Stor blåklocka

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Campanula persicifolia)
Stor blåklocka

  • 1 Jordstammen och dess utlöpande grenar samt en stjälkbas och några luftskott
  • 2 Blomställning
  • 3 Befruktningsdelarna (sedan kronan borttagits), de avskurna foderbladen nederst, därovan de breda finhåriga, violettblå ståndarbaserna som täcker honungen, därefter de fem redan överblommade ståndarna och överst stift och märkena. Förstoring 3 ×
  • 4 Ett parti av fröhusväggen med en glugg för fröpridningen och dess lucka, uppslagen. Förstoring 7 ×
  • 5 Frö. Förstoring 15 ×
 
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAsterordningen
Asterales
FamiljKlockväxter
Campanulaceae
SläkteBlåklockssläktet
Campanula
ArtStor blåklocka
C. persicifolia
Vetenskapligt namn
§ Campanula persicifolia
AuktorL.

Stor blåklocka (Campanula persicifolia L.) är en flerårig ört i familjen klockväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Den stora blåklockan kan bli mellan 60 och 100 cm hög. Dess klockliknande, vanligen blå blommor, kan bli 3,5 centimeter långa och sitter i glesa klasar på upprätta stjälkar. Blomningen inträffar under högsommaren.

Stjälkarna är många och utgår från en krypande jordstam. Bladen är smala och lansettformade. Stor blåklocka saknar den bladrosett nära marken som finns hos släktingen liten blåklocka.

Pistillens märken kan bli över 1 cm långa.

Fröet har tre rum, och i vardera rummet finns en lucka som öppnar sig såsom på ett gångjärn och släpper ut fröet när det mognat.

Kromosomtal 2n = 16.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Stor blåklocka förekommer i Europa, österut till Turkiet och Uralbergen i Ryssland, utom i trakterna närmast Medelhavet, Island och Färöarna. Den finns även på några platser i västra Sibirien och Centralasien.

I Sverige är den allmän från Skåne och norrut till Uppland, men kan även sällsynt hittas hela vägen upp till Ångermanland.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Platser markerade med "o" avser adventivväxt, d v s lokaler där stor blåklocka förekommit tillfälligt.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Lövängar, sluttningar, skogsbryn och andra öppna platser.

Gynnas av lerig och gärna något kalkhaltig, näringsrik mark.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Stor blåklocka uppskattas för sitt dekorativa utseende och förekommer som odlad prydnadsväxt i trädgårdar. Den finns som odlad i många olika former, till exempel med vita eller dubbla blommor. Blåklockorna odlades förr vid klostren. Rötter och blad åts i sallader och stuvningar och av bladsaften bereddes ett blått bläck. Tillsatte man alun blev det grönt[1]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

  • Släktnamnet härleds från latin campana = klocka.
  • Artepitet härleds från latin persicum = persika och folium = blad. Persicifolia ska sålunda tolkas som persikobladig med syftning på att utseendet på stor blåklockas blad liknar persikoblad.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt  Förklaring 

Stoore klockor
Storklocka
Syssla Kalmar län
Björnbjälla Svenskfinland Bjälla = Bjällra
Prästklocka

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 272).

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ljungqvist, Kerstin (2006). Nyttans växter. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]