Wirksworth
| Wirksworth | |
 civil parish
| |
| Land |  Storbritannien
|
|---|---|
| Riksdel | England |
| Region | East Midlands |
| Ceremoniellt grevskap | Derbyshire |
| Administrativt grevskap | Derbyshire |
| Distrikt | Derbyshire Dales |
| Civil parish | Wirksworth |
| Koordinater | 53°04′57″N 1°34′24″V / 53.0825°N 1.5733°V |
| Tidszon | GMT (UTC+0) |
| Postnummerområde | DE4 |
| Riktnummer | 01629 |
| Geonames | 2633774 7297970 |
  | |
Wirksworth är en stad och civil parish i Derbyshire Dales i Derbyshire i England.[1] Orten hade 4904 invånare (2021) och 5 038 invånare (2011).[2] Byn nämndes i Domedagsboken (Domesday Book) år 1086, och kallades då Werchesvorde.[3]
Wirksworth är en mindre marknadsstad och församling. Befolkningen i staden var 4 122 invånare i folkräkningen 1841 så stadsbefolkningen har varit stabil men fluktuerat. I Wirksworth har floden Ecclesbournes sin källa. Staden beviljades marknadscharter av Edward I år 1306 och har fortfarande en marknad på tisdagar i Memorial Gardens. Församlingskyrkan St Mary's tros vara från 653. Staden utvecklades som ett centrum för blybrytning och stenbrytning. Många blygruvor ägdes av familjen Gell i närliggande Hopton Hall. Wirksworths ursprung som samhälle tros ha samband med närvaron av varma källor i närheten.[4] Samhället ligger på en skyddad plats vid toppen av en glaciärformad dal, som var lämpad för odling av spannmål och gav virke lämpligt för byggnader.
Namn
[redigera | redigera wikitext]Namnet registrerades som Werchesworde i Domesday book från 1086. Ortens gav namn till det tidigare hundradet Wirksworth wapentake,[5] Survey of English Place-Names registrerar Wyrcesuuyrthe år 835, Werchesworde år 1086 och Wirksworth(e) år 1536. Toponymen kan vara "Weorcs inhägnad" eller "befäst inhägnad",[4]
Förhistoria
[redigera | redigera wikitext]Området runt Wirksworth i White Peak har lämningar från neolitikum och bronsåldern.
Ben från ullhåriga noshörningar hittades av blygruvearbetare år 1822 i Dream Cave,[6] mellan Wirksworth och nuvarande Carsington Water. Benen är bevarade i Oxfords naturhistoriska museum.[7]
En närliggande grotta vid Carsington Pasture gav förhistoriska fynd i slutet av 1900-talet.[8] I grottan hittades djurben och mänskliga ben deponerade i grottan. Efter analyser av benens ålder och DNA framträder en historia kring deponeringen på platsen. Första fasen med begravningar i grottan var iunder tidig neolitikum då minst två vuxna män deponerades i grottan. Det var hela kroppar som begravdes i grottan. De två männen var inte nära genetiska släktingar, och de var genetiskt typiska för det neolitiska Storbritannien alltså med liten genetisk släktskap med mesolitiska individer. Ett årtusende senare under tidig bronsålder deponerades resterna av minst två personer, en vuxen man och en kvinna. Åtminstone mannen hade styckats innan deponeringen i grottan, och det är möjligt att bara delar av dessa kroppar begravdes i Carsington. De var obesläktade och deras dna var typisk för individer från tidig bronsålder. Endast omkring 10 % av genetiska arv kunde relateras till befolkningen under den neolitiska perioden. De var inte besläktade de två tidigare begravningarna i samma grotta.
Över 1000 år senare under mellersta järnåldern, då begravningar främst gäller nyfödda (dödfödda?) spädbarn både pojkar och flickor som inte var genetiska släktingar. Heterogeniteten i genetisk härkomst visar antingen att människor kom till Carsington från ganska avlägsna platser, och begravade kvarlevorna dödfödda spädbarn, eller var befolkningen i Peak District under mellersta järnåldern blandad vad gäller förfäder. Carsington Pasture Cave verkar bara ha använts för begravningar under korta perioder.
Framtida C14 dateringar kan visa att begravningar var mer kontinuerliga men för närvarande finns bara tre faser av begravningar i grottan som var korta, högst två eller tre århundraden med över tusen års mellanrum. Grottan var troligen inte oåtkomlig och regionen var inte obebodd så orsaken är okänd.
Blygruvor
[redigera | redigera wikitext]Under romersk tid hade kalkstensområdet i Derbyshire många blygruvor. Den mest kända platsen från romersk tid är Lutudarum, som låg i bergen söder och väster om nuvarande Matlock.[9] Wirksworth är en tänkbar plats för det romerska Lutudarum.Wirksworth | Domesday Book Den romerska vägen The Street leder från Wirksworth till Buxton och portvägen till Brough-on-Noe. Staden har de äldsta kända stadsrättigheterna av alla städer i Peak District, daterat år 835, då abbedissan av Wirksworth beviljade närliggande mark till hertig Humbert av Mercia.[4] Många blygruvor under anglosaxisk tid ägdes av Repton Abbey. Repton var huvudstad i Mercia under anglosaxisk tid. Tre av dessa gruvor registrerades i Domesday Book från 1086.[10] Storleken på användningen av bly framgår av att forskare, som studerat en schweizisk glacial iskärna har funnit att blynivåerna i luftföroreningar mellan 1170 och 1216 var liknande nivån under den industriella revolutionen. Undersökningen pekar på den lokala bly- och silversmältningen runt Wirksworth, Castleton med flera orter, som den huvudsakliga källan till föroreningarna med en anmärkningsvärd korrelation.[11] Data från glaciären visar också aktiviteten i silvergruvor under 600-talet då man i Europa började använda silvermynt istället för guldmynt med största gruvorten i Melle i Frankrike.[12] Data från glaciären har också använts för att studera den ekonomiska utvecklingen i England under 1200-talet.[13]
Det finns en liten snideri i Wirksworth kyrka som föreställer en gruvarbetare med hacka och korg. Figuren är känd som T'Owd Man of Bonsall. Den stod i Bonsall kyrka i århundraden, men flyttades för förvaring under ett restaureringsprojekt. Den hittades senare i en trädgård i Bonsall och flyttades till Wirksworth av den tidens präst.[14]
En barmote domstol, en speciell domstol för distriktet med blygruvor, inrättades år 1288 under Edward I:s regering.[15] Lagen gav vem som helst rätt att gräva efter malm var de än ville, förutom på kyrkogårdar, i trädgårdar eller på vägar. Allt som krävdes för att göra sitt anspråk, var att placera sin stowce (vinsch) på platsen och utvinna tillräckligt med malm för att betala tribut till "barmastern". Moot Hall i Wirksworth, där barmotedomstolen senast sammanträdde byggdes 1814.[16]
Under 1700-talet fanns flera tusen blygruvor som oftast drevs individuellt. Daniel Defoe återger en berättelse om en sådan familj och gruvarbetare i arbete.[17] Vid denna tidpunkt bildades London Lead Company för att finansiera djupare gruvor med dräneringskanaler och införa Newcomen-ångmaskinspumpar. Många institutioner i området har anknytning till familjen Gell med residens i Hopton Hall. En medlem av familjen Sir John Gell, kämpade på parlamentets sida i det engelska inbördeskriget. Anthony Gell, grundade den lokala skolan. Han har givit namn åt Anthony Gell School.[18] Phillip Gell, öppnade Via Gellia, en väg från familjens blygruvor runt Wirksworth till ett smältverk i Cromford.
Brytning av kalksten
[redigera | redigera wikitext]Kalkstenen runt Wirksworth bildades under karbon. Det var denna som innehöll ådrer med blyhaltiga mineral. När blygruvorna blev olönsamma började istället kalkstenen brytas i stor skala under1800-tal och 1900-tal, vilket har resulterat i flera brott med exponerade klippväggar och klippor som omger staden. Det fanns många fattiga i staden under denna tid. Det fanns ett fattighus i Wirksworth från 1724 till 1829, kallat Babington House, som stod på Green Hill och inhyste 60 fattiga.[1]
Den industriella revolutionen
[redigera | redigera wikitext]År 1777 arrenderade Richard Arkwright mark och lokaler för en spannmålskvarn från Philip Eyre Gell i Hopton. Han konverterade kvarnen till att spinna bomull med hjälp av sin vattenmaskin. Det var världens första bomullsspinneri som använde en ångmaskin för att fylla på kvarndammen som drev dess vattenhjul.[19][20] Kvarnen låg intill en annan, Speedwell Mill, som ägdes av John Dalley, en lokal köpman. Arkwrights kvarn hyrdes ut i andra hand 1792, när Arkwrights son, Richard, började sälja familjeegendomen och istället ägna sig åt bankverksamhet. Anläggningen fick namnet Haarlem Mill 1815, när den konverterades av Madely, Hackett och Riley till att väva band. De hade etablerat Haarlem Tape Works i Derby 1806. År 1879 expanderade familjen Wheatcroft, som producerade band vid Speedwell Mill, till Haarlem. De två bandfabrikerna sysselsatte tillsammans 230 personer. Deras veckoproduktion sades motsvara jordens omkrets. Dessa fabriker låg tätt ihop vid Miller's Green bredvid Derbyvägen. Haarlem Mill inhyser nu ett konstkollektiv medan Speedwell Mill har rivets och ersatts av privata hus och en snickeriverkstad. Stadens växande välstånd ledde till byggandet av Wirksworth Town Hall 1871. Denna tjänade under många år som stadens biograf.[21]
Stadens geografi
[redigera | redigera wikitext]Enligt folkräkningen 2011 hade Wirksworths församling 2 416 bostäder, med 2 256 hushåll och en befolkning på 5 038 motsvarande lite mer än 2 personer per hushåll. Området Wirksworth inkluderar även Yokecliffe i väster, Gorseybank och Bournebrook i sydost, Miller's Green i sydväst och Steeple Grange och Bolehill i norr. Bolehill, var en egen mindre by numera i Wirksworths förorter,. Det är den äldsta och nordligaste delen av staden, medan Yokecliffe är en stor egendom i väster. Moderna hus har byggts i det så kallade Three Trees-området och längst ner på gatan Steeple Grange.
Utbildning
[redigera | redigera wikitext]Det finns fyra skolor i Wirksworth: Church of England Infant School, Wirksworth Junior School,[22] Anthony Gell School, Callow Park College som är en specialskola för elever 16-19 år gamla med inlärningssvårigheter
Anthony Gell skolan grundades år 1576 som en fri grammarschool.[23] Det ursprungliga huset för skolan är ett privat hus nära stadens kyrkogård. Skolan flyttade år 1908 och blev en frivillig skola år 1944. Anthony Gell var en lokalinvånare som blivit advokat och tillhörde en framstående familj i trakten. Skolan omfattar elever 11–18 år. Byggnaden ligger på en större tomt vid Hannage Brook ovh har cirka 800 elever, Skolans upptagningsområde är staden och omgivande byar: Middleton, Carsington, Brassington, Kirk Ireton, Turnditch, Matlock Bath, Cromford och Crich.
Transport
[redigera | redigera wikitext]
Wirksworth järnvägsstation är en hållplats på den historiska Ecclesbourne Valley Railway. Bussar går till och från Duffield, vilket ger en anslutning till National Rail-nätverket för fortsatta East Midlands Railway-tjänster till Nottingham, Derby och Matlock på Derwent Valley Line.
Staden trafikeras av fem busslinjer: 6.1 mellan Derby och Bakewell, Little Sixes från Matlock och Middleton, X17 till Matlock, Sheffield och Barnsley, 110 mellan Matlock och Ashbourne, 111 mellan Matlock och Ashbourne, som går via andra byar än 110.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ordnance Survey linked data
- ^ ”Wirksworth (Derbyshire, East Midlands, United Kingdom) - Population Statistics, Charts, Map, Location, Weather and Web Information”. citypopulation.de. https://citypopulation.de/en/uk/eastmidlands/derbyshire/E63001823__wirksworth/. Läst 27 september 2025.
- ^ The Domesday Book online
- ^ [a b c] Wiltshire, Mary (2016). Wirksworth: A History. Chesterfield: Bannister Publications,
- ^ ”Wirksworth | Domesday Book”. opendomesday.org. https://opendomesday.org/place/SK2854/wirksworth/. Läst 26 september 2025.
- ^ ”Dream Cave woolly rhino bones return to Wirksworth after 200 years” (på brittisk engelska). 26 oktober 2021. https://www.bbc.com/news/uk-england-derbyshire-58972282. Läst 26 september 2025.
- ^ ”The secrets of Wirksworth’s Dream Cave” (på engelska). Great British Life. 18 januari 2019. https://www.greatbritishlife.co.uk/magazines/derbyshire/22631071.secrets-wirksworths-dream-cave/. Läst 26 september 2025.
- ^ ”Carsington Pasture Cave Current Archaeological Summary | Pegasus Caving Club” (på engelska). pegasus-club-notts. https://www.pegasuscavingclub.org/carsington-summary. Läst 26 september 2025.
- ^ Millward, Roy; Robinson, Adrian (1975). The Peak District. The Regions of Britain. Eyre Methuen, sidorna 129–130.
- ^ Domesday Book: A Complete Translation. London: Penguin. 2003. s. 741
- ^ ”News - Alpine glacier reveals lead pollution from C12th Britain as bad as Industrial Revolution - University of Nottingham” (på brittisk engelska). www.nottingham.ac.uk. https://www.nottingham.ac.uk/news/ice-core-lead. Läst 26 september 2025.
- ^ Loveluck, Christopher P.; McCormick, Michael; Spaulding, Nicole E.; Clifford, Heather; Handley, Michael J.; Hartman, Laura (2018-12). ”Alpine ice-core evidence for the transformation of the European monetary system, AD 640–670” (på engelska). Antiquity 92 (366): sid. 1571–1585. doi:. ISSN 0003-598X. https://www.cambridge.org/core/journals/antiquity/article/alpine-icecore-evidence-for-the-transformation-of-the-european-monetary-system-ad-640670/0727B4230C5DA92634B6251B9FBD3898. Läst 26 september 2025.
- ^ Loveluck, Christopher P.; More, Alexander F.; Spaulding, Nicole E.; Clifford, Heather; Handley, Michael J.; Hartman, Laura (2020-04). ”Alpine ice and the annual political economy of the Angevin Empire, from the death of Thomas Becket to Magna Carta, c. AD 1170–1216” (på engelska). Antiquity 94 (374): sid. 473–490. doi:. ISSN 0003-598X. https://www.cambridge.org/core/journals/antiquity/article/alpine-ice-and-the-annual-political-economy-of-the-angevin-empire-from-the-death-of-thomas-becket-to-magna-carta-c-ad-11701216/C01D8EA75B0D2A7DFC8FAFFD7E3BB7C8. Läst 26 september 2025.
- ^ ”The history of T’Owd Man in Wirksworth” (på engelska). Great British Life. 1 juli 2019. https://www.greatbritishlife.co.uk/magazines/derbyshire/22630964.history-towd-man-wirksworth/. Läst 26 september 2025.
- ^ ”1911 Encyclopædia Britannica/Barmote Court - Wikisource, the free online library” (på engelska). en.wikisource.org. https://en.wikisource.org/wiki/1911_Encyclop%C3%A6dia_Britannica/Barmote_Court. Läst 26 september 2025.
- ^ ”MOOT HALL, Wirksworth - 1109611 | Historic England” (på engelska). historicengland.org.uk. https://historicengland.org.uk/listing/the-list/list-entry/1109611. Läst 26 september 2025.
- ^ ”Vision of Britain | Daniel Defoe | Letter 8, Part 2: The Peak District”. www.visionofbritain.org.uk. Arkiverad från originalet den 12 juni 2025. http://web.archive.org/web/20250612224855/https://www.visionofbritain.org.uk/travellers/Defoe/30. Läst 26 september 2025.
- ^ Super User. ”About our school” (på brittisk engelska). www.anthonygell.co.uk. Arkiverad från originalet den 1 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140201184047/http://www.anthonygell.co.uk/about-us/about-our-school.html. Läst 26 september 2025.
- ^ Fitton, R. S. (1989) (på engelska). The Arkwrights: Spinners of Fortune. Manchester University Press. ISBN 978-0-7190-2646-1. https://books.google.se/books?id=jWW7AAAAIAAJ&redir_esc=y. Läst 27 september 2025
- ^ Tann, Jennifer (1979-07-01). ”Arkwright's Employment of Steam Power: A Note of Some New Evidence”. Business History 21 (2): sid. 247–250. doi:. ISSN 0007-6791. https://doi.org/10.1080/00076797900000030. Läst 27 september 2025.
- ^ ”Wirksworth Town Hall in Wirksworth, GB - Cinema Treasures”. cinematreasures.org. https://cinematreasures.org/theaters/41669. Läst 27 september 2025.
- ^ ik. ”Wirksworth Federation of Infant Schools | Home” (på engelska). www.wirksworth-federation-inf.ik.org. Arkiverad från originalet den 26 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110726172813/http://www.wirksworth-federation-inf.ik.org/p_Home.ikml. Läst 27 september 2025.
- ^ ”Home” (på engelska). Anthony Gell School. https://www.anthonygell.co.uk/. Läst 27 september 2025.