World Press Photo of the Year

Från Wikipedia

World Press Photo of the Year är en internationell årlig fototävling som sedan 1955 utser årets bästa pressfotografi. Tävlingen arrangeras av den nederländska organisationen World Press Photo. Priset består (2018) av 10 000 euro, en statyett och en kamera.[1]

Vid sidan av huvudtävlingen utdelas även priser i andra kategorier. Genom åren har dessa kategorier varierat och år 2018 var kategorierna miljö, allmänna nyheter, långa projekt, natur, människor, sport samt platsnyheter. I dessa kategorier kan såväl enskilda bilder som bildserier prisas.[2][3] Alla vinnande och nominerade bilder ställs sedan ut i en fotoutställning som under det följande året besöker 100 städer och 45 länder. Utställningen besöks varje år av runt 4 miljoner personer.[4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

År 1955 fick en grupp nederländska pressfotografer en idé om att omvandla den nationella fototävlingen the Zilveren Camera till en internationell tävling. Den första tävlingen hölls samma år i december och man beslutade då att det skulle bli en årlig tävling. Det första året deltog 42 fotografer från 11 länder i tävlingen och de skickade in 300 tävlingsbidrag. Det följande året fyrdubblades antalet tävlingsdeltagare och antalet nationaliteter dubblades. År 2017 deltog över 5000 fotografer från 125 länder i tävlingen och tillsammans skickade de in 95 000 fotografier.[3]

Vinnare av World Press Photo of the Year[redigera | redigera wikitext]

Vinnande bilder i huvudtävlingen.

År Fotograf Ämne
1955 Danmark Mogens von Haven Motorsport
1956 Tyskland Helmuth Pirath Återvända hem efter kriget
1957 USA Douglas Martin Segregation i USA
1958 Inget pris utdelat.
1959 Tjeckoslovakien Stanislav Tereba Fotboll
1960 Inget pris utdelat.
1961 Japan Yasushi Nagao Lönnmord
1962 Venezuela Héctor Rondón Lovera Uppror i Venezuela
1963 USA Malcolm Browne Förtrycket av buddhister i Vietnam
1964 Storbritannien Don McCullin Konflikten på Cypern
1965 Japan Kyōichi Sawada Vietnamkriget
1966 Japan Kyōichi Sawada Vietnamkriget
1967 Nederländerna Co Rentmeester Vietnamkriget
1968 USA Eddie Adams Vietnamkriget
1969 Tyskland Hanns-Jörg Anders Konflikten i Nordirland
1970 Inget pris utdelat.
1971 Inget pris utdelat.
1972 Tyskland Wolfgang Peter Geller Bankrånet i Saarbrücken
1973 Sydvietnam Huỳnh Công Út Vietnamkriget och Phan Thị Kim Phúc
1974 Chile Orlando Lagos Militärkuppen i Chile
1975 USA Ovie Carter Svälten i Sahel, Niger
1976 USA Stanley Forman Eldsvådan på Marlborough Street
1977 Frankrike Françoise Demulder Inbördeskriget i Libanon
1978 Sydafrika Leslie Hammond Apartheid
1979 Japan Sadayuki Mikami Narita International Airport
1980 USA David Burnett Röda khmerernas fall i Kambodja
1981 Storbritannien Mike Wells Svälten i Karamoja, Uganda
1982 Spanien Manuel Pérez Barriopedro Statskuppförsöket i Spanien
1983 USA Robin Moyer Inbördeskriget i Libanon
1984 Turkiet Mustafa Bozdemir Jordbävningen i Turkiet
1985 Indien Pablo Bartholomew Bhopalkatastrofen
1986 Frankrike Frank Fournier Omayra Sánchez
1987 USA/Israel Alon Reininger AIDS
1988 USA Anthony Suau Valet i Sydkorea
1989 USA David Turnley Jordbävningen i Armenien
1990 USA Charlie Cole Massakern på Himmelska fridens torg
1991 Frankrike Georges Merillon Konflikten i Kosovo
1992 USA David Turnley Kuwaitkriget
1993 USA James Nachtwey Svälten i Somalia
1994 Kanada Larry Towell Palestina
1995 USA James Nachtwey Folkmordet i Rwanda
1996 USA Lucian Perkins Första Tjetjenienkriget
1997 Italien Francesco Zizola Inbördeskriget i Angola
1998 Algeriet Hocine Inbördeskriget i Algeriet
1999 USA Dayna Smith Konflikten i Kosovo
2000 Danmark Claus Bjørn Larsen Kosovokriget
2001 USA Lara Jo Regan Invandringen till USA
2002 Danmark Erik Refner Flyktingkatastrofen i Afghanistan
2003 Armenien/USA Eric Grigorian Jordbävningen i Iran
2004 Frankrike Jean-Marc Bouju Irakkriget
2005 Indien Arko Datta Jordbävningen i Indiska oceanen
2006 Kanada Finbarr O'Reilly Hungersnöden i Niger
2007 USA Spencer Platt Inbördeskriget i Libanon
2008 Storbritannien Tim Hetherington Afghanistankriget
2009 USA Anthony Suau Subprime-krisen
2010 Italien Pietro Masturzo Presidentvalet i Iran
2011 Sydafrika Jodi Bieber Talibanernas behandling av kvinnor
2012 Spanien Samuel Aranda Jemenitiska revolutionen, Arabiska våren
2013 Sverige Paul Hansen Offer för Operation Pillar of Defense
2014 USA John Stanmeyer Afrikanska migranter
2015 Danmark Mads Nissen[5][6][7] HBTQ-rättigheter i Ryssland
2016 Australien Warren Richardson Migrationskrisen i Europa
2017 Turkiet Burhan Ozbilici Mordet på Andrej Karlov
2018 Venezuela Ronaldo Schemidt Krisen i Venezuela
2019 USA John Moore Donald Trumps immigrationspolitik
2020 Japan Yasuyoshi Chiba Statskuppen i Sudan
2021 Danmark Mads Nissen[8] Social distansering under Coronaviruspandemin
2022 Kanada Amber Bracken[9] Kamloops Indian Residential School
2023 Ukraina Evgeniy Maloletka[10] Rysslands invasion av Ukraina

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, World Press Photo of the Year, 14 maj 2020.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Photo Contest Prizes”. World Press Photo. Arkiverad från originalet den 3 juli 2017. https://web.archive.org/web/20170703153400/https://www.worldpressphoto.org/activities/photo-contest/prizes. Läst 5 februari 2018. 
  2. ^ ”Photo Contest Categories”. World Press Photo. Arkiverad från originalet den 22 december 2017. https://web.archive.org/web/20171222233828/https://www.worldpressphoto.org/activities/photo-contest/categories. Läst 5 februari 2018. 
  3. ^ [a b] ”History of the Photo Contest”. World Press Photo. Arkiverad från originalet den 25 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180225182344/https://www.worldpressphoto.org/activities/photo-contest/history. Läst 5 februari 2018. 
  4. ^ ”Exhibitions”. World Press Photo. https://www.worldpressphoto.org/exhibitions. Läst 5 februari 2018. 
  5. ^ "Mads Nissen’s Homophobia in Russia wins World Press Photo of the Year". British Journal of Photography, 12 februari 2015. Hämtdatum 8 maj 2017
  6. ^ "Intimate photograph of gay Russian couple wins World Press Photo of the Year 2014". The Independent, 12 februari 2015. Hämtdatum 8 maj 2017
  7. ^ "Photo of Loving Couple Wins World Press Photo Award". Time, 12 februari 2015. Hämtdatum 8 maj 2017
  8. ^ ”Mads Nissen vinner Årets bild i World Press Photo – igen”. Kamera & Bild. https://www.kamerabild.se/fototavling/mads-nissen-vinner-arets-bild-i-world-press-photo-igen. Läst 16 april 2021. 
  9. ^ Amber Bracken vinner Årets bild i World Press Photo 2022, Kamera & Bild 2022-04-07, läst 2022-04-17
  10. ^ Evgeniy Maloletka vinner Årets bild i World Press Photo 2023, Kamera & Bild 2023-04-20, läst 2023-04-21

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]