Xiongnu

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Xiongnu (匈奴; Xiōngnú) är ett nomadfolk som antas vara ett äldre turkfolk, med huvudområde i dagens Inre Mongoliet, som grovt räknat utgjorde ett orosmoln vid Kinas norra och nordvästra gräns från 300-talet f. Kr. och sexhundra år framåt. Även om det är långt ifrån bevisat identifieras xiongnu som hunnernas förfäder, ett folk som senare rörde sig från Centralasien till Europa. De få skriftliga källor som finns om xiongnu är nästan uteslutande kinesiska.

Ursprunget till ordet turk är okänt. Förmodligen finns det för första gången i skriftlig form i kinesiska krönikor från 500-talet f.Kr., där ett vilt folk som kallades Xiongnu nämns. I turkiska läroböcker sägs att detta ord är förknippat med styrka.[1]

Någon gång mellan åren 174 till 161 f.Kr. erövrades Yuezhiriket av Xiongnu och deras kungen dödad, vilket ledde till stora migrationer och bland annat till att det Grekisk-baktriska riket föll under normadstammarnas tryck.[2]

Under perioden De sexton kungadömena grundade Xiongnu flera riken såsom Han Zhao (304–329), Xia (407–431) och Norra Liang (398–439).[3] Tillsammans med Di, Xianbei, Jie och Qiang benämndes Xiongnu som en av Fem barbarer.[4][5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]