Zoroastrism

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Zoroastrismen)
Hoppa till: navigering, sök
Farvahar (eller Foruhar), är en av de främsta symbolerna för zoroastrismen och anses föreställa en fravashi (skyddsande).

Zoroastrism (även mazdaism efter namnet på guden Ahura Mazda), är en av världens äldsta monolatriska religioner. I Indien kallas religionen parsism eftersom anhängarna kom från Persien (fornpersiska: Pârsa). Zoroastrierna själva kallar sin religion för behdini ("den goda religionen") eller mazdayasna ("Mazda-dyrkan").

Zoroastrismen var den dominerande religionen i Stor-Iran (den iranska världen) i mer än två årtusenden och har haft ett djupgående inflytande på judendom, kristendom och islam.

Till berömda zoroastrier i modern tid hör Zubin Mehta, Freddie Mercury och Ratan Tata.

Zarathustra[redigera | redigera wikitext]

Religion
Världreligionerna symboler

Zoroastrismens grundare heter Zarathustra Spitama (grekiska Zoroaster, därav det västerländska namnet på religionen). Enligt den tradition de flesta zoroastrier följer levde Zarathustra 6000 f.Kr, men moderna forskare anser i regel att han levde cirka 1200 f.Kr.[1]

Man vet inte exakt var Zarathustra föddes, men födelseplatsen antas vara någonstans öster om Kaspiska havet, i nuvarande Iran, Turkmenistan eller Uzbekistan. De enda bevarade uppgifterna om Zarathustra finns i den religiösa skriften Avesta, och där särskilt i de sjutton Gatha-sångerna som är betydligt äldre än det övriga innehållet. Vissa källor berättar att han verkade i staden Balkh i nuvarande Afghanistan.

När Zarathustra framträdde var polyteismen förhärskande i den gammaliranska religionen inom Stor-Iran. Zarathustra vände sig emot mångfalden av gudar, dit krigsguden Indra hörde, djuroffer och det omfattande rituella bruket av droger som haoma-saften. Vissa moderna forskare, såsom Jean Kellens, anser att Zarathustra inte alls avfärdade polyteismen utan sökte reformera denna i monolatrisk form.[2]

Zarathustra predikade en religion med Ahura Mazda (Den Visa Tanken) som högsta gudomlighet. Hans lära är inte moraliserande - den saknar till exempel budord - utan är djupt etisk och lyfter fram människans frihet, rättskänsla och aktiva deltagande i det fortsatta skapandet av världen. Bärande är principen om asha, som spelar samma centrala roll inom zoroastrismen som principen om karma gör inom hinduismen. Asha är både den vetenskapliga sanningen om hur tillvaron fungerar men även den bärande etiska principen i Zarathustras budskap. Att leva i enlighet med asha är det viktigaste för alla zoroastrier.

Enligt traditionen började Zarathustra som ung att få upplysningar av Ahura Mazda. Dessa gudomliga samtal, liksom Zarathustras svårigheter med att lära ut religionen, beskrivs i Gatha, en samling av poesi och sånger som utgör Zarathustras egna ord i den heliga skriften Avesta. Motståndet från den gammaliranska religionens prästerskap gjorde att Zarathustra valde att utvandra. Religionen fick bara spridas med fredliga medel. I nuvarande Afghanistan fann han till slut en adept i Vishtaspa, kungen av Baktrien. Zarathustras första lärjunge var Vishtaspas hustru Atossa (Hutaosa). Därefter började hans lära snabbt att få fler anhängare i östra delarna av Stor-Iran.

Gyllene regel[redigera | redigera wikitext]

Zoroastrismens grundprincip eller gyllene regel lyder: Humata, Hukhta, Huvareshta ("Goda tankar, goda ord, goda handlingar"). Denna trefaldiga princip som har sin grund i Gatha-sångerna utgör stommen i Zarathustras filosofi.

Etisk dualism[redigera | redigera wikitext]

Eldtempel i Yazd, Iran

Zoroastrismen är monolatrisk. Däremot finns en dualitet på individens nivå, vad forskare kallar en "etisk dualism" med ett motsatsförhållande mellan sanning och lögn, mellan gott och ont, mellan ljus och mörker. Underordnade Ahura Mazda finns två "andar": Spenta Mainyu och Angra Mainyu, den goda respektive den onda anden. Genom sitt tänkande, sina ord och sina handlingar väljer människan mellan dessa två motsatser. Centralt är orsakssambandet, det är ordningen mellan tanke, ord, handling som är avgörande. Zoroastrier tränas därför att identifiera sig med sina tankar, ord och handlingar snarare än att se dem som externa. Dualismen är strikt etisk, den zoroastriska världsuppfattningen är däremot monistisk och inte dualistisk som hos de abrahamitiska religionerna.

Heliga elden[redigera | redigera wikitext]

Vördnad för ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen. Elden betraktas som helig, gudomlig och okränkbar. När zoroastrismen hade etablerat sig hade också ett prästerskap vuxit fram för att beskydda den heliga elden, jorden och vattnet, för att avvärja onda andar och andra kultiska handlingar.

Kor, hästar, hundar och andra djur som var nyttiga för människan ansågs skapade av Ahura Mazda, medan ormar, rovdjur, myggor och andra onyttiga djur skapats av Angra Mainyu.

Eftersom eld, jord och vatten tillhör den goda, heliga och ljusa sfären fick inte de döda begravas eller brännas. Liken sågs som orena och sattes i stället ut till fåglarna i torn på höjder eller bergstoppar. Sådana torn (så kallade Tystnadens Torn] finns fortfarande kvar, dock begraver zoroasterna numera sina döda då den härskande religionen (islam) förbjuder denna form av "begravning" i Iran. Detta sker dock i speciella behållare som undviker direkt kontakt mellan liken och jorden under. Bland parserna i Mumbai förekommer det fortfarande att man lägger sina döda på taket av ett "tystnadens torn" så att gamarna kan äta liken. Det mest kända tystnadens torn i Mumbai, Doongerwadi, ligger på en höjd på den berömda halvön Malabar Hill.

Zarathustras inflytande[redigera | redigera wikitext]

Zoroastrismen var den dominerande religionen i Centralasien och Främre Asien, huvudsakligen dagens Iran, Afghanistan, Kaukasien, Tadzjikistan och norra Indien, under mer än 1 200 år.

Under det akemenidiska riket nådde Zarathustras tankar till Medelhavsområdet, där de sannolikt influerade filosoferna Herakleitos, Platon och Aristoteles. Det zoroastriska inflytandet fördjupades efter Alexander den stores erövringar av det akemenidiska riket år 333 f.Kr.

Kontakterna mellan perser och judar i Babylon och Jerusalem efter den akemenidiske Kyros den stores erövring av Babylon 539 f.Kr. medförde att persiska religiösa föreställningar om paradis och helvete och en dualistisk världsbild påverkade judendomen och inlemmades gnostiska tankegångar. När sedan kristendomen växte fram införlivades grekisk filosofi och zoroastriska begrepp och tankegångar, i modifierat skick, i denna religion, och senare även i islam.[1]

Heliga cypresser[redigera | redigera wikitext]

Cypresser anses heliga inom zoroastrismen eftersom Zarathustra enligt traditionen själv planterade en cypress i byn Kashmar i nordöstra Iran för att ära Vishtaspa. Denna cypress, som höggs ned på order av den abbasidiske kalifen Al-Mutawakkil, är berömd som Cypressen i Kashmar.[3]

Navjote-ceremoni - Mobeden vägleder barnet i att knyta det heliga kushti (snöret)

Före islamiska erövringen av Mellanöstern fanns flera heliga cypresser runtom i Iran och Afghanistan. Av dessa återstår bara en, Cypressen i Abarkuh, som är ca 25 meter hög och utgör ett viktigt pilgrimsmål för zoroastrier från hela världen.

Kvinnliga präster och konvertering[redigera | redigera wikitext]

Kvinnliga präster och konvertering till zoroastrismen är frågor som är kontroversiella bland zoroastrier. Medan det iranska zoroastriska samfundet och parser utanför Indien är positiva till kvinnliga präster och konverteringar till zoroastrismen motsätter sig de parsiska prästerna i Indien dessa fenomen.

Kvinnliga zoroastriska präster eller mobeder förekommer i Iran och i Kanada. 2013 utförde Mahshad Khosraviani navjote-riten i Toronto som första kvinnliga mobed i Kanada.[4]

Geografisk spridning[redigera | redigera wikitext]

Zoroastrismen var statsreligion i det persiska riket. När perserna antog islam650-talet flydde zoroastrierna, i synnerhet prästerskapet (mager eller magier), till Kina och Indien för att slippa det islamiska styret. I Indien har denna folkgrupp överlevt och finns kvar än idag. De kallas parser (d.v.s. perser) och lever till stor del i en isolerad och exklusiv del av Bombay. Om nutida zoroastrism i Bombay, se också parsism.

Zoroastrismen har sedan 1970-talet spritts från sina ursprungliga hemländer Iran och Indien till resten av världen, inklusive permanenta församlingar i USA, Kanada, Brasilien, Venezuela, Australien, Sydafrika, Singapore, Hongkong, Storbritannien, Tyskland, Skandinavien, Frankrike, Ryssland och Tadzjikistan. Sedan 2007 finns ett europeiskt zoroastriskt center i Paris.

Zoroastrismen hade 2010 cirka 2,6 miljoner anhängare, främst bosatta i Iran, Indien och USA.[5] Fram till omkring 2001-2002 uppskattades antalet återstående zoroastrier till maximalt drygt 200 000 personer, en uppgift som fortfarande förekommer på webbplatser och i uppslagsverks som inte uppdaterats. Efter 11 september-attackerna 2001 och de senare USA-ledda interventionerna i Irak, Afghanistan och Pakistan har det emellertid framkommit att avsevärt fler zoroastrier lever i Mellanöstern, men som till följd av århundraden av förtryck under muslimskt dominerade kulturer och stater valt att hålla en mycket låg profil. I Indien har de däremot åtnjutit full religionsfrihet.

Zoroastrismen i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Zoroastrismen i Sverige har knappt 1 500 anhängare, de flesta med iransk invandrarbakgrund, men även flera svenskfödda konvertiter. Ett zoroastriskt center i Sverige finns i Göteborg, under ledning av Kamran Jamshidi sedan 1980-talet. Jamshidi har genomgått prästutbildning i Iran och är Skandinaviens första mobed (zoroastrisk präst).

I Stockholm är flertalet zoroastrier organiserade i Stockholms zoroastriska förening som leds av den iranske dataingenjören Farshad Varahram.[6]

I juni 2012 öppnades det första zoroastriska eldtemplet i Sverige. Templet ligger beläget i Sollentuna norr om Stockholm och drivs av Kurdistans zarathustriska församling.[7][8]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Wibeck, Sören (2003) Religionernas historia, s. 278. Lund: Historiska media.
  2. ^ Hultgård, Anders (2014) Hur uppstod zoroastrismen? Nyare forskning kring en gammal fråga, Iran. 4 000 år av historia, konst, religion, litteratur och språk. Redaktörer Ashk Dahlén och Carina Jahani. Uppsala: Uppsala universitet.
  3. ^ Ashk Dahlén, * He addressed the Kayānian king: “I am a prophet!” – The Image of Zoroaster in the Dāstān-e Goshtāsp (Tale of Goshtāsp), Orientalia Suecana, vol. 60, Uppsala, 2011.
  4. ^ "Sedreh pooshi (navjote) Performed by a Female Mobedyar in Toronto", Parsi Zoroastrian News http://www.parsinews.net/sedreh-pooshi-by-female-mobedyar-in-toronto-canada/3922.html?fb_source=pubv1
  5. ^ Adherents.com: Major Religions of the World Ranked by Number of Adherents. (2010). (Sidan senast kontrollerad 2010-11-30).
  6. ^ "Vi väljer andra gudar", ICA-kuriren: http://www.icakuriren.se/Test-Rad/Konsument/Vi-valjer-andra-gudar/
  7. ^ "Nordens första zoroastriska tempel öppnar", Människor och tro, Sveriges Radio http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=5149373
  8. ^ Ashk Dahlén, "Sveriges första eldtempel öppnar sina portar", Religionsvetenskapliga kommentarer http://religionsvetenskapligakommentarer.blogspot.se/2012/07/sveriges-forsta-eldtempel-har-oppnat.html

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Svenska

  • Anders Hultgård, Hur uppstod zoroastrismen? Nyare forskning kring en gammal fråga, Iran. 4 000 år av historia, konst, religion, litteratur och språk, red. Ashk Dahlén och Carina Jahani. Uppsala: Uppsala universitet, 2014
  • Azar Mahloujian, Vi lyser som guld - ett reportage om zoroastrier i exil, Bokförlaget Atlas, 2006.
  • Michael Stausberg, Zarathustra och zoroastrismen, Nya Doxa, 2005.

Engelska

  • Boyce, Mary, A History of Zoroastrianism, Vol. 1, Leiden: Brill; 1996.
  • Boyce, Mary, A Persian Stronghold of Zoroastrianism. London: Oxford University Press, 1977.
  • Boyce, Mary, A History of Zoroastrianism, Vol. 2 (Handbuch der Orientalistik Series). Leiden: Brill. Repr. 1996.
  • Boyce, Mary, A History of Zoroastrianism: Vol. 3 (Handbuch der Orientalistik Series). With Frantz Grenet, Leiden: Brill, 1991.
  • Boyce, Mary,Zoroastrianism: Its Antiquity and Constant Vigour (Columbia Lectures on Iranian Studies, No 7). Cosa Mesa: Mazda, 1992.
  • Kulke, Eckehard. The Parsees in India: a minority as agent of social change. München: Weltforum-Verlag. ISBN 3-8039-0070-0 
  • Ervad Sheriarji Dadabhai Bharucha. A Brief sketch of the Zoroastrian Religion and Customs 
  • Dastur Khurshed S. Dabu. A Handbook on Information on Zoroastrianism 
  • Dastur Khurshed S. Dabu. Zarathustra an his Teachings : A Manual for Young Students 
  • Jivanji Jamshedji Modi. The Religious System of the Parsis 
  • R. P. Masani. The religion of the good life Zoroastrianism 
  • P. P. Balsara. Highlights of Parsi History 
  • Maneckji Nusservanji Dhalla (1994). History of Zoroastrianism (dritte Auflage, 525 p). Bombay: K. R. Cama, Oriental Institute 
  • Dr. Ervad Dr. Ramiyar Parvez Karanjia. Zoroastrian Religion & Ancient Iranian Art 
  • Adil F. Rangoonwalla (2004). Five Niyaeshes (341 p.) 
  • Aspandyar Sohrab Gotla. Guide to Zarthostrian Historical Places in Iran 
  • J. C. Tavadia (1999). The Zoroastrian Religion in the Avesta 
  • S. J. Bulsara (1999). The Laws of the Ancient Persians as found in the "Matikan E Hazar Datastan" or "The Digest of a Thousand Points of Law" 
  • M. N. Dhalla (2000). Zoroastrian Civilization 
  • Marazban J. Giara (2002). Global Directory of Zoroastrian Fire Temples (2. Auflage, 240 p, 1) 
  • D. F. Karaka. History of The Parsis including their manners, customs, religion and present position (350 p, illus.) 
  • Piloo Nanavatty (1999). The Gathas of Zarathushtra (73 p, (illus.)) 
  • Roshan Rivetna. The Legacy of Zarathushtra (96 p, (illus.)) 
  • Dr. Sir Jivanji J. Modi. The Religious Ceremonies and Customs of The Parsees (550 Seiten) 
  • Mani Kamerkar, Soonu Dhunjisha (2002). From the Iranian Plateau to the Shores of Gujarat (220 p) 
  • I.J.S. Taraporewala. The Religion of Zarathushtra (357 p) 
  • Jivanji Jamshedji Modi (2004). A Few Events in The Early History of the Parsis and Their Dates (114 p) 
  • Dr. Irach J. S.Taraporewala. Zoroastrian Daily Prayers (250 p) 
  • Adil F.Rangoonwalla (2003). Zoroastrian Etiquette (56 p) 
  • Rustom C Chothia (2002). Zoroastrian Religion Most Frequently Asked Questions (44 p) 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]