Étang de Thau

Étang de Thau eller Bassin de Thau är den största lagunen i den sydfranska regionen Occitanien. Dess yta är ungefär 7 500 hektar och dess medeldjup är cirka 5 m (djupaste punkt 32 m). Storleken och djupet, som är unik för regionen, har sin förklaring i områdets geomorfologi; det är antiklinalen i en bergsveckning vars synklinal är berget Gardiole i nordost. Étang de Thau ansluter till Medelhavet i Marseillan och Sète.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Étang de Thau är åtskild från Medelhavet av en smal sträng sand ("listel") som sammanbinder den utslocknade vulkanen i Agde och kullen i Sète (Mont Saint-Clair). Den sträcker sig österut via Étang des Eaux-Blanches, som idag är partiellt fylld. I väster finns träskmarkerna i Bagnas, som tillhör Conservatoire du littoral och utgör ett fågelskyddsområde. På en plats som kallas Les Onglous utmynnar Canal du Midi i Étang de Thau som i sin tur mynnar ut i Medelhavet. Via Canal du Rhône à Sète är den även sammanbunden med Rhône.

Det årliga vattentillflödet är ungefär 340 miljoner m³. Tillflöden är:

regnvatten: 48 miljoner m³/år ;
ett antal bäckar (Véne, Aygues Vagues, Joncas, etc): 30 miljoner m³/år; detta vatten medför blandade föroreningar;
vatten från underjordiska källor vid Bise utanför Balaruc-les-Bains : 9 miljoner m³/år;
vatten från Medelhavet via öppningar vid Pisse-Saumes och Quinzaine i Marseillan-Plage samt kanaler i Sète: mellan 0,75 och 3,7 miljoner m³/dag. Tidvattnet i Medelhavet är svagt men påverkar något, likaså vinden - vid nordlig vind sjunker vattennivån och vid sydlig stiger den.

Vattentemperaturern varierar mellan +7 °C och +24 °C, och salthalten varierar med årstiderna (mindre från februari till juni, mer från juli till januari). Vattnet är väl syresatt.

Administrativt delas Étang de Thau mellan sju kommuner - Sète, Frontignan, Balaruc-les-Bains, Balaruc-le-Vieux, Bouzigues, Loupian, Mèze och Marseillan .