Specialiseringstjänstgöring

Från Wikipedia

Specialiseringstjänstgöring (ST) är i Sverige en av Socialstyrelsen reglerad utbildning som legitimerade läkare och legitimerade tandläkare kan genomgå för att bli specialistkompetenta[1] inom ett visst medicinskt område. Efter fullgjord specialiseringstjänstgöring är det möjligt att ansöka om specialistbevis, vilket utfärdas av Socialstyrelsen. Därefter kallas läkaren för specialistläkare och tandläkaren för specialisttandläkare.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Legitimation erhålls för läkare efter fullgjord läkarutbildning samt allmäntjänstgöring och AT-prov. Sedan 2021 läses läkarutbildningen under sex år och mynnar ut i läkarlegitimation i samband med avlagd examen. I och med denna förändring kräver specialiseringstjänstgöring istället en inledande bastjänstgöring (BT) innan specialisering. De allra flesta läkare genomgår specialiseringsutbildning. En specialiseringstjänstgöring omfattar vanligen minst fem års heltidsarbete, under vilka ST-läkaren arbetar inom såväl sitt huvudområde som angränsande områden. Arbetet inom angränsande områden kallas sidoutbildning (tidigare "randutbildning" eller "randning"/"att randa sig").

Tandläkare erhåller legitimation efter avslutad grundutbildning. Endast cirka 10% väljer att genomgå specialistutbildning. Specialiseringstjänstgöringen pågår för tandläkare i minst tre år efter grundutbildningen. Ett ytterligare krav är att tandläkaren måste ha arbetat kliniskt i minst två år innan det är möjligt att påbörja en specialistutbildning.

Specialistexamen[redigera | redigera wikitext]

Efter internationellt mönster har det blivit allt vanligare med en frivillig specialistexamen för läkarna som är ett kunskapsprov som utförs mot slutet av specialiseringstjänstgöringen. För tandläkarna är specialistexamen obligatorisk för att få ut specialistbeviset från Socialstyrelsen.

Överläkare och övertandläkare[redigera | redigera wikitext]

Överläkare och övertandläkare är yrkestitlar för specialistläkare och specialisttandläkare med medicinskt ledningsansvar inom svensk sjukvård.

Specialiteter[redigera | redigera wikitext]

Det finns ett stort antal olika specialiteter för läkare.[2]

Barn- och ungdomsmedicinska specialiteter[redigera | redigera wikitext]

  • Barn- och ungdomsmedicin
    • Barn- och ungdomsallergologi
    • Barn- och ungdomshematologi och onkologi
    • Barn- och ungdomskardiologi
    • Barn- och ungdomsneurologi med habilitering
    • Neonatologi

Bild- och funktionsmedicinska specialiteter[redigera | redigera wikitext]

Enskilda basspecialiteter[redigera | redigera wikitext]

Tilläggsspecialitet[redigera | redigera wikitext]

Invärtesmedicinska specialiteter[redigera | redigera wikitext]

Kirurgiska specialiteter[redigera | redigera wikitext]

Laboratoriemedicinska specialiteter[redigera | redigera wikitext]

Neurologiska specialiteter[redigera | redigera wikitext]

Psykiatriska specialiteter[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]