket ersatte de "blöta" emulsionerna. Han använde den här emulsionen på en expedition i Egypten för att fotografera när Venus passerade solen. År 1880 introducerade han Hydrokinonet. Abney började också använda nya sorters fotografiska papper, inkluderande en formel för gelatinsilverklorid-papper år 1882.

Abney ledde den tidiga forskningen inom spektroskopin, genom att utveckla en rödljus-känslig emulsion som användes till den infraröda spektrumet hos organiska molekyler. Han var också en pionjär när det gällde att fotografera solens infraröda absorptionsspektra (1887), såväl som att undersöka solljuset i atmosfären.

Han blev avdelningschef vid Board of Education 1899 och rådgivare där 1903.[12]

Abney uppfann den "Topografiska Abney-nivån", en kombinerad inklinometer och vattenpass, använd av lantmätare för att mäta lutningar och vinklar.

1920 avled Abney i Folkestone i Storbritannien.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Sir William de Wiveleslie Abney, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, William de Wiveleslie Abney, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ fotoCH, läst: 4 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  7. ^ List of Fellows of the Royal Society 1660 – 2007 (på engelska), Royal Society, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Award winners : Rumford Medal (på engelska), läs online, läst: 26 februari 2019.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, royalsociety.org .[källa från Wikidata]
  10. ^ Former RSE Fellows 1783-2002 (på engelska), Royal Society of Edinburgh, läs online, läst: 26 februari 2019.[källa från Wikidata]
  11. ^ Sculpture bust of Sir William de Wiveleslie Abney (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 26 februari 2019.[källa från Wikidata]
  12. ^ Chambers Biographical Dictionary, ISBN 0-550-18022-2, page 5

Se även[redigera | redigera wikitext]