Stockholms kustartilleriförsvar
| Stockholms kustartilleriförsvar (SK) | |
 Vapen för Stockholms kustartilleriförsvar tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Stockholms kustartilleriförsvar |
| Datum | 1942–1990 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Marinen |
| Typ | Kustartilleriet |
| Roll | Operativ, territoriell och taktisk verksamhet |
| Del av | Östra militärområdet [a] |
| Storlek | Stab |
| Högkvarter | Vaxholms garnison |
| Förläggningsort | Rindö, Vaxholm med flera orter. |
| Befälhavare | |
| Kustartilleriförsvarschef | Urban Sobéus [b] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Tilläggstecken |  |
| Plakett i brons |  |
Stockholms kustartilleriförsvar (SK) var en kustartilleriförsvarsstab inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1942–1990. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnison i Vaxholm.[1][2][3]
Historik[redigera | redigera wikitext]
Genom försvarsbeslutet 1942 övergick kustartilleriet från fästningsförsvar till kustförsvar. Därmed utgick begreppet fästning ur freds- och krigsorganisationen. Den 1 oktober 1942 bildades tre kustartilleriförsvarsstaber med tillhörande geografiska kustområde, vilket motsvarade ett marindistrikt. Kustartilleriförsvarsstaberna var organisatoriskt underställda ett marindistrikt, men hade princip samma särställning som arméns försvarsområdesstaber. Inom Ostkustens marindistrikt bildades Stockholms kustartilleriförsvar (SK). Chefen för Stockholms kustartilleriförsvar var från den 1 oktober 1942 även chef för Vaxholms försvarsområde (Fo 46).[2]
Inför den så kallade OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, föreslog överbefälhavaren 1974 att Vaxholms försvarsområde (Fo 46) skulle avskiljas från Stockholms kustartilleriförsvar (SK). För att istället i freds- och krigstid vara underställd chefen för Stockholms försvarsområde (Fo 44). Dock ansåg överbefälhavaren att Stockholms kustartilleriförsvar fortfarande skulle bibehålla sitt mobiliseringsansvar för kustartilleriet.[4] Från den 1 juli 1975 började den nya organisationen att gälla.[2]
År 1979 föreslog Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) att sammanslå Stockholms kustartilleriförsvar(SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) till en myndighet. Det med bakgrund till att vissa stabsfunktioner kunde renodlas eller effektiviseras, vilket i förlängningen gav ekonomiska besparingar i form av en mindre personalkår. Dock så ansåg FFU att det först borde ske en utredning om hur en sammanslagning skulle påverka försvaret.[5]
Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog både överbefälhavaren, ett förslag som delades av den parlamentariska försvarskommittén, att sammanslå Stockholms kustartilleriförsvar (SK) och Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) till en myndighet. Bakgrunden till förslaget var att få en stringent organisation inom kustartilleriet, genom att stabsorganisationer reducerades eller sammanslogs och en istället utöka utbildningsorganisationen. Enligt överbefälhavarens förslag skulle förändringen genomförts senast till 1985.[6]
Åren 1986 och 1990 gjordes en förändring inom marinens lägre regionala ledningsnivå, där kustartilleriförsvarsstaberna sammanslogs regionvis med örlogsbaserna. Den nya myndigheten som bildades genom sammanslagningarna kom att benämnas marinkommando. Därmed kom samtliga marina stridskrafter inom respektive geografiska område ledas av en gemensam chef.[7] På ostkusten kom därmed Stockholms kustartilleriförsvar med Vaxholms kustartilleriregemente (SK/KA 1) och Ostkustens örlogsbas (ÖrlB O) att sammanslås och bildade den 1 juli 1990 Ostkustens marinkommando (MKO). Ostkustens marinkommando förlade sin förbandsledning till Muskö örlogsbas. Stockholms kustartilleriförsvar med Vaxholms kustartilleriregemente (SK/KA 1) kom därmed att upplösas som myndighet och förband och delar ur kustartilleriförsvarsstaben omlokaliserades rätt omgående till Muskö, medan andra delar blev kvar i Vaxholm innan de omlokaliserades till garnisonsområdet på Rindö.[1]
Verksamhet[redigera | redigera wikitext]
Stockholms kustartilleriförsvar var en marin myndighet med ansvar för mobilisering och ledning av kustartilleriförbanden i Stockholms skärgårdar. Stockholms kustartilleriförsvar leddes av en kustartilleriförsvarschef, tillika försvarsområdesbefälhavare och i denna egenskap territoriell chef. Som försvarsområdesbefälhavare hade kustartilleriförsvarschefen samma ansvar och lydnadsförhållanden som försvarsområdesbefälhavare ur armén. Stab och förvaltning var i dessa fall fram till 1975 gemensamma för kustartilleriförsvar och försvarsområde. Från den 1 juli 1975 upphörde chefen för Stockholms kustartilleriförsvar att även vara försvarsområdesbefälhavare och titulerades endast kustartilleriförsvarschef. Dock kvarstod ett flertal försvarsområdesuppgifter kvarstå inom hans område. Bland annat ansvarade han för mobilisering och militära skyddsområden på Singö, Söderarm, östra Sandhamn, västra Sandhamn, Mörtö-Bunsö, Huvudskär, Muskö och Landsorts militära skyddsområden.[8]
Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]
Stockholms kustartilleriförsvar bildades var staben med förbandsledning inledningsvis lokaliserade till Vaxholms fästning. Från den 4 december 1944 kom staben samlokaliserad med staben för Vaxholms försvarsområde (Fo 46) i den gamla ingenjörkasernen på Kungsgatan (nuvarande adress Johannesbergsvägen). Ingenjörkasernen hade uppförts 1907 som kasern för 5. kompaniet ur Svea ingenjörkår (Ing 1). Efter att kompaniet upplöstes den 30 september 1939 stod den tom till och från fram till 1944.[2] Åren 1990–1994 avvecklades verksamheten vid Johannesbergsvägen. Åren 2004–2005 blev kasernen återigen känd, det genom den så kallade Vaxholmskonflikten. Kasernen är sedan dess ombyggd till skola, Söderfjärdsskolan.
Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]
Förbandschefen titulerades kustartilleriförsvarschef och hade åren 1967–1990 tjänstegraden överste av första graden. Åren 1942–1975 innehade kustartilleriförsvarschefen även befattningen försvarsområdesbefälhavare.
- 1942–1946: Generalmajor Harald Engblom
- 1946–1953: Överste Rudolf Kolmodin
- 1953–1957: Överste Sten Puke
- 1957–1963: Överste Sven Haglund
- 1963–1967: Överste Bertil Larsson
- 1967–1977: Överste av 1. graden Curt Karlberg
- 1977–1982: Överste av 1. graden Sven-Åke Adler
- 1982–1985: Överste av 1. graden Lars Hansson
- 1985–1990: Överste av 1. graden Urban Sobéus
Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]
|
|
Galleri[redigera | redigera wikitext]
- Stockholms kustartilleriförsvars stabsbyggnad i Vaxholm
-
År 2018 -
År 2018 -
År 2018 -
År 2010
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]
- ^ Åren 1942–1957 var förbandet underställt chefen för Ostkustens marindistrikt. Åren 1957–1966 var förbandet underställt chefen för Marinkommando Ost, åren 1966–1990 chefen för Östra militärområdet.
- ^ Urban Sobéus blev sista chefen för Stockholms kustartilleriförsvar.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Braunstein (2011), s. 47
- ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 75
- ^ ”Vaxholms försvarsområde och Stockholms kustartilleriförsvar”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=ArkisRef+SE%2fKrA%2f2323&type=2&s=Balder. Läst 4 november 2018.
- ^ ”Regeringens proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 4 november 2018.
- ^ ”Regeringens proposition 1978/79:96”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissa-organisationsfragor-mm-rorande_G20396. Läst 4 november 2018.
- ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 4 november 2018.
- ^ Marintaktiska kommandot (2002), s. 82
- ^ ”Regeringens proposition 1989/90:54”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-skydd-for-samhallsviktiga-anlaggningar-m-m_GD0354/html. Läst 4 november 2018.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Marintaktiska, kommandot (2002). Kustförsvar: från kustbefästningar till amfibiekår: Kustartilleriet-Amfibiekåren 1902–2002. Hårsfjärden: Marintaktiska kommandot. Libris 8555135. ISBN 91-631-2285-5
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Wahlund, Alexander (2017). Stockholms kustartilleriförsvar 1914–2000: en guide till det fasta sjöfrontsartilleriet i Stockholms skärgård. Stockholm: Befästningsbyrån. Libris 20845146. ISBN 978-91-639-2706-5
- Marintaktiska, kommandot (2002). Kustförsvar: från kustbefästningar till amfibiekår: Kustartilleriet-Amfibiekåren 1902–2002. Hårsfjärden: Marintaktiska kommandot. Libris 8555135. ISBN 91-631-2285-5
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Stockholms kustartilleriförsvar.- Garnisonsminnen berättar nummer 1
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
