Yngvar (Ynglingaätten)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Yngvar, även Yngvar Harra och Ingvar den långe, av Ynglingaätten är en svensk sagokung omskriven av Snorre Sturlasson i Ynglingasagan.[1] Tillnamnet "harra" kan betyda "högrest" eller "den höge" som i "förträfflig".[2] Det kan också vara en feltolkning av ordet "hári", ungefär "gråhårig", som finns som benämning i Flatöboken. I det latinskspråkiga verket Historia Norvegiæ omnämns han "canutus" med liknande betydelse, men som i svensk text även misstagits som latinisering av namnet "Knut".[3] Hans existens anses inte historiskt belagd.

Han var enligt sagan son till kung Östen, vilken blev innebränd i bygden Lovund av den jylländske kungen Sölve Högnesson som sedan härskade i sveariket tills svearna dräpte honom. Yngvar efterträdde därpå Sölve. Han skall ha varit en stor krigare som ofta tvingades slåss mot daner och män från öster. Efter att ha slutit fred med danerna skall han ha vänt sig mot öster. En sommar var han i Estland, i landet innanför Ösel, och föll där när esterna samlat en så stor här att svearna inte kunde göra motstånd. Han efterträddes av sin son Bröt-Anund.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Iduna. En Skrift för den Nordiska Fornålderns Älskare. Nionde Häftet, 1822. Sida 342 i Projekt Runeberg
  2. ^ Sagotiden, sid 473 i Projekt Runeberg
  3. ^ Yngve i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
  4. ^ Snorre Sturlasson (1991). Nordiska kungasagor. 1, Från Ynglingasagan till Olav Tryggvasons saga. Stockholm: Fabel. sid. 56-58. Libris 1266026. ISBN 91-7842-122-5