Zeth Höglund

Från Wikipedia
Version från den 8 juli 2017 kl. 12.04 av Salgo60 (Diskussion | Bidrag) (SBL vidareläsning)
 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Man kan ju misstänka att "vidare läsning" i själva verket är källor, men vet gör vi inte. (2012-04)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Zeth Höglund
Zeth Höglund 1953
Född29 april 1884[1][2]
Örgryte församling[1][2]
Död13 augusti 1956[3][1][2] (72 år)
Västerleds församling[1][2]
BegravdSkogskyrkogården[4]
kartor
Medborgare iSverige[5]
Utbildad vidGöteborgs högskola[1]
SysselsättningTidningsman[1], översättare[1], författare[1], politiker[1][2], redaktör[2]
Befattning
Andrakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1915–1917)[1][2]
Andrakammarledamot, Stockholms kommuns valkrets (1929–1940)[1][2]
Finansborgarråd (1940–1950)
Politiskt parti
Socialdemokraterna (–)[2]
Socialdemokraterna (–)[2]
Socialdemokratiska vänstergruppen (–)[2]
Redigera Wikidata

Carl Zeth Konstantin "Zäta" Höglund, född 29 april 1884 i Göteborg, död 13 augusti 1956 i Stockholm,[6] var en svensk politiker (kommunist och socialdemokrat); han var riksdagsledamot (andra kammaren) 1915–1917 och 1929–1940, chefredaktör för Social-Demokraten 1936–1940 samt finansborgarråd i Stockholm 1940–1950.

Biografi

Höglund avlade studentexamen 1902, var anställd som journalist i Ny Tid 1904–1905, redaktör för Stormklockan 1908–1918, för Folkets dagblad Politiken 1919 och för Den nya Politiken 1924–1925 och var från 1931 ekonomichef för Socialdemokraten.[7]

År 1905 blev ett händelserikt år för den unge Höglund. Sommaren 1905 krävde Norge att få bli självständigt från Sverige. Till en början ville delar av det svenska politiska etablissemanget inte acceptera detta och förberedde sig att gå i krig mot Norge för att bevara unionen. Zeth Höglund skrev då manifestet Ned med vapnen! i vilket han fördömde vad han betecknade som borgarklassens krigsplaner och uppmanade soldaterna – den svenska arbetarklassungdomen – att vägra gå i krig. Indirekt förespråkade Höglund också att vapnen i stället borde riktas mot den svenska borgarklassen, det vill säga i en revolution. För sin skrift Ned med vapnen! dömdes Höglund till sex månaders fängelse i Malmö.

1909 valdes Höglund, i konkurrens med Per Albin Hansson, till ordförande i Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SDUF), och tillhörde partistyrelsen 1908-1911. Ungdomsförbundet präglades under denna tid alltmer av Höglunds kritiska inställning gentemot det socialdemokratiska partiet, sådan denna formades av Hjalmar Branting. Framför allt i försvarsfrågan drev Höglund en energisk opposition. Den under första världskriget från partiets ledning proklamerade borgfreden och samarbetet med liberalerna ansåg Höglund som taktiskt okloka.[7]

År 1916 dömdes Höglund i den så kallade förräderiprocessen åter till fängelse, än en gång för sin antimilitarism, nu i samband med en fredskongress i Stockholm. Straffet, tre års fängelse, senare mildrat till ett års fängelse avtjänades på Långholmens fängelse. Under tiden på Långholmens fängelse skrev han dikter som utgavs på Frams förlag 1917 under titeln Bläck och blod.

Höglund var den främsta av ledarna i partiets vänsterfalang som tillsammans med ungdomsförbundet lämnade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) 1917 och bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV) som skulle komma att bli Sveriges första kommunistiska parti, och medlem av Kommunistiska Internationalen för en tid. Höglund, en god vän till Lenin, var det nya partiets första partiledare 1917–1924. Höglund hyllade Lenin och Oktoberrevolutionen, men skulle senare fördöma stalinismen och den senare utvecklingen i Sovjetunionen (detta framgår tydligt exempelvis i hans ledare i Social-Demokraten i samband med offentliggörandet av Molotov-Ribbentroppakten).

Efter att ha uteslutits ur Sveriges kommunistiska parti (SKP) 1924 grundade Höglund ett eget kommunistparti. Han återvände dock 1926, efter Hjalmar Brantings död, till socialdemokraterna även om han fortfarande såg sig själv som kommunist, vilket var anledningen till att han aldrig fick någon ledande position inom SAP på riksplanet. Han var dock från 1930 ordförande i Stockholms arbetarekommun[7] och i Stockholms stad finansborgarråd 1940–1950.

Under det andra världskriget arbetade han öppet mot nazism och den kommunism Josef Stalin stod för. Han samarbetade med Ture Nerman och skrev för den antinazistiska tidningen Trots allt!.

Bland hans skrifter märks särskilt Det befästa fattighuset (1913, tillsammans med Hannes Sköld och Fredrik Ström) och Hjalmar Branting och hans livsgärning (1929). Han redigerade även Hjalmar Branting: Tal och skrifter i urval (1926–1929).[7]

Zeth Höglund ligger begraven på Skogskyrkogården i Stockholm utan gravsten.[8]

Bildgalleri

  • Zeth Höglund talar 1917.
    Zeth Höglund talar 1917.
  • Zeth Höglund som student 1902.
    Zeth Höglund som student 1902.

Bibliografi (urval)

  • Första kammaren: se där fienden (Socialdemokratiska ungdomsförbundet, 1905)
  • Socialismens historia i dess huvuddrag (1907-1908). 2., omarb. uppl. 1921
  • Socialdemokratien och försvaret: skall det militaristiska ofoget ordnas eller avskaffas? (Fram, 1913)
  • Bläck och blod: dikter (Fram, 1917)
  • Hjalmar Branting och hans livsgärning (Tiden, 1928-1929)
  • Svensk debatt: öppna brev och slutna krav (Holmström, 1939)
  • Häxnatt över Europa: tal till kristna och hedningar (Holmström, 1939)
  • Ve de svaga (Holmström, 1941)
  • Småvers (saml. & utg. av G.H., karikatyrerna av Ivar Starkenberg, barnteckningarna av Ruth Nyström) (1944)
  • Oneutrala tal (Trots allt!:s förlag, 1944)
  • Lyrik och lovtal (Bonnier, 1944)
  • Minnen i fackelsken (Tiden, 1951-1956)
Översättningar
  • Eduard David: Talaren och debattören (bearb. efter E. David av Z. Höglund) (Tiden, 1913)
  • Karl Marx och Friedrich Engels: Kommunistiska manifestet (Manifest der Kommunistischen Partei) (översättning Zeth Höglund) (Fram, 1919)
  • Friedrich Engels: Socialismens utveckling från utopi till vetenskap (Fram, 1920)

Källor

  • Nationalencyklopedin, band 9 (1992), s. 299
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 113

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] Svenskt biografiskt lexikon, C Zeth K Höglund, läst: 5 mars 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 1, 1985, s. 113, Höglund i Stockholm senare Äppelviken, C Zeth K, läst: 5 mars 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Хёглунд Цет”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  4. ^ Svenskagravar.se, Höglund, Karl Zeth Konstantin, läs online, läst: 22 april 2023.[källa från Wikidata]
  5. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), Хёглунд Цет, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  7. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 776-77 
  8. ^ Göran Åstrand: Här vilar berömda svenskar (Ordalaget, 1999), s. 64 ISBN 91-89086-02-3

Vidare läsning

  • Björlin, Lars (2012). ”Riksdagsmannen inför domstol”. Faror för staten av svåraste slag : politiska fångar på Långholmen 1880-1950 (Stockholm): sid. 154-167.  Libris 12731984
  • Gustafsson, Agne: Zeth Höglund i Svenskt biografiskt lexikon (1971-1973)
  • Humble, Sixten (1958). Svenska stadsförbundet 1908-1958. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. Libris 8206179 
  • Höglund, Zeth (1951-1956). Minnen i fackelsken. Stockholm: Tiden. Libris 464278 
  • Högström, Arne (2011). ”Ett rike av denna världen : Zeth Höglund som pacifistisk journalist, visionär poet, revolutionär agitator och socialdemokratiskt borgarråd”. Arbetarhistoria 2011(35):4(=140),: sid. 10-27: ill.. ISSN 0281-7446.  Libris 12073631
  • Nerman, Ture (1967). Akademikerna i arbetarrörelsen. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 125-129. Libris 8076906 
  • Ström, Fredrik (1944). Om Z. Höglund.. S. l. Libris 2259877 
  • Elsa Höglund: Bibliografi över skrifter utgivna av Zeth Höglund (1944)
  • Festskrift tillägnad Zeth Höglund: utgiven vid hans 60-årsdag 29 april 1944 (redigerad av Hjalmar Mehr) (1944)
  • Gunhild Höglund: Moskva tur och retur: en dramatisk period i Zeth Höglunds liv (Tiden, 1960)

Externa länkar

Företrädare:
Första ämbetsinnehavaren 		Sverges socialdemokratiska vänsterpartis partiledare (arbetsutskottets ordförande)
1917–1924 		Efterträdare:
Karl Kilbom
Företrädare:
Halvar Sundberg 		Finansborgarråd i Stockholms stad
1940–1950 		Efterträdare:
John Bergvall
Företrädare:
Axel Dahlström 		Ordförande för Svenska stadsförbundet
1948–1956 		Efterträdare:
Hjalmar Mehr
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Zeth_Höglund&oldid=40461144”