Öronmussling

Från Wikipedia
Den här artikeln handlar om svamparten som lokalt kallas svinöron och grisöra. För svin, se Tamsvin. För grisens öra, se Grishuvud.
Öronmussling
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningAgaricales
FamiljTricholomataceae
SläktePleurocybella
ArtÖronmussling
P. porrigens
Vetenskapligt namn
§ Pleurocybella porrigens
Synonymer
Nothopanus porrigens (Pers.) Singer 1973[1]
Pleurotellus porrigens (Pers.) Kühner & Romagn. 1953[2]
Pleurotus albolanatus Peck 1918[3]
Dendrosarcus porrigens (Pers.) Kuntze 1898[4]
Phyllotus porrigens (Pers.) P. Karst. 1879[5]
Pleurotus porrigens (Pers.) P. Kumm. 1871[6]
Agaricus porrigens Pers. 1796[7]
Agaricus porrigens var. porrigens Pers. 1796[7]

Den mykologiska karaktären hos Öronmussling:


hymenium:
skivor


hatt:
förskjuten


skivtyp:
nedlöpande


ätlighet:
Svagt giftig



varning


fot:
inte tillämpbart


sporavtryck:
vitt


ekologi:
saprofyt

Öronmussling (Pleurocybella porrigens) är en svampart i ordningen skivlingar. I Sverige förekommer den främst i de sydvästra delarna av landet. Fruktkropparna syns på hösten, helst på barrträdsstubbar.

Den är i flera länder en uppskattad matsvamp, bland annat i Japan. Dödsfall har dock förekommit i Japan, där den misstänks ha slagit ut njurfunktionen hos äldre, känsliga personer med dålig njurfunktion. Den rekommenderades därför under en period inte som matsvamp i Sverige. Öronmussling är Bohusläns landskapssvamp.

Öronmussling kallas också lokalt för svinöra,[8] grisöra eller baconsvamp.[9]

Beskrivning och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Öronmusslingen är en vedlevande svamp och fruktkroppen uppträder under hösten på murkna barrträdsstubbar, ofta i täta grupper. Fruktkropparna är som hos andra musslingar närmast musselformade, eller som svampens namn antyder något öronformade. Hatten är tunn och slät på ovansidan och blir normalt 3 till 10 centimeter bred. Svampen har nästan ingen fot eller saknar fot. Skivorna är tätt sittande och utgår radiärt från basen. Hela fruktkroppen är vit till gräddvit i färgen.

I Sverige förekommer den främst i de sydvästra delarna av landet, upp till Värmland.

Matvärde[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt har öronmusslingen betraktats som god matsvamp. Efter ett par uppmärksammade förgiftningsfall i Japan avråddes man under en period från att äta den, i synnerhet för människor med njurproblem.[10] Nya svampboken har tagit bort sin avrådan, eftersom inga fler indikering om giftighet kommit och den, särskilt i Japan, är en vanlig matsvamp. Svampen innehåller D-vitaminliknande ämnen[11] och har misstänkts vara giftig[12][13] för den som har nedsatt njurfunktion.[10][14] Det finns även indikationer på att svampen innehåller exempelvis cancerogena ämnen.[15] I vissa länder är den högt skattad, och i Japan används den i misosoppa.[16][14]

Förväxlingsrisk[redigera | redigera wikitext]

Öronmusslingen har misstänkts kunnat förväxlas med Trogia venenata.[17] Denna giftiga svamp växer i Kina och har orsakat flera hundra dödsfall.[18]

Landskapssvamp[redigera | redigera wikitext]

Öronmusslingen är sedan 1999 Bohusläns landskapssvamp.[8][9][19]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Singer (1973) , In: Beih. Sydowia 7:19
  2. ^ Kühner & Romagn. (1953) , In: Fl. Analyt. Champ. Supér. (Paris):74
  3. ^ Kauffman (1918) , In: Publications Mich. geol. biol. Surv., Biol. Ser. 5 26:672
  4. ^ Kuntze (1898) , In: Revis. gen. pl. (Leipzig) 3(2):464
  5. ^ P.A. Karsten (1879) , In: Bidr. Känn. Finl. Nat. Folk 32:92
  6. ^ P. Kumm. (1871) , In: Führ. Pilzk. (Zwickau):104
  7. ^ [a b] Pers. (1796) , In: Observ. mycol. (Lipsiae) 1:54
  8. ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: Svin
  9. ^ [a b] "Bohusläns Landskapssymboler". Utgangspunkten.se. Läst 21 oktober 2013.
  10. ^ [a b] Mattias Andersson (7 mars 2005). ”Öronmussling på svarta listan”. Svensk mykologisk tidskrift, volym 26 nummer 1 2005. Sveriges mykologisk förening. http://www.svampar.se/smf/smt/SMT_2005_1.pdf. Läst 20 september 2014. 
  11. ^ Mattias Andersson (7 mars 2007). ”Svamp och D-vitamin – en solskenshistoria”. Svensk mykologisk tidskrift, 28 (3): 70-76, 2007. Sveriges mykologisk förening. http://www.svampar.se/smf/smt/SMT_2007_3.pdf. Läst 20 september 2014. 
  12. ^ ”Öronmusslingen blev giftig”. Matsvamp.se. 7 mars 2009. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100812174721/http://www.matsvamp.se/oronmusslingen-blev-giftig/. Läst 20 september 2014. 
  13. ^ Håkan Abrahamson (30 november 2004). ”17 döda när matsvamp blev giftig”. NyTeknik. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304203525/http://www.nyteknik.se/popular_teknik/kaianders/article33405.ece. Läst 20 september 2014. 
  14. ^ [a b] ”Öronmussling – en god matsvamp!”. Svampfoten.nu. Arkiverad från originalet den 22 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150222112916/http://svampfoten.nu/news.htm. Läst 20 september 2014. 
  15. ^ Hasegawa, Tatsuya and Ishibashi, Mayumi and Takata, Takanobu and Takano, Fumihide and Ohta, Tomihisa (2007). ”Cytotoxic fatty acid from Pleurocybella porrigens”. Chemical and Pharmaceutical Bulletin (The Pharmaceutical Society of Japan) 55 (12): sid. 1748-1749. https://www.jstage.jst.go.jp/article/cpb/55/12/55_12_1748/_pdf. Läst 20 augusti 2017. 
  16. ^ "KPMS Mushroom of the Month for December 2010". Arkiverad 21 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Kitsapmushrooms.org. Läst 21 oktober 2013. (engelska)
  17. ^ ”Öronmusslingen och misstänkta dödsfall”. Svampnyheter. Svampkonsulenternas riksförbund. 11 september 2012. http://www.svampkonsulent.se/index.php?id=321. Läst 20 september 2014. 
  18. ^ Simon Hadlington (3 februari 2012). ”Toxic mushroom behind Chinese deaths unmasked”. Royal society of chemistry. http://www.rsc.org/chemistryworld/News/2012/February/toxic-China-mushroom-compounds-discovered-Trogia.asp. Läst 20 september 2014. 
  19. ^ ”Landskapssymboler”. Länsstyrelsen, Västra Götalands län. Arkiverad från originalet den 28 april 2014. https://web.archive.org/web/20140428221459/http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/Sv/om-lansstyrelsen/om-lanet/Pages/Landskapssymboler.aspx#. Läst 20 september 2014. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Nylén, Bo. Svampar i Norden och Europa, 2000.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]