Rambergsvallen

Rambergsvallen
Rambergsvallens huvudentré.
PlaceringSverige Göteborg, Sverige
Närmaste hållplatsRambergsvallen
Kapacitet7000
ÄgareGöteborgs kommun
UnderlagGräs
HemmalagBK Häcken
Datum
Invigd1935
Riven2014

Rambergsvallen (uttalas Rammbergsvallen där förleden ”ram” - ramn - är ett äldre ord för fågeln korp, vilket uttalades med kort a)[1], var en fotbolls- och friidrottsanläggning i stadsdelen Rambergsstaden[2], på Hisingen i Göteborg. Publikkapaciteten var 7 000 personer (5 000 personer år 1956[3]), men publikrekordet på arenan var 8 379 personer.[4] Rambergsvallen var BK Häckens hemmaplan i fotboll för herrar. Under 2014 revs arenan för att ersättas av en nybyggd arena på samma plats, Bravida Arena, som färdigställdes och invigdes under 2015.

Anläggningen uppfördes som statskommunalt reservarbete och invigdes den 18 augusti 1935.[5] Sitt slutliga utseende fick vallen efter nybyggnad av norra läktaren 1979 och huvudläktaren 1983.[6]

Fotboll[redigera | redigera wikitext]

Rambergsvallen användes för allsvensk fotboll av BK Häcken. Laget spelade dock på dispens från Svenska Fotbollförbundet för att arenan inte höll allsvensk standard enligt förbundets regler. BK Häcken hyrde anläggningen vid match. Intäkterna till Idrotts- och föreningsförvaltningen för anläggningen var reglerad i kommunens beslut om taxor för uthyrning. Anläggningen användes även i viss utsträckning av andra fotbollsklubbar på Hisingen.[6]

Friidrott[redigera | redigera wikitext]

Utöver fotbollen användes Rambergsvallen för friidrott med IF Kville som huvudsaklig brukare samt av närliggande skolor vid exempelvis idrottsdagar. Rambergsvallen var även bas för Idrotts- och föreningsförvaltningens övriga anläggningar på Hisingen med garage, förråd och personalutrymmen. Driftmässigt hängde anläggningen ihop med Rambergsrinken (ishall)[7] och Lundbybadet. Verksamheten på anläggningen bestod mot slutet till ca 90 % av uthyrning till skolorna för deras friidrott. Därutöver fanns viss friidrottsverksamhet men den kom alltmer att koncentreras till Björlandahallen.[6]

Nybyggnation[redigera | redigera wikitext]

Göteborgs kommun beslutade i början av 2014 att ersätta Rambergsvallen med en modern arena. Målet var att skapa en funktionell, modern arena med plats för 7000 åskådare, vilket uppfyller Svenska Fotbollförbundets krav för en allsvensk arena. Rambergsvallen fick inte användas i Allsvenskan 2014 på grund av att den inte uppfyllde de nya kraven. Häcken spelade därför 2014 och halva 2015 på Gamla Ullevi. Sommaren 2015 blev den helt nybyggda arenan Bravida Arena klar. Även denna arena ägs av kommunen via fastighetsbolaget Higab.

Panoramabild[redigera | redigera wikitext]

Panorama från den norra läktaren.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Uttal av Ramberget! | Ett Hisingspars äventyr”. http://zingo.eu/uttal-av-ramberget/. Läst 6 augusti 2019. 
  2. ^ Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7 (inb.) , s. 236
  3. ^ Stor-Göteborg, AB Bokförmedlingen, Göteborg 1957, s. 204
  4. ^ ”Rambergsvallen”. bkhacken.se. Arkiverad från originalet den 27 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120527222928/http://www.bkhacken.se/om-bk-hacken/rambergsvallen/. Läst 5 maj 2012. 
  5. ^ Göteborgs kommunalkalender 1951, red. Werner Göransson, utgiven av Göteborgs stads statistiska byrå, Wezäta, Göteborg 1951 s. 250
  6. ^ [a b c] ”Tjänsteutlåtande Göteborgs stad angående Ansvaret för driften av Gamla Ullevi samt drift, ägandet och upprustningen av Rambergsvallen”. Stadskansliet Göteborgs stad. 29 juni 2010. Arkiverad från originalet den 10 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150210014949/http://www5.goteborg.se/prod/Intraservice/Namndhandlingar/SamrumPortal.nsf/0/91945d48be14c7c4c125777e003ce181/$FILE/TU_Kommunstyrelsen_20100818_2.3.pdf. Läst 3 september 2012. 
  7. ^ Den första konstfrysta isbanan på platsen invigdes på nyårsdagen 1958. Källa: Jerneryd, Roland (1975). Förvaltningen som försvann: en berättelse om Idrotts- och friluftsnämnden i Göteborg 1956-1975 och dess föregångare. Göteborg: Wettergrens bokh. Libris 869740 , s. 88.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]