Zinkklorid

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Zinkklorid
Zinkklorid
Systematiskt namnZink(II)klorid
Kemisk formelZnCl2
Molmassa136,315 g/mol
UtseendeVita kristaller
CAS-nummer7646-85-7
SMILES[Zn+2].[Cl-].[Cl-]
Egenskaper
Densitet2,91 g/cm³
Löslighet (vatten)4320 g/l
Smältpunkt293 °C
Kokpunkt732 °C
Faror
Huvudfara
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
3
0
LD50350 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Zinkklorid är ett salt av zink och klor med formeln ZnCl2.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Zinkklorid är hygroskopiskt och uppträder i fyra olika, polymorfa kristallstrukturer. En snabbt nedkyld smälta av zinkklorid är däremot amorf. Det har ett, för ett salt, låg smältpunkt och är lättlösligt i vatten. Det har fyra hydrater; 1, 1½, 2½, 3 och 4.

När ammoniak leds genom en zinkkloridlösning bildas föreningen Zn(NH3)2Cl2 (zinkammoniumklorid). Det är ett salt där Zn(NH3)22+ är katjon och Cl är anjon.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Industriellt framställs zinkklorid genom att behandla zinkblände med saltsyra.

Eftersom zinkblände också innehåller järnsulfid (FeS), som omvandlas till järn(II)klorid, så behöver lösningen renas från järn. Det görs genom att järn(II)kloriden oxideras till järn(III)klorid av klorgas. Järn(III)klorid hydrolyseras sedan av vattnet till järn(III)oxid som fälls ut och saltsyra som kan återvinnas.

För laboratoriebruk är det dock enklare att tillverka zinkklorid direkt från metallisk zink och saltsyra.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]