Yolande av Dreux

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Yolande av Dreux
Sceau de Yolande d'Ecosse - Duchesse de Bretagne.png
Född1259 (cirka)[1]
Död2 augusti 1322[2] ​eller ​2 augusti 1330[3]
Medborgare iKungariket Skottland
SysselsättningPolitiker
MakeAlexander III av Skottland
(g. 1285–)[4]
Artur II av Bretagne
(g. 1294–)[4]
BarnJohan IV av Bretagne (f. 1294)
Beatrice of Brittany (f. 1295)
Jeanne de Dreux-Bretagne, Dame de Nogent-le-Rotrou (f. 1296)[5]
Alice of Brittany (f. 1298)
Blanche de Montfort (f. 1300)[5]
Marie de Montfort (f. 1302)[5]
FöräldrarRobert IV, Count of Dreux
Beatrice av Montfort-l'Amaury
Redigera Wikidata

Yolande av Dreux, född omkring 1263, död 2 augusti 1322, var genom sitt äktenskap med Alexander III drottning av Skottland 1285–1286,[6] och genom äktenskapet med Artur II hertiginna av Bretagne 1305–1312. Hon var regerande grevinna av Montfort-l'Amaury efter sin mor 1311–1322.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Hon var dotter till greve Robert IV av Dreux och grevinnan Beatrice av Montfort-l'Amaury. Hennes föräldrar var båda regerande franska vasaller.

Hennes far var ättling till kung Ludvig VI av Frankrike, och familjen hade goda kontakter inom den franska adeln. Genom sin släktskap till familjen Coucy var de även släkt med det skotska kungahuset. Yolande var styvdotter till Jean de Brienne, som var gift med Skottlands änkedrottning Marie de Coucy.

Drottning[redigera | redigera wikitext]

1284 förlorade kungen av Skottland, som var änkling, sin son och arvinge, och behövde gifta om sig för att avla en tronarvinge. Yolande rekommenderades till kungen av hans franska mor, och ansågs vara lämplig eftersom hon var släkt med det skotska kungahuset. Äktenskapet arrangerades i februari 1285, både för att förse Skottland med en arvinge och för att sluta en allians mellan Skottland och värdefulla franska kontakter för att försvara Skottlands oberoende mot England, och Yolande reste till Skottland i sällskap med sin bror Jean.

Giftermålet ägde rum i Skottland 15 oktober 1285 i närvaro av en stor mängd skotsk och fransk adel. Hon var drottning i endast fem månader, kortare än någon annan i skotsk historia, och är mest känd för krisen om tronföljden som inträffade på grund av hennes graviditet.

Kungen avled i mars 1286. Yolande flyttade då till Stirling Castle och lät offentliggöra att hon var gravid. Ett förmyndarråd av skotska stormän samlades i april vid Scone och svor att regera tills Yolandes barn var född: om hon födde en son skulle han bli kung så fort han föddes, men om hon födde en dotter eller inte födde ett levande barn, skulle tronen istället ärvas av kungens norska dotterdotter. [7] Representanter utsågs för att bevittna födseln.

Det finns ingen klar dokumenterad information om hur Yolandes graviditet slutade. Det enda som står klart är att inget levande barn föddes. En obekräftad tradition hävdar att barnet föddes dött 25 november 1286, men det är inte historiskt bekräftat. En annan uppgift påstår att Yolande inte var gravid utan hade försökt iscensätta ett bedrägeri och utge ett annat spädbarn för att vara hennes. Eftersom inget levande barn hade fötts utropades den döde kungens dotterdotter Margareta av Skottland till monark i sin frånvaro (Margareta var ett barn som bodde i Norge, och kom inte till Skottland förrän fyra år senare).

Yolande återvände till Frankrike vid okänd tidpunkt. Hon fick som änkedrottning änkeförläningar i Skottland och 1288 nämns hon som fortfarande i Skottland. 1290 avled barndrottningen Margareta av Skottland, vilket ledde till ett två år långt interregnum och tronföljdskrig när tretton skotska adelsmän gjorde anspråk på tronen, som slutade med engelsk ockupation. Det är oklart om Yolande fortfarande var kvar i Skottland 1290.

Hertiginna[redigera | redigera wikitext]

Yolande var tillbaka i Frankrike senast i maj 1294, när hon gifte om sig med den senare hertigen av Bretagne. Hon fick sex barn med sin andra make. Hennes make blev Bretagnes hertig 1305, vilket gjorde henne till hertiginna av Bretagne. När hennes make avled 1312 efterträddes han av sin son, Yolandes styvson.

År 1311, ett år innan hon blev änka, blev hon fransk vasall så som regerande grevinna av Montfort-l'Amaury efter sin mor. Hon regerade över sitt eget grevedömme i elva år. Ända sedan hon återvände till Frankrike hade hon i egenskap av änkedrottning fortsatt att sköta sina affärer i Skottland, och det noteras att hon så sent som samma år hon avled sände en riddare till Skottland för att sköta sina affärer där.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Charles Cawley, ”Comtes de Dreux (Capet) 1152—1355”, Medieval Lands : A prosopography of medieval European noble and royal families, läs onlineläs online, läst: 15 februari 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, genealogics.org person-ID: I00002881, omnämnd som: Yolande de Dreux, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Undiscovered Scotland, Undiscovered Scotland-ID: usbiography/d/yolandededreux.html, läst: 26 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] The Peerage person-ID: p10530.htm#i105294, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  6. ^ Marshall, Rosalind, Scottish Queens, 1034-1714
  7. ^ Scottish Queens, 1034–1714
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Företrädare:
Margareta av England
Drottning av Skottland
1285–1286
Efterträdare:
Elizabeth de Burgh
Företrädare:
Blanka av Navarra
Hertiginna av Bretagne
1305–1312
Efterträdare:
Isabella av Kastilien
Företrädare:
Beatrice
Greve av Montfort
1311–1322
Efterträdare:
Johan II av Bretagne