Romain Gary
| Romain Gary | |
 | |
| Född | Roman Kacew 21 maj 1914[1][2] Vilnius |
|---|---|
| Död | 2 december 1980[3][4][5] (66 år) Paris sjunde arrondissement[6], Frankrike |
| Andra namn | Fosco Sinibaldi[7], Shatan Bogat[7], Émile Ajar[7], Romain Gary, Lucien Brulard[7] och René Deville[7] |
| Medborgare i | Frankrike, Kejsardömet Ryssland, Polen och Litauen |
| Utbildad vid | lycée Masséna juridiska fakulteten vid Aix-Marseille-universitetet, École de l'Air, juridiska fakulteten i Paris, Université Paul Cézanne Aix-Marseille III  |
| Sysselsättning | Filmregissör[8], pilot, författare[8], översättare, manusförfattare, diplomat[8], Français libre |
| Noterbara verk | Löfte i gryningen |
| Maka | Lesley Blanch (g. 1944–1961)[9] Jean Seberg (g. 1962–1970)[9] Leïla Chellabi (g. 1978–1980) |
| Barn | Alexandre Diego Gary (f. 1962)[9] |
| Föräldrar | Arie Leib Kacew Mina Owczyńska |
| Utmärkelser | |
| Goncourtpriset (1956)[10] | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Romain Gary, egentligen Romain Kacew, ursprungligen Roman Kacew, född 21 maj (8 maj enl. g.s.) 1914 i Wilno (nuvarande Vilnius) i västra Kejsardömet Ryssland (i nuvarande Litauen), död 2 december 1980 i Paris (självmord), var en fransk författare, diplomat och filmregissör. Han var 1944-1961 gift med romanförfattaren Lesley Blanch. 1963–1970 var han gift med skådespelaren Jean Seberg[11], och de fick tillsammans sonen Alexandre Diego Gary. Han skrev även böcker under pseudonymen Émile Ajar.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Gary var son till pälshandlaren Arie Leib Kacew och hans hustru Mina. Hans far övergav dock sin fru och son för en annan kvinna. Gary brukade påstå att hans egentliga far var någon annan, exempelvis en rysk filmidol.
År 1928 flyttade Mina Kacew och hennes son till Frankrike, där modern försörjde dem som pensionatsföreståndare i Nice. Hon hade stora drömmar för sin son, till exempel att han skulle bli en berömd författare och kvinnotjusare och sonen infriade dessa drömmar. I den självbiografiska romanen Löfte i gryningen (på svenska 1962) berättar han om en kärleksaffär med den svenska studentskan Birgitta, och hur han 1938 hamnar på Björkö i Roslagen. Som 19-åring fick han sina första noveller publicerade i en fransk tidning. Han avlade också juridisk examen. När Frankrike ockuperades av Tyskland gick han in i motståndsrörelsen och blev pilot. Vid krigsslutet dekorerades han med Legion d'Honneur för sina luftstridsinsatser i Nordafrika. Skildringar från kriget finns bland annat i Löfte i gryningen. Efter kriget blev han diplomat och var bland annat generalkonsul i Los Angeles 1956–60.
Han är den ende som tilldelats det prestigefyllda franska litteraturpriset Prix Goncourt två gånger (det är egentligen inte tillåtet). 1956 fick han priset för Himlens rötter[11] och 1975 för Med livet framför sig under pseudonymen Émile Ajar. När det föreslogs att Gary kanske var mannen bakom denna pseudonym, sades det att det inte kan stämma; Gary var inte kapabel till sådana storverk.
I sin bok Émile Ajars liv och död skriver Gary: ”Jag ville börja om på nytt, leva om mitt liv; att vara en annan var mitt livs stora frestelse. Jag var trött på mig själv.” Alltså beslöt han sig för att ge ut den komiska berättelsen Gros Câlin under pseudonym. En vän till honom skickade manuset från Brasilien till det förnäma förlaget Gallimard. De gav inte ut boken men rekommenderade det till ett annat förlag. Romanen blev en succé, både kritiker- och försäljningsmässigt. Alla spekulerade vem den okände Émile Ajar var. Gary skrev ”Man kan föreställa sig min oerhörda glädje. Den ljuvaste jag erfarit i hela mitt författarliv. … Jag fick som åskådare bevittna mitt andra liv.”
Efter att Émile Ajar vunnit Goncourtpriset uppdagades hemligheten. ”Då upphörde den mytologiska gestalt, som jag varit så angelägen om, att existera.”
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
Som Romain Gary[redigera | redigera wikitext]
- Éducation européenne (1945, "Europeisk uppfostran", översättning Karin Alin, Tiden, 1946)
- Le grand vestiaire (1949, "Vanderputte och jag", översättning Svenning Lodquist, Norlin, 1949)
- Les racines du ciel (1956, "Himlens rötter", översättning Gun R. och Nils A. Bengtsson, Bonnier, 1957)
- La promesse de l'aube (1960, "Löfte i gryningen", översättning Gun R. och Nils A. Bengtsson, Bonnier, 1962)
- Lady L (1963, "Lady L", översättning Birgitta Hammar, Bonnier, 1959)
- The ski bum (1965, "Skidfantasten", översättning Gun R. och Nils A. Bengtsson, Bonnier, 1966)
- Le mangeur d'etoiles (1966, "Talangscouten", översättning Gun R. och Nils A. Bengtsson, Bonnier, 1963)
- Les cerfs-volants (1980, "Pappersdrakar", översättning Katja Waldén, Bromberg, 1981)
- Vie et mort d'Émile Ajar (1981, postumt, "Émile Ajars liv och död", översättning Katja Waldén, Bromberg, 1981)
Under pseudonymen Émile Ajar[redigera | redigera wikitext]
- La vie devant soi (1975, "Med livet framför sej", översättning Bengt Söderbergh, Norstedt, 1977)
- L'angoisse du roi Salomon (1979, "Kung Salomos ångest", översättning Malou Höjer, Norstedt, 1980)
- Gros-Câlin (1974 & 2012, "Storkram"[12], översättning, förord och efterskrift Roger Fjellström, OrdStröm, 2018)
Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- 1971 – Kill! (manus och regi)
- 1962 – Den längsta dagen (manus)
- 1958 – Himlens rötter (manus)
Litteratur om Romain Gary[redigera | redigera wikitext]
- Myriam Anissimov: Romain Gary, le caméléon, 2004
- Lesley Blanch: Romain, un regard particulier; traduit de l'anglais par Jean Lambert. Arles: Actes Sud, 1998
- Ariane Chemin: Mariage en douce. Gary et Seberg, 2016
- Paul Pavlowitch, L'homme que l'on croyait,1981
- Anne-Charlotte Östman, Dr.-avhandling: L'Utopie et l'ironie. Étude sur Gros-Câlin et sa place dans d'oeuvre de Romain Gary,1994
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Internet Broadway Database, Romain Gary, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Proleksis enciklopedija, Romain Gary.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Romain Gary, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Romain Gary, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ The Rise and Fall of Pseudonyms (på engelska), The New York Times, 26 juni 2011, läs online, läst: 15 mars 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Das Leben als Akt der Verzweiflung (på tyska), 4 september 2011, Alexander Schuller, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.academiegoncourt.com .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] ”Romain Gary - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/romain-gary. Läst 4 april 2020. [inloggning kan krävas]
- ^ Romain., Gary,. Storkram.. ISBN 9789186198527. OCLC 1027592254. https://www.worldcat.org/oclc/1027592254. Läst 9 februari 2019
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Romain Gary (franska)
- Roger Fjellström, På liv och död & andra omständigheter: Garys svedda barndom
- Ida Westin, SvD: Scener ur ett liv som pytonorm
- Jan Henrik Swahn, Dixikon: Skinnömsningens vokabulär eller en hisskärlek i nio våningar
- Jackie Jakubowski, DN: Att få vara en annan
- Romain Gary på Internet Movie Database (engelska) (engelska)
|