Parian
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Parian (engelska: Parian ware) är ett porslinsmaterial som används för tillverkning av mindre skulpturer, vanligen vitt. Det är inte glaserat och innehåller stor andel fältspat. Materialet bränns vid ca 1 200 °C, vilket ger en vit, matt yta, liknande något mellan gips och marmor.
Massan kallas även biskviporslin (biscuit) och tillverades vid Sèvres från 1750-talet. Namnet Parian kommer från den brittiska Copelandfabriken som 1844 tog upp produktion av biskviporslin och efter sin likhet med marmor från den grekiska ön Paros kom att kalla massan Parian.[1][2]
I Sverige tog Gustavsbergs porslinfabrik upp tillverkningen 1861.[2] Gustavsbergs massa var starkt fältspatshaltig med lika delar kaolin, svensk fältspat och Cornwall stone. 1862–1863 började även Rörstrands porslinsfabrik att tillverka Parian. Vid Rörstrand upphörde tillverkningen 1925, vid Gustavsberg 1931.[1] Stig Lindberg tog upp pariantillverkning 1977 med kollektionen Figurin där han återbesökte sina figurinmodeller från 1940-talet, samt skapade några nya former. Serien göts i 500 exemplar per modell och var tänkt som en exklusiv presentprodukt, men blev ingen framgång. Osålda Figurin-föremål realiserades senare ut.[3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Svenskt porslin: Fajans, porslin och flintgods 1700–1900, Helena Dahlbäck Lutteman sid. 149–152
- ^ [a b] Håkan Josephson, red (2003). Nordstedts Uppslagsbok. Textredaktion Hernborg, Axelsson, Thiel, Axelsson, Paabo, Sandström, Tham. Bildredaktion Borgström, Lundstedt. Produktion Borglund, Kuick, Sandberg, Uddling.. sid. 963. ISBN 91-518-4255-6
- ^ Eklund, Petter; Bengt Nyström (redaktör) (2015). Keramik och porslin i Sverige genom 7000 år. Carlssons. ISBN 978 91 7331 731 3