Zaniah

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Zaniah (η)
Virgo IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildJungfrun
Rektascension12t 19m 54,35783s[1]
Deklination00° 40′ 00,5095″[1]
Skenbar magnitud ()3,890[2]
Stjärntyp
SpektraltypA2 V[3]
U–B+0,055[2]
B–V+0,029[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+2,3[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -57,58[1] mas/år
Dek.: -25,19[1] mas/år
Parallax ()12,29 ± 0,45[1]
Avstånd265 ± 10  (81 ± 3 pc)
Absolut magnitud ()-0,66 [5]
Detaljer
Massa2,5039 ± 0,1246[6] M
Radie4,63[5] R
Temperatur9 333[7] K
Metallicitet+0,11[7]
Vinkelhastighet18[8]
Andra beteckningar
Zannakh, 15 Virginis, HR 4689, HD 107259, BD +00 2926, FK5 460, HIP 60129, SAO 138721, CCDM 12199-0040, WDS J12199-0040AB.[9]

Zaniah eller Eta Virginis ( η Virginis, förkortat Eta Vir, η Vir) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en multipelstjärna belägen i västra delen av stjärnbilden Jungfrun. Den har en skenbar magnitud på +3,89[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 12 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av 265 ljusår (81 parsek) från solen.

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Eta Virginis har det traditionella namnet Zaniah/z ə n aɪ . Ə/, härlett från det arabiska زاوية zāwiyah "hörnet", samma källa som Zavijava(Beta Virginis). År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[10] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Zaniah för denna stjärna den 12 september 2016 vilket nu är inskrivet i IAU:s Catalog of Star Names.[11]

I stjärnkatalogen i kalendern Al Achsasi Al Mouakket benämndes denna stjärna Thanih al Aoua, som översattes till latin som Secunda Latratoris, vilket betyder "den andra inroparen".[12] Zaniah, tillsammans med Beta Virginis (Zavijava), Gamma Virginis (Porrima), Delta Virginis (Auva) och Epsilon Virginis (Vindemiatrix), var Al'Awwā', "Inroparen".[13]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Zaniah är en blå underjättestjärna av typ A och av spektralklass A2 V.[3] Stjärnan har en massa som är 2,5 gånger större än solens och en radie som är 4,6 gånger solens radie. Den har en effektiv temperatur på 9  333[7] K.

Även om Zaniah kan ses som en enstaka stjärna, har ockultationer med månen visat att den är ett trippelstjärnigt system bestående av två stjärnor separerade med bara 0,6 AE, med ett avstånd på 91 parsek och med en tredje, något mer avlägsen stjärna. Det inre paret är en spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod på 72 dygn. Lutningen av denna bana bestämdes genom interferometerobservationer till 45,5°, vilket gjorde det möjligt att bestämma de individuella massorna av de två stjärnorna. Den primära stjärnan Eta Virginis Aa har en massa på ca 2,5 gånger solens massa, medan sekundären Eta Virginis Ab har 1,9 solmassor. Den svaga tertiära stjärnan, Eta Virginis B, kretsar kring den inre gruppen i en större omlopp med en period av 13,1 år. [6]

Eftersom Zaniah ligger nära ekliptikan kan den skymmas av månen och (mycket sällan) av planeter. Den 12 oktober 272 f.Kr. observerade den grekiske astronomen Timocharis en ockultation av stjärnan med Venus.[14][15] Den senaste ockultationen av en planet ägde rum den 27 september 1843, även då av Venus.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d] Cousins, A. W. J. (1984), "Standardization of Broadband Photometry of Equatorial Standards", South African Astronomical Observatory Circulars, 8: 59, Bibcode:1984SAAOC...8...59C>
  3. ^ [a b] Levato, O. H. (August 1972), "Rotational Velocities and Spectral Types of Some A-Type Stars", Publications of the Astronomical Society of the Pacific, 84 (500): 584, Bibcode:1972PASP...84..584L, doi:10.1086/129336
  4. ^ Wilson, Ralph Elmer (1953). General Catalogue of Stellar Radial Velocities. Washington: Carnegie Institution of Washington. Bibcode:1953GCRV..C......0W.
  5. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/zaniah. Hämtad 2017-08-14.
  6. ^ [a b] Behr, Bradford B.; et al. (July 2011), "Stellar Astrophysics with a Dispersed Fourier Transform Spectrograph. II. Orbits of Double-lined Spectroscopic Binaries", The Astronomical Journal, 142 (1): 6, Bibcode:2011AJ....142....6B, arXiv:1104.1447 Freely accessible, doi:10.1088/0004-6256/142/1/6
  7. ^ [a b c] Wolff, Sidney Carne (October 1967), "A Spectroscopic and Photometric Study of the AP Stars", Astrophysical Journal Supplement, 15: 21, Bibcode:1967ApJS...15...21W, doi:10.1086/190162
  8. ^ Royer, F.; Zorec, J.; Gómez, A. E. (February 2007), "Rotational velocities of A-type stars. III. Velocity distributions", Astronomy and Astrophysics, 463 (2): 671–682, Bibcode:2007A&A...463..671R, arXiv:astro-ph/0610785 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20065224
  9. ^ "eta Vir -- Spectroscopic binary", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-06
  10. ^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
  11. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  12. ^ Knobel, E. B. (June 1895). "Al Achsasi Al Mouakket, on a catalogue of stars in the Calendarium of Mohammad Al Achsasi Al Mouakket". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 55 (8): 429. Bibcode:1895MNRAS..55..429K. doi:10.1093/mnras/55.8.429.
  13. ^ Allen, R. H. (1963), Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.), New York: Dover Publications Inc, p. 469, ISBN 0-486-21079-0, hämtad 2010-12-12
  14. ^ Pedersen, Olaf (2010), Jones, Alexander, ed., A Survey of the Almagest: With Annotation and New Commentary by Alexander Jones, Sources and Studies in the History of Mathematics and Physical Sciences (2nd ed.), Springer, p. 411, ISBN 0-387-84825-8
  15. ^ Fomenko, A. T.; Vi︠a︡cheslavovich, Vladimir Kalashnikov; Nosovskiĭ, Gleb Vladimirovich (1993), Geometrical and statistical methods of analysis of star configurations: dating Ptolemy's Almagest, CRC Press, p. 215, ISBN 0-8493-4483-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]